Monthly Archives

mars 2017

Okategoriserade

Blåtira

29 mars, 2017

Sommarena vagel har fortsatt plåga mig. Jag har mängder av igentäppta talgkörtlar i vänster öga och är ständigt mer eller mindre röd i ögat med tjocka inflammerade ögonlockskanter.

I oktober bokade jag tid hos VC, fick komma i slutet av december. Remiss till ögonspecialist. Igår, efter tre månader var det dags.

Snäll och väldigt snabb ögonspecialist. De (för mig) mer problematiska vaglarna kunde han inte göra något åt men en på insidan av övre ögonlocket ville han ta bort direkt, innan den blir kronisk som de andra.

Vips var jag bedövad med två sprutor och pang så bände han ut insidan på mitt övre ögonlock, klämde fast det med en klämma, skar bort vageln och vände tillbaka ögonlocket. Sjukt obehagligt. Jo det bedövade ögat skulle inte gå att öppna på ett par timmar. Ooops, jag som kommit i bil. Det går inte att köra bil med ett öga, det är livsfarligt. Inte minst rusningstrafik i Stockholm.

Och jag hade ett blåmärke på ögonlocket. En underdrift. Jag har en blåtira. Med blödningar i vitan. Som Rocky Balboa.

Men vageln är väl borta. En av dem i alla fall. Och jag ska ringa läkaren direkt om vaglarna i nedre ögonlocket blir större.

Okategoriserade

Tankar om tights

27 mars, 2017

Vilken lycka det är att hitta ett par riktigt snygga och sköna tights. Jag älskar färgglada tights, men jag är rätt kräsen. De får inte vara flammiga, inte genomskinliga, inte se ut som om en har kissat på sig när en svettas i grenen. Eller kissar på sig för den delen.

Jag gillar power woman, de är av bra kvalitet är grymt fina och jag får snygg rumpa i dem, men för mig funkar de inte att springa i. Men på gymmet är de bäst! De är dyra men det är värt det eftersom jag stöttar kvinnligt företagande.

Annars har jag svårt att se poängen med att betala 1200-1500 för ett par tights, det känns som om det inte kan finnas något som gör dessa tights överlägsna. Jag har två par 2xu och de var svindyra och helt ok, men inte värda 1000 kr. De är dessutom hyggligt genomskinliga och trycket lossnar i sjok från ena paret.

Mina allra skönaste tights är från reebok, de tillverkas tyvärr inte längre, hade de funnits hade jag köpt ett par i större storlek pronto! I dem har jag sprungit merparten av alla lopp de senaste åren. De ger noll skav och är skitsnygga, men ack så slitna.

Jag fortsätter att surfa runt på diverse siter i jakten på de perfekta tightsen, som är snygga, sköna, sitter uppe och ger en snygg röv.

Eller, förresten, skit samma, för snart är det shortsväder och då kan jag skippa mina tights ett bra tag framöver!

 

Okategoriserade

Powermorsa

9 mars, 2017

Gick upp 5:45, väckte äldsta sonen som skulle till Romme och åka skidor med skolan. Efter frukosten körde jag honom till bussen som skulle gå 6:40, sen hem och lämna bilen. Pendeln in till stan, mammografi bokat 7:25. Mosa tuttarna, sen hem igen för att hämta bilen och matlådan. Passade på att köra upp yngste sonen till skolan som börjar 8:10 innan jag drog till Södertälje (3,3 mil). Lyckades vara på jobbet innan 9:00! Var superproduktiv på jobbet, hem, hämta lillkillen hos en kompis. Slänga i mig mat, hämta storkillen vid hans buss. Hämta paket på ica. Utfodra och pyssla om storkillen som gjort illa benet, ge lillkillen kvälksmål, natta lillkillen. Nu är jag heeeeelt slut! Älskar att ha den här eneregin, men den räcker inte i evighet!

Okategoriserade

Hejdå februari

5 mars, 2017

Jag tycker verkligen inte om februari. Det har varit vinter alldeles för länge och det är fortfarande alldeles för långt till våren. Jag är less på vinterskor, vinterjacka och att skrapa rutor på bilen.

Men nog om det, för nu är det mars och efter en mild vinter känns hoppet om våren större än någonsin. Det är ljust även då jag åker till jobbet 6:45 (någon dag i veckan händer det) och det är ljust de dagar jag hämtar minstingen på fritids vid 17.

Jag har fortsatt ligga lågt med löpningen till förmån för styrka, och det händer saker vill jag lova. Jag har ökat i alla basövningar och står bara still i militärpress och chins. Men jag sprang lite igår också, fem lugna km. Kroppen har inte tappat det, så skönt att ta bort all press. Glädjen är tillbaka.

Ett gäng på mitt jobb lunchjoggar. Men nää, jag hoppar det. Jag är inte gjord för att springa med sällskap. Jag är en riktig ensamvarg när det kommer till löpning. Det har jag vetat hela tiden, men blev brutalt påmind om det i slutet av hösten. Jag behöver ingen pepp av andra, jag behöver tystnaden, den meditativa lunken. Bara då kan jag komma in i flödet. Och utan flödet tappar jag glädjen i löpningen.

Igår längtade jag efter 16 km långpass på grusväg en sval sommarmorgon.

Jag längtade efter att orka springa halvmaradistansen. Milen. Backintervallerna. Utan att tävla med någon. Utan att prata med någon. Först då kan jag lyssna på min kropp. Och hitta mitt eget tempo.