Jag, Min förstfödde, Projekt, Skapat av mig

Var tog helgen vägen?

4 november, 2018

Jag hade en helt ledig och oplanerad helg framför mig. Nästan. Jag och Rocky skulle ta en förmiddag i jaktlaget. Vi skulle gå i drevet och jaga fram djur. Jag frågade vilka djur man fick skjuta men det var så förvirrande med horn och inte horn och dov men inte kron, eller älg? Så jag stannade vid att man fick skjuta gris. Tur att inte jag har nån bössa att hålla i.

Jag har aldrig gått i nåt drev och kände mig faktiskt lite nervös. Tänk om ett djur skulle hoppa rakt mot mig och nån skulle säga till mig att hoppa höger? Jag vet ju inte vilket håll det är utan att ropa ”hej hej” och innan jag hälsat färdigt hade jag säkert fått en galt på smalbenet. Man skulle låta mycket och jag tänkte att det var ett säkert kort. Problemet var bara att det är så FEL att skrika i skogen. Jag hyssjade Rocky flera gånger, jag försökte verkligen koppla bort honom och jag sjöng gullefjun, jag sjöng egenkomponerade låtar om djur som skulle visa sig och sen lät Rocky lite plötsligt, scchhhhh! Ja jag vet, det är fel på mig. Jag släppte allt och glodde ner i marken istället, letade horn och trattisar istället. Det blev en stor gris skjuten och den blev inte skjuten för att jag och Rocky gjorde nåt bra jobb i alla fall.

Jag ville verkligen visa Rocky hur en gris såg ut inuti men han har inte alls samma intresse som jag själv hade i den åldern. Han gick in till gammelmoster och jag mindes när jag glodde på ett påkört rådjur och varvade det med att spy utanför, och glo fascinerat. Vi åkte hem och Rocky sov nästan 3 timmar på soffan.. Jag fick med mig ett vildsvinsben som jag just nu kom att det ligger kvar i bilen. Gott. Vi firade mamma i förväg på kvällen. Hon fyller egentligen inte år förrän på onsdag men då ska jag iväg med jobbet på mässa för vår leverantör. Det blir tredje året jag är med och vi brukar faktiskt ha riktigt kul där. Förra året gick det kanske lite överstyr och jag mådde inte särskilt bra på morgonen efter. Jag hoppas dom håller lite på dryckesbiljetterna i år.

När vi skulle iväg och jaga letade jag efter stövlar till Rocky. Finns inga hela. Kängor då? För små. Vi har tydligen inga skor som passar våra ungars fötter längre. Nä, jag blir inte mom of the year i år heller. Jag förberedde kidsen med att kolla in skoaffärens hemsida och låta dom välja ut lite skor, det visade sig inte alls vara nån bra idé. Vi packade in ungarna i bilen och körde. Tror ni där alls fanns några såna skor vi hade kollat på? Nej. Det gjorde det inte. Nikki fastnade i Elsa-skor i storlek 30, och när jag sa att dom inte funkade skulle hon minsann inte ha några skor alls! Rocky valde bra skor fastän det inte fanns dom han ville ha, och till Nikki sket jag i att fråga till slut. Hon inser väl nån gång att det blir kallt med sandaler? Snålheten kickade in när jag insåg att jag hade 4 par skor och jag skulle faktiskt tjäna på att ta ett par till. Jag har nog aldrig handlat till mig själv så smidigt utan beslutsångest och så här i efterhand är jag jäkligt nöjd. Visst är det snygga skor?!! Dessutom på rea, prissänkt med 200 pix!

I eftermiddag har vi käkat langos. Rocky åt 3 och jag (som försöker va lite duktig och gå ner ett par hekto) åt 4. Jag har fått till receptet riktigt bra och brödet är så jäkla gott! Sen försvann Morgan ut och jag satte igång stereon. Då får jag alltid energi och jag gjorde en ny horn-ljusstake. Denna gång med värmeljus. Jag fick dåliga borr och knäckte ett i hornet, och efter det försökte jag vara lite mer försiktig. Jag var så jäkla försiktig att jag inte ens höll borrmaskinen rakt och lyckades borra allt helt snett. Nu rinner värmeljusen åt sidan och jag funderar på att köpa värmeljus med batteri på rusta istället.

