Okategoriserade

Överkropp

27 augusti, 2017

På onsdag ska jag göra det första av tre pass med Johanna och Clara från Styrkebyrån. Sjukt spännande! Det är rn liten grupp som ska fokusera på överkroppen. Jag har fått starkare överkropp sen jag började styrketräna, men jag vill bli ännu starkare! Jag vill kunna dra mig upp i en jäkla stång! Jag vill kunna bänka mer! Jag vill kunna göra djupa knäböj utan att falla ihop! Overhead squats med stång! Allt!

Okategoriserade

Låren, låååren

26 augusti, 2017

Har inte kunnat köra så mycket styrka i sommar, när jag kunnat vara på ett riktigt gym har jag prioriterat mark och bänk. Hemma har jag kört chins med gummiband och annars mest sprungit. 

Igår körde jag riktiga knäböj sen i mitten av juli. Åh herre vilken träningsvärk!

Okategoriserade

Pokeintervall

25 augusti, 2017

Har kommit på ett genialt (i mitt tycke) sätt att fördriva tiden under ståvilan när jag kör 1 min intervall. Jag fångar pokemons! Lugnt tempo med pauser för att ta gym kallar jag pokejogg. Inte för att jag blir uttråkad när jag springer, utan för att min jäkla brorsa gått om mig! Gotta käthemåll

Okategoriserade

Loppvecka

24 augusti, 2017

Alltså inte loppor utan lopp. I lördags midnattsloppet, igår Bellman.

Midnattsloppet är mitt favoritlopp, jag är redan anmäld till nästa år. Och visst var det lika bra som vanligt. Kanske t o m bättre? Min syster tyckte det var toppen, hon kan inte nästa år men vi räknar med att köra tillsammans om två år. Vår bror och min systers man mötte upp oss efter loppet, så gick vi och tog en öl. Det var jätteskönt!

Vi ska slås ihop med en annan enhet inom vår division och igår mötte vi upp ett gäng av de blivande kollegorna och körde Bellmanstafetten ihop. Det var verkligen trevligt att umgås under såna former. Vi hade fått hyra tält också och var sex mixade lag med folk från bägge arbetsplatserna i varje.

Annars tycker jag 5 km distansen är svår. Det är lätt att ta ut sig. Det gjorde jag såklart! Men nöjd ändå för jag kom ändå under min personliga skamgräns.

Okategoriserade

Ny skola

18 augusti, 2017

I onsdags började lilla killen på den nya skolan. Det känns bra, men han var så trött efter första dagen (sex timmar) att han bara bröt ihop hela kvällen. Igår gick det bättre, inte alls lika slut och på bra mycket bättre humör.

Idag åkte han skoltaxi till skolan. Jag körde dit efter och kollade så att det kändes bra. Jo, det var lugnt. Det var en stor lättnad att se honom på gården, helt klart avslappnad och nöjd.

Sju elever i klassen, en lärare och flera resurser. Ett klassrum helt anpassat för barn med AST. Raster som ligger omlott så att två klasser i taget har rast. Och så bara 30 elever i skolan. Jag får hela tiden tårar i ögonen för att det är så mycket oro som släpper.

Sen undrar jag hur det ska vara egentligen. Hur kan skolorna fortfarande funka som fabriker? Med stora klasser, raster när flera hundra ungar kutar runt på en skolgård, mobbing, hög ljudnivå, matsalar där flera hundra barn ska äta samtidigt. Man behöver inte ha Aspergers för att tycka att det känns stressande.

Okategoriserade

Midnattsloppet

18 augusti, 2017

det är dags imorgon! Sjunde året på raken! Och dessutom ska min storasyster springa för första gången. Det här är kanske det år jag inte varit helt exhalterad över detta lopp. Jag ser verkligen fram emot det, men kan inte fatta att det är redan den här helgen!

 

Okategoriserade

Sthlm Urban Trail

13 augusti, 2017

klev upp kl 6:00 imorse, på en söndag! Har inte gått upp innan 8 på hela semestern. Jag känner mig själv så jag hade lagt fram allt. Drack två kaffe, åt två skivor surdegsbröd med bregott och drog till stan.

Sussie mötte upp vid Djurgårdsbron. Det hade blivit dags för Sthlm Urban Trail!

