Monthly Archives

februari 2017

Okategoriserade

Vegokäk

12 februari, 2017

Veckans mat:

blödpudding (vegansk) med lingon, vitkål och potatis

falafel med grösaker, hoummos, ris och baba ganouch

pastagatäng (med sojafärssås) med finstrimlad broccili fänkål och kål.

vego chili med mycket bönor och pulled oumph samt ris

spansk matig soppa med mixade kikärtor, selleri, lök, hela tomater, spiskummin och vitlök

OK, bara fem dagar, men det får räcka.

 

Okategoriserade

Sjuka in da house

12 februari, 2017

Slutligen kom förkylningen och tog mig. Min man har hostat dödens hosta sedan 4/1, min yngste är inne på sin andra megahosta och andra förkylning på två veckor och till slut föll väl mitt immunförsvar också. Ligger däckad i sängen och orkar inget. Huvudet bultar och det kliar överallt.

Och vad tänker jag på? Träning, längtar så grymt efter att träna. Min drog, min glädje min livskraft. Skönt att vara beroende av träning though! Och inte cigg!

Okategoriserade

Februari

10 februari, 2017

Det här är min värsta månad. Hatar verkligen kyla. Ljuset kompenserar inte. Tyvärr.

Okategoriserade

Lufs

10 februari, 2017

Har gått in i en lite lugnare styrketräningsfas och plötsligt fanns det ork att springa. Snörde på mig löpardojorna och sprang 5 lugna km utan några större problem. Nu vill jag springa igen!

Okategoriserade

Pmds

4 februari, 2017

Jag behöver få skriva om PMDS. Inte PMS, inte rikliga blödningar, kramper och värk från helvetet utan just PMDS. Människor tror ibland att det är samma sak. Det är det inte.

Jag har hela mitt vuxna liv haft periodisk ångest varvat med paranoida tankar, vredesutbrott och självmordstankar. Däremellan har jag mått fantastiskt. Eller åtminstone bra. Jag trodde länge att den där ångesten, det var något jag var tvungen att lära mig leva med. Men hur? Jag har gått i terapi, det har hjälpt mycket. Jag går i en stödgrupp sedan 13 år tillbaka. Det har också hjälpt, men ångesten finns där, vredesutbrotten kommer ändå. Då såg jag inte sambandet med min menscykel.

Att jag mådde dåligt veckan innan mens kallade jag pms, men paranojan och ljudkänsligheten förstod jag mig inte på. Ångesten kunde ju dyka upp när som helst. Efter att jag kartlagt mitt mående började jag se att det var cykliskt. Att jag mådde skit runt ägglossningen också. Att det såg exakt likadant ut varje månad och att jag faktiskt inte var galen utan att det är mina hormoner som gör mig galen.

Jag har provat varenda metod och naturläkemedel som finns. Inget hjälper. Jag kan inte äta p-piller för då mår jag om möjligt ännu sämre.

Löpningen har varit viktig och givit lindring, men det har inte räckt.

För tre år sedan gick jag till en gynekolog som faktiskt hörde mig. Jag fick en förklaring. Jag blev erbjuden att bli satt i klimakteriet men tanken skrämde mig för mycket. Jag tackade ja till SSRI istället. Idag äter jag Fluoxetin i låg dos 14 dagar i månaden.

Jag mår mycket bättre men har fortfarande ångest och vredesutbrott (som lägger sig mycket fortare). Jag har knappt några sjäkvmordstankar och nästan inga paranoida tankar heller. Ångesten ligger på 5/10 istället för 10/10.

För ett tag sedan blev jag tillagd i en grupp för PMDS på fb. Den har varit jättebra, mycket stöttning och bra info.

Jag har lärt mig mer om att gå in i ett konstgjort klimakterium och funderar allvarligt på att göra det. Jag är 46 och är förmodligen i något slags förstadie redan nu. Varför lida i ett antal år till?

Det enda som skrämmer mig är att man behöver toppa med östrogen och det innebär en ökad risk för bröstcancer. Min mamma dog ju i just bröstcancer, så det är inte ens säkert att jag får östrogen av det skälet.

Om du lider av PMDS sök hjälp. Gå till en riktig gynekolog, görna en som specialiserat sig på pms och pmds. Vill du inte äta SSRI finns andra metoder som hjälpt andra människor än mig. Och glöm inte, du är inte ensam.