Projekt, Tips

Kreativ mat?

30 oktober, 2018

Jag är så rastlös på insidan. Jag har inte varit så kreativ på sistone, och jag har märkt att jag mår bra av att vara kreativ. Det blir liksom en skön känsla i kroppen av att göra nåt man blev nöjd med.

Jag var en sväng på Axfood häromveckan och där gick hjärnan igång lite. Kanske man skulle fixa en ny burgare på jobbet? Jag har haft lite små tankar ett tag men det blev liksom komplett när jag hittade en spännande dressing. Så. Vad sägs om en Lökburgare?

Jag tänker mig sallad, ost, stekt lök, picklad rödlök, rostad lök, kanske lite bacon och så toppar vi det hela med tryffelmajo.

Jag har redan provat den. Två gånger. Det var gott. Rätt så jättegott.

Hade jag jobbat på pizzeria hade en Emmas special sett ut så här. Tomatsås, mozzarellaost, lök, pepperonikorv och ädelost. Definitiv succé!

Lillasyster

Familjen tops

29 oktober, 2018

Nikki har varit lite risig här. Hon kändes varm igår så hon skulle få stanna hemma (hos faster) idag. Jag såg att nåt runnit ut från hennes öra igår, det såg ut som vax men det var typ jättemycket så det kunde det väl inte vara? Det har hänt en gång förut och då syntes det inget konstigt i örat, förutom då att nåt rann ut.

Jag lämnade av Nikki i morse och bad Ronja ha koll på örat, så det inte blev värre. Ronja skickar efter några timmar att Nikki har ont och går och torkar sig i örat hela tiden.

Vi åker till doktorn som tittar i Nikkis öra, sen i Nikkis båda öron och sen säger han till mig; Använder du tops? Det är strängt förbjudet! Där sitter jag och kan inte sluta tänka på Den här berättelsen. Det visar sig att Nikki har totalt stopp i öronen av massa vax, för att JAG har petat in allt när jag tvunget ska använda mina tops. (Numera av bättre kvalite).

Doktorn går ut för att rådgöra med dom som faktiskt brukar ta hand om vaxiga öron, och jag vänder mig om till Ronja; Ska jag berätta för honom att jag har plockat ut en hel bomullsbit ur mitt öra?

Det slutar inte riktigt där heller, för det var en viss liten pojke som skulle göra en hörselkontroll för nåt år sedan, han hörde inte ett skit och vid närmare titt hade även denna fullt med inpetat vax i öronen.

Doktorn kommer tillbaka och berättar att vi ska använda revaxör och gärna lite fetvadd för att det ska stanna kvar. Jag frågar om det inte går lika bra med topsbomull. Han skrattar inte. Det gör jag. Nästa gång det händer nåt med våra öron åker jag nån annanstans.

Störda torsdan

Inga stjärnor på apoteket

25 oktober, 2018

Aska var hos veterinären i tisdags och jag fick recept till båda hundarna. Jag åker vidare till ”mitt” apotek för att hämta ut medicinerna. Blir ni förvånade om det inte fanns hemma?

Nähä du, säger hon, vart vill du åka? Jag föreslår en annan medicin som dom kanske har hemma och hon ifrågasätter mig direkt, men det är väl inte exakt samma sak? Nä det är det inte, men det jag ska behandla tar båda. Hon ignorerar mig. Ska jag kolla i Tollarp? Nej det behöver du inte, svarar jag. Jag kommer ändå inte hinna köra iväg för att hämta dom. Hon ignorerar mig igen. Det finns fåtal i Tollarp, några fler i Åhus, inga i brösarp och det finns i Kristianstad. Sen tittar hon på mig. Jag tittar tillbaka. Det suckas, jag kan förresten beställa. Ja tack.

Idag, två dagar senare får jag sms om att grejerna kommit. Jag skyndar mig från jobbet för att kunna hämta innan jag ska hämta ungarna, det borde man väl klara på 10 minuter? Svaret är: Nej det kan man ej.

Det går så otroligt långsamt där nere. Jag kan verkligen inte förstå varför det (alltid) ska ta sån jäkla tid. Nu är jag redan 5 minuter sen till dagis/fritan och tro fan att det var fel medicin. Det var ju inte tantens fel men jag kom liksom ihåg hur det var för 2 dagar sen och fick nån slags utbrott där. Jag avslutade med att jag kör till stan i alla fall. Det har jag tid med på söndag..

