Okategoriserade

Bra och inte så bra

12 augusti, 2017

att ha ett barn med npf (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) är bitvis ganska slitigt. Den här sommaren har han fått ett långt sommarlov (nästan åtta veckor) för att han mådde dåligt av att bli lämnad på fritids. Det har resulterat i ett pusslande för vår del och det är väl inte hela världen. Det som är tufft är att han haft mycket ångest, varit aggressiv och utåtagerande. Vår äldsta son får ta alldeles för mycket av detta. Vi försöker bemöta allt med lågaffektivt bemötande, men det fungerar inte alltid.

I höst ska han genomgå en ny utredning och vi kommer trycka på hans ångest och aggressivitet. Jag tänker också höra av mig till socialen/kommunen och be om hjälp, det har tagit mot eftersom det är ett så stort stigma. Men vi behöver lite avlastning någon gång ibland. Nu måste jag sluta vara så jävla duktig och be om hjälp. På riktigt.

Han har rätt till hjälp enligt LSS. Något som är väldigt positivt är att han fått plats på en resursskola. Han börjar på onsdag. Den ligger en bit bort men han kommee få skoltaxi. Och fritids även nästa år, i sexan. Lättnaden.

En annan sak vi pratat om i många år är att bli särbo. Jag vet inte om det går att genomföra, men tänk om vi kunde ha två lägenheter på samma gata? Det vore fantastiskt! Vårt äldsta barn måste få något slags andrum. Vi föräldrar med.

Vår relation. Jag fattar inte hur den överlevt allt slit?! Men vi behöver mer tid tillsammans. Vår direkta plan är att ta en ledig dag tillsammans per termin. Samt gå och träna på gymmet tillsammans en morgon i veckan.

På tisdag firar vi tjugo år. Jag är så glad att jag fick det här knäppa barnet med just min man. För även om vi bråkar en del så är han en riktigt bra människa. Och han kämpar alltid till 100% för sina barn. Vad som än händer.

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Emma 13 augusti, 2017 at 21:05

    ❤️❤️
    Oj vad jag hade velat prata med dig. Jag tror att vi är på väg mot en utredning nu. Ingen är villig att prata om när det blir jobbigt med barnen.
    Det här blev nog bara konstigt men det var så skönt att se nån annan skriva om att det faktiskt kan vara jobbigt. Lycka till 🍀

    • Reply doktoradrenalin 15 augusti, 2017 at 18:25

      ❤️ det är sant, ingen vill prata om när det blir jobbigt. Föräldraskap och familjeliv ska ju vara något positivt. Men ibland sliter det och det är som att man skäms att berätta. Som att man sviker sina barn. Men vi älskar ju våra jobbiga ungar över allt annat, ävennär de dränerar oss! Hoppas en utredning leder till något bra för er. För oss har det lett till mycket större förståelse för vårt barn, möjligheter att jobba med annorlunda strategier, sänkta krav från vår sida och faktiskt mycket större förståelse från vår omgivning. Det finns en bra grupp på fn som heter Lågaffektivt bemötande eller ngt i den stilen, jag ska se om jag inte kan lägga till dig där?

    Leave a Reply