Jag är alltid relativt negativ innan lopp, känner mig för dåligt tränad, för mycket folk, ont här och där och orolig över klädval, skoval, uppförsbackar, you name it!

Men mitt sura humör försvinner snabbt när jag väl kommer iväg. Och det här var ett roligt lopp! Sussie och jag tog det lugnt, hade sällskap hela vägen, stannade t o m och tog selfies och klarade det ändå på 65 min.

Vi sprang genom flera byggnader bl a Dramaten, Paradiset, Mood, Hotel C och Rigoletto. Överallt stod folk (ofta utklädda, ibland musicerande) och tog emot oss.

Funktionärerna är ju ofta väldigt viktiga på många olika plan och ibland är det funtionärerna som gör hela loppet till en bra upplevelse. Jag tror aldrig jag träffat så entusiastiska funktionärer som under detta lopp, helt underbart!

Det var ett överranskande roligt lopp och jag hoppas innerligt på en repris nästa år!

Okategoriserade

Ändå

12 augusti, 2017

Trots allt som kändes tungt med förra inlägget måste jag säga att det varit en bra semester. Nästan inget regn och hyfsat varmt för att göra diverse utflykter.

Vi har turen att äga vårt eget sommarhus. Det kom i vår ägo för 12 år sedan tack vare en god vän. Utan det hade somrarna med barn varit mycket stökigare!

Vi är inga risktagare någon av oss och hade inte vår kompis övertalat oss att köpa hans hus när han skilde sig hade vi fortfarande inte haft något sommarhus.

Jag älskar att springa på grusvägarna omkring huset. Jag har laddat för många längre lopp där i skogarna. I början var jag lite harig för att springa själv långt från täckning och samhällen. Men nu älskar jag skogens sus och tystnaden.

Jag älskar att kunna hänga tvätt ute och dricka kaffe på trappen i solen.

Okategoriserade

Bra och inte så bra

12 augusti, 2017

att ha ett barn med npf (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) är bitvis ganska slitigt. Den här sommaren har han fått ett långt sommarlov (nästan åtta veckor) för att han mådde dåligt av att bli lämnad på fritids. Det har resulterat i ett pusslande för vår del och det är väl inte hela världen. Det som är tufft är att han haft mycket ångest, varit aggressiv och utåtagerande. Vår äldsta son får ta alldeles för mycket av detta. Vi försöker bemöta allt med lågaffektivt bemötande, men det fungerar inte alltid.

I höst ska han genomgå en ny utredning och vi kommer trycka på hans ångest och aggressivitet. Jag tänker också höra av mig till socialen/kommunen och be om hjälp, det har tagit mot eftersom det är ett så stort stigma. Men vi behöver lite avlastning någon gång ibland. Nu måste jag sluta vara så jävla duktig och be om hjälp. På riktigt.

Han har rätt till hjälp enligt LSS. Något som är väldigt positivt är att han fått plats på en resursskola. Han börjar på onsdag. Den ligger en bit bort men han kommee få skoltaxi. Och fritids även nästa år, i sexan. Lättnaden.

En annan sak vi pratat om i många år är att bli särbo. Jag vet inte om det går att genomföra, men tänk om vi kunde ha två lägenheter på samma gata? Det vore fantastiskt! Vårt äldsta barn måste få något slags andrum. Vi föräldrar med.

Vår relation. Jag fattar inte hur den överlevt allt slit?! Men vi behöver mer tid tillsammans. Vår direkta plan är att ta en ledig dag tillsammans per termin. Samt gå och träna på gymmet tillsammans en morgon i veckan.

På tisdag firar vi tjugo år. Jag är så glad att jag fick det här knäppa barnet med just min man. För även om vi bråkar en del så är han en riktigt bra människa. Och han kämpar alltid till 100% för sina barn. Vad som än händer.

Okategoriserade

Hej där

10 augusti, 2017

hej Bloggen. Det var länge sedan, jag vet. Det har varit mycket och inget att blogga om egentligen. Jag springer igen. Det är bra. Jag tränar styrka. Det är också bra. Lopp på söndag 8:30 på morgonen! Med Sussie, det känns bra. Ska ta det lugnt.