Jag kommer också ihåg för 7 år sedan (jag har bra minne ibland) när jag trodde jag var gravid. Jag behövde ett gravtest och jag hade lite ågren för att åka dit, i fall nån skulle höra liksom. Jag kom på snilleblixten att skriva vad jag behövde på ett papper, så det gjorde jag. I kön till apoteket träffade jag nån jag känner och jag kände mig rätt nöjd med min fiffighet. Tills jag kommer fram till luckan med min lilla vita handskrivna lapp. Gravtest. Jaha vad har du här, vad står det här, hon tittar länge och väl, menar du GRAVIDITETSTEST?! Mmm. Jag gör ju det. Smidigt.

Här blir det inte många stjärnor på recensionen.

Jag

Att dejta mig

23 oktober, 2018

Jag har nästan varit ledig idag. Hade tid på habiliteringen för uppföljning på lekobservationen vid 11. Jag hade tagit ledigt från 10 och såg fram emot en dag all by my self.

Det körde ihop sig på jobbet och jag lyckas bli 20 minuter sen till hab.. Dom stod nästan och väntade på mig i dörren haha. Vi kom inte fram till så mycket mer än att dom ska komma till skolan nu och hjälpa till, och det är där hjälpen behövs! Jag känner att vi funkar ganska bra hemma nu, men i skolan är det så mycket konflikter. Han beter sig illa när han känner för det, och sen är det ju svårt att komma tillbaka till det ”snälla”. Har han precis varit sur och otrevlig kan man inte bara vända på myntet och tro att alla ska vara glada på en igen, för att man själv känner sig på bra humör. Han har mycket att lära, och jag hoppas han kan få lära rätt med hjälp.

Sen åkte jag faktiskt till C4 shopping! Fattar ni?! Bara jag! Nåväl, det fanns en viss tidspress med veterinärbesök inbokat, men ändå. Jag sprang igenom hur många affärer som helst, märk väl – sprang igenom. Jag har skitdålig på att gå i affärer faktiskt, men det var kul att vara där. Jag gick förbi ett sushiställe och senare ett buffeställe, sen såg jag New Yorker. Beredd att springa genom den affären också men där fanns ju grejer jag fastnade för. Det fanns flera snygga jackor, och tröjor! Jag som precis letade i min garderob efter en tröja, och hittade inte en enda! Jag kom ut med 3 nya och hela 293:- fattigare.

Nu var klockan nästan ett och jag kände att jag var tvungen att äta just här. Skulle det bli sushi eller buffé? Jag hittade sushistället och kollade menyn och sen skulle jag kolla vad som fanns på buffén. Jag var helt säker på att det låg på höger sida, lite längre fram. Och jag gick och jag gick, gick förbi samma saker som sist och snart är jag framme hos sushi igen. Jag blir sjukt irriterad på mitt eget lokalsinne som kan svika mig på detta viset.

Det var rätt mysigt ändå, att ha dejt med sig själv. Jag kunde tänka på vad jag ville, det var ganska tyst och maten var god. Den enda som inte var riktigt bra var att den tog slut för fort.

Nu är jag klar och ska hem, gissa vad som är typ 10 meter fram, och på höger sida? Just det ja, buffén. Det är inte bara fel på mitt lokalsinne – utan även mina ögon. Och eventuellt mitt luktsinne.

Djuren, Kläckning

Lite trött och lite hjärtögon-emoji

22 oktober, 2018

Kommer ni ihåg för sådär två år sen, jag fick typ 30 ägg av en kvinna utanför Tomelilla och mer än hälften av dom var gröna ägg. Jag ville så gärna ha höns som värpte gröna ägg.

Jag fick fram en massa höns i detta kläcket, Rhode island bla och en massa blandraser. Riktigt roliga höns och tuppar, och så började dom värpa.. Och det var så förbannat spännande att gå till hönshuset och se vad det kommit för ägg. Men dom där gröna jag så gärna ville ha lös med sin frånvaro. Jag åkte tillbaka och fick nya gröna ägg, bara gröna ägg denna gången!Denna gången hände nåt och kläcket blev inte så bra som jag hoppats på, men 6 kycklingar blev det i alla fall. Jag har läst att den gröna genen ska vara dominant och jag tänkte att saken är biff. Men så blev det så att 4 av dom 6 var tuppar.. så dom fick vandra vidare och jag åkte nån annanstans och hämtade ännu flera ägg. Det kläcktes bara två i det kläcket och under tiden dom växer upp börjar mina två hönor värpa! Vita ägg.. och den ena kycklingen dog och den som blev kvar var så klart en tupp. Otur va?

I år har allt oxå varit otur. Min fine Appenzeller tupp blev ilsken och gick på ungarna här hemma så jag tog några ägg, kläckte dom och slog skallen av tupphelvetet (inte jag då..) och väntade mig att av 8 kycklingar borde där bli nån tupp eftersom det var det enda jag fått fram förut. Dom växte och blev större och jag kläckte fram kycklingar till nån annan. Mina kycklingar var lite stygga mot dom nya så jag satte dom i bur i källaren, som jag brukar göra när dom blir äldre. Dom är några jäklar på att skita ner. Dagen efter är alla kycklingar borta! Antagligen nån strykarkatt som hälsat på och dragit dom stackarna genom gallret. Skit!

Nu har jag varken tupphelvete eller avkomma. Jag hittar en annons på svarta appenzeller-ägg och även annons på creme legbar och araucuna som båda värper gröna/blåa ägg, så dom köper jag hem. Jag betalar rätt mycket pengar på den där omeletten. Av 8 appiz ägg är där 2 befruktade.. och det blev en stackars kyckling av dom. Och av 12 grön/blå ägg blev det 4 kycklingar. Nu hoppas jag verkligen på att den där appenzellerkycklingen är en tupp, och att det inte är så många tuppar av dom andra.

Det blev inte riktigt som jag ville, för appizen var en höna! Så jag är fortfarande utan tupp, men jag fick 3 hönor av dom andra! Och nu har dom börjat värpa, och så länge jag velat det här. Det har varit så mycket bry med dom här hönsen i sommar, det har ruvats till både höger och vänster. Det låg tre hönor på samma ägg, och under tiden la dom andra hönorna ägg uppepå dom där. Det var sån soppa och till slut fick jag ta ut min lilla dvärghöna så åtminstone hon fick vara i fred. Hon fick en flock kycklingar och när dom var en vecka fick hon börja gå ut med dom. Då kom skatorna och åt upp dom. Hon la sig igen och nu väntade jag nästan 4 veckor innan hon fick gå ut. Jag hade kompostgaller runt hönshuset men dom smet emellan och det försvann en lite då och då.

Det blir tre stycken kvar och dom växer och blir större än henne. Då kom en hök och tog henne. Jag blir trött. Idag är där en kyckling kvar. En TUPP!

Leksakshuset

Helgen

15 oktober, 2018

Vi har kämpat skitlänge med att få ordning i det här huset. Vi började direkt efter köp med att vi skulle byta tak. Lånade pengar direkt och köpte hem plåt och det skulle bli så jäkla enkelt. Det var enkelt att slänga ner gamla takpannor och sätta upp läkt, men att få upp rak takplåt på ett hus från 1935 var allt annat än lätt och vi bara sket i allt. Det stod så i nåt år, tills vi hade sparat tillräckligt med pengar för att hyra in nån att lägga tak. På vår skorsten står det ”Polen 2006”.

Sen rullade det på, toaletten -07, köket -08 -09 och sen småpill. Det gamla köket stod kvar rätt länge, men sen blev jag gravid och nu behövde man nånstans att ha ett köksbord. Vi blev färdiga med den delen 30 okt 2011 och då var jag jättenöjd. Ja, då tyckte jag om det där. Tyckte det var snyggt med svart där på panelen, och det skulle ändå bli ljust av det nästan vita golvet och vita väggar.

Sen kom dagen jag fick värkar. Det var ett helvete, och jag fick fram och tillbaka i köket. Man kan ju tänka sig hur jag ont jag hade om jag berättar att 4 klinkerplattor släppte när jag gick på dom.

Sen började det lilla barnet dagis. Mitt i vintern. Jag tvättade hans overall för första gången, hängde den på torkställningen i köket, och VEM kunde tro att den skulle droppa vatten på mitt nästan vita golv och fördärva golvet på kuppen? Inte jag i alla fall.

Jag har stört mig på dom här golven sen dess men vi har ändå inte kunnat komma överens om vad vi ska ha för golv. Klinker känns ju mest praktiskt i kök, och att lägga nytt parkett i köksdelen känns rätt lönlöst för samma sak lär ju hända igen. Jag sökte på linoleum-golv, för det kändes som en bra grej och då fick jag reda på att man nu uppdaterat det till vinylgolv, och det ska dessutom vara nästintill vattentätt.

Morgan kändes väl inte helt med på idén.. förrän i fredagskväll, ”bauhaus har öppet till 20 ikväll!” Så vi drog, och på vägen dit bestämde vi att vi skulle köra samma golv i båda delarna. Vaknade full av energi i lördagen, gjorde rent hos kaninerna, sen hönsen, fortsatte in och rev upp golvet i köksdelen, drog ner lister och sent på kvällen började vi lägga nytt golv.

Det blev helt fel och vi fick riva upp allt på söndagsmorgonen. Men vi började få till det till slut och när vi kommer till kyl och frys inser vi att golvet kommer inte att räcka.. en ny runda till bauhaus och senare på kvällen var allt klart. Och det blev så bra! Ljust och mjukt.

Men vet ni? Sen passade inga lister och socklar längre.. eller diskmaskinen ens. Små projekt kan bli stora så fort. Morgan har legat i idag och han hade en överraskning med.. Vi har blivit med taklister! Det har vi inte haft sen varken köket eller köksdelen fixades.

Leksakshuset, Projekt, Skapat av mig

Dagens projekt

29 september, 2018

Ta en kronhjort, låt den tappa sina horn, och leta sen upp hornet i skogen.

Kör sen skåne runt för att hitta ljushållare som är tillräckligt billiga. 25:- är för dyrt. På Rolfssons i Fjälkinge och en viss blomsteraffär i ystad har bra pris, 20:-

Borra några hål i hornet, och ta-daa!

Allmänt, Jag, Lillasyster, Min förstfödde

Kaosartad dag

27 september, 2018

Jag är så himla glad att jag berättade för er! Jag har fått så mycket stöd, och massor med ”inside information” som hjälper oss den dagen vi känner vi behöver ställa krav. Jag vet mer vad vi har för rättigheter pga det här, jag har mest gått och tänkt att jag har skyldigheter.

Jag är inte helt vän med tanken på att kalla till föräldramöte och berätta läget, för jag vill inte sätta mer stämpel på honom än han redan har. Jag anser det finnas fler i klassen som kanske skulle behöva ett vakande öga, men är det bara Rocky det pratas om är det lätt han får skulden även om han inte borde fått det. Idag hade det skett en incident, där Rocky och en annan pojke lekte. Det började gå vilt till och dom började springa, och pojken ramlar över nåt och skadar sitt ben. Personalen hade sett alltihop och det handlade helt och hållet om lek. Där började jag fundera – hade jag berättat om hans svårigheter, hade han fått skulden för att vara dum direkt? Det är kanske bara jag som är paranoid, men så funkar min hjärna. Meckade om en lampa, eller ett hamsterhjul till katten?

Natten till måndag vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i halsen. Jag får sånt ibland och det brukar gå över i höjd med morgonkaffet, men jag drack mitt kaffe och kände mig faktiskt inte alls bra. Jag kom till jobbet och insåg att jag hade dragit på mig feber också. Det börjar alltid med att jag fryser, hjärnan skvalpar omkring i skallen, sen börjar huden på benen göra ont och sen gör höfterna ont. Känner igen det för väl.

Ingen kunde komma in och jobba med så kort varsel så jag fick nån pilla av chefen och sen körde vi på. Det gick rätt bra ändå och vid 14 ville dom skicka hem mig. Det var ju inte så mycket lönt då jag hade tid för Nikki 15:30 på BVC – en tid som har tagit ett halvår att få pga att jag inte bara kan släppa allt och köra dit. Skittidigt eller skitsent säger jag alltid. Så jag höll mig på jobbet till 15 och sen skulle jag hämta Rocky. Jag hittade inte honom först och det berodde på att han hade blivit trött och ville vila.

Jag kom in på fritids och får reda på att han hade ont i huvudet. Han är helt vit i skallen och supersvettig, det är nu det gäller att handla snabbt så jag tar hans grejer och ungen över axeln och sen skyndar jag allt jag kan därifrån, men hinner bara ut på parkeringen där han börjar hosta och sen kommer spyorna.

Där står vi, jag helt matt och slut i kroppen, med en Rocky över axeln där jag samtidigt INTE känner för att bli spydd på. Jag undrar hur många som såg det där? Han ska tvunget in och hämta Nikki, och där kommer nästa besked – Nikki har varit så förkyld idag och vi tror hon har feber. Skjut mig. 5 minuter kvar till BVC-tid, jag kan ju inte avboka det här. Och jag vet ju att Rocky spyr av huvudvärken, ingen magsjuka.

Så vi rallykör till VC, sladdar in i väntrummet, Rocky gnäller och jag är livrädd för en ny pizza. Nikki har snor i halva ansiktet, och jag undrar om jag egentligen bryr mig just nu? Jag vill bara lägga mig ner. Rocky somnar över bordet hos sköterskan, Nikki fattar inget av det sköterskan vill, och jag bara sitter där och försöker se lite käck och kry ut.

Vi kommer hem, Rocky somnar på soffan av utmattningen, jag somnar på soffan med 39.4 graders feber, Nikki är pigg som en mört och vi får höra på green color ungefär tusen gånger. Har aldrig drömt så grönt förr.

Min förstfödde

Tack som fan

20 september, 2018

Ni är underbara! Tack för allt stöd och pepp! Flera har gett råd och sagt snälla saker, det är verkligen fint. Rocky fick diagnosen Autism grad 1 och det är just det där med autism.. När jag tänker på Autism är det inte så Rocky är. Jag har känt ett par barn med autism, och dom pratade inte, var helt i sin egen värld, blev aldrig rumsrena bl.a. Idag heter mycket Autism men det är graderat istället, Aspbergers syndrom tex blir man inte diagnostiserad längre.

Rocky är smart. Han kan mycket som barn i hans ålder inte kan. Han faller på den sociala biten, och på det han inte förstår svarar han med att slåss. Det är ett stort problem.

Det var en incident med en flicka andra veckan i skolan. Han gillar den här tjejen och vill gärna vara med henne, men han vet ju inte riktigt hur han ska ta kontakt. Det blir så att dom ska gå och äta, flickan står först i kön och Rocky springer fram till henne, hon tror att Rocky tränger sig och puttar iväg honom, varpå han svarar med att ta henne runt halsen och blir arg. Han förstod ju inte varför han blev bortputtad.

Det här blir så klart en grej och Rocky blir jätteledsen efteråt och vill nu inte ens gå in i matsalen men personalen fattar och sköter det här skitsnyggt och får dom här två att prata med varann och allt är frid och fröjd. Tills… Mamman kommer dagen efter och är arg, det förstår jag. Rocky tar med det godaste flickan vet för att bjuda, och för att bjuda in, men nu vägrar flickan att prata med honom, och enligt honom sparkar hon så fort han kommer nära.

Hur förklarar jag det här för honom? Nu gör han väl ändå rätt?

Rocky är inte dum. Förklarar man varför man inte kan göra på ett visst vis köper han det. Men det kommer inte naturligt, han behöver hjälp med hur han ska bete sig.

Rocky har svårt för förändringar, har han tänkt sig att nåt ska vara på ett visst vis faller världen isär när det inte blir så. Vissa grejer han man förbereda honom på, ibland får man bakslag och migränen kommer som ett brev på posten. Han vet inte hur han ska ta kontakt med kompisar, han går in som en bulldozer och det uppskattas väldigt sällan. Men om man sätter sig hos honom och hjälper honom in i leken funkar det.

Jag vill vara tydlig med att hans diagnos inte är nån ursäkt för eventuell konflikt, men kanske kan han få nån slags förståelse för att saker ibland blir som dom blir? Han är inte elak. Vi kämpar hårt med att berätta hur man beter sig, all personal vet läget men man kan inte vara på alla ställen samtligt.

Så. Här är det. Känns ändå skönt att få berätta för er 💜