Min förstfödde

Tack som fan

20 september, 2018

Ni är underbara! Tack för allt stöd och pepp! Flera har gett råd och sagt snälla saker, det är verkligen fint. Rocky fick diagnosen Autism grad 1 och det är just det där med autism.. När jag tänker på Autism är det inte så Rocky är. Jag har känt ett par barn med autism, och dom pratade inte, var helt i sin egen värld, blev aldrig rumsrena bl.a. Idag heter mycket Autism men det är graderat istället, Aspbergers syndrom tex blir man inte diagnostiserad längre.

Rocky är smart. Han kan mycket som barn i hans ålder inte kan. Han faller på den sociala biten, och på det han inte förstår svarar han med att slåss. Det är ett stort problem.

Det var en incident med en flicka andra veckan i skolan. Han gillar den här tjejen och vill gärna vara med henne, men han vet ju inte riktigt hur han ska ta kontakt. Det blir så att dom ska gå och äta, flickan står först i kön och Rocky springer fram till henne, hon tror att Rocky tränger sig och puttar iväg honom, varpå han svarar med att ta henne runt halsen och blir arg. Han förstod ju inte varför han blev bortputtad.

Det här blir så klart en grej och Rocky blir jätteledsen efteråt och vill nu inte ens gå in i matsalen men personalen fattar och sköter det här skitsnyggt och får dom här två att prata med varann och allt är frid och fröjd. Tills… Mamman kommer dagen efter och är arg, det förstår jag. Rocky tar med det godaste flickan vet för att bjuda, och för att bjuda in, men nu vägrar flickan att prata med honom, och enligt honom sparkar hon så fort han kommer nära.

Hur förklarar jag det här för honom? Nu gör han väl ändå rätt?

Rocky är inte dum. Förklarar man varför man inte kan göra på ett visst vis köper han det. Men det kommer inte naturligt, han behöver hjälp med hur han ska bete sig.

Rocky har svårt för förändringar, har han tänkt sig att nåt ska vara på ett visst vis faller världen isär när det inte blir så. Vissa grejer han man förbereda honom på, ibland får man bakslag och migränen kommer som ett brev på posten. Han vet inte hur han ska ta kontakt med kompisar, han går in som en bulldozer och det uppskattas väldigt sällan. Men om man sätter sig hos honom och hjälper honom in i leken funkar det.

Jag vill vara tydlig med att hans diagnos inte är nån ursäkt för eventuell konflikt, men kanske kan han få nån slags förståelse för att saker ibland blir som dom blir? Han är inte elak. Vi kämpar hårt med att berätta hur man beter sig, all personal vet läget men man kan inte vara på alla ställen samtligt.

Så. Här är det. Känns ändå skönt att få berätta för er 💜

Min förstfödde

En diagnos

19 september, 2018

Rocky fick en diagnos i våras. Och allt blev väldigt konstigt.

Jag, som oftast är väldigt öppen och frispråkig, utan filter skulle somliga säga, visste inte hur jag skulle (ska) förhålla mig till detta.

Jag skäms inte. Det är inget vi kan hjälpa, och diagnosen kan hjälpa honom att bli förstådd. Det är bra att vi kommit så här långt. Men jag har nästan inte sagt det till nån.

Jag har tydligen nån slags spärr ändå.

Jag har skrivit om att det har varit jobbigt men på nåt vis har det varit på skoj, inte allvar, och nu blev det på allvar. Jag hade rätt i att nåt inte stämde. Fastän jag kanske sa det för att dumma mig lite egentligen.

På ett vis vill jag berätta för hela världen om honom, i hopp om att man ska förstå honom och inte bara säga att han är en jobbig unge. På ett annat vis vill jag inte berätta för nån. Det är jobbigt. Jag vill inte prata om det. Jag orkar inte förklara. Och jag vill inte ha det som en ursäkt för hans beteende ”jamen han har ju en diagnos”.

Hans skolstart blev nästan som jag trodde. Inte så bra. Telefonsamtal hem. Blängande föräldrar.

Vi har kommit till habiliteringen nu. Jag var på möte idag och jag kände mig ändå stark, och fick ur mig hur jag tror han skulle kunna få hjälp. Pratade med skolan igår och det känns bra.

Jag läser min text och ser bara jag jag jag, men det handlar bara om Rocky Rocky Rocky. Jag vill att han ska kunna funka i klassen, och på rasterna, må bra, kunna samspela med kompisar, inte bli missförstådd, vara glad, vara barn.

Valpen

Så glad i dig

23 augusti, 2018

Aska. Hon är perfekt. Perfekt för mig.

Jag är så glad i henne för att hon inte jagar mina andra djur. För att hon är nöjd med att vara där vi är. För att hon är preciiis lagom stor. För hennes tålamod. För att hon är glad. För hennes personlighet. För att hon är snygg. Jag har haft en hund som bet en kattunge i huvudet en gång. Den dog. Jag har haft 4 hundar samtligt som vägde 110 kg tillsammans, jag skulle inte ha en suck att hålla emot om dom skulle få för sig att dra iväg. Aska är så liten att till och med Rocky kan hålla i kopplet, och jag kan ta henne under armen och gå iväg. Men hon är inte så liten att man inte skulle se henne och trampa på henne.

Jag har haft hundar som hela tiden sökt sig längre och längre iväg, skogen skulle utforskas och ett tag när Troja var liten var hon alltid skitig för hon badade i kärret. Aska är nöjd med att vara hos oss i trädgården. Det sitter kvar och plötsligt är jag av med henne, men då står hon oftast på trappan och vill in för hon är av med mig också.

Hon har ett fantastiskt tålamod med barnen, och Rocky ”tränar” henne i att äta godis (?) och så lär han henne att komma in när han kallar, och det gör hon. Hon går ofta själv upp till barnen i deras rum, slickar dom lite i ansiktet och sen kommer hon ner igen. Bästa platsen när barnen äter

Jag känner mig färdig med dom här lite ”svårare” hundarna. Jag hinner inte träna lika mycket längre, jag orkar inte slita i tunga hundar och så är det så mycket billigare att ha en liten ☺️ Men vem vet, när ungarna är större kanske det kommer en Vera igen. Just nu är staffordshire bullterrier min ras i alla fall 💜

Utflykt

Alla dessa fynd

22 augusti, 2018

Vi var på en så bra loppis i helgen. Och vi loppade loss, som bara den.

På en loppis ska det vara billigt, om de nu inte är nåt som är värt mycket eller kanske i nyskick? På vissa loppisar verkar inte säljarna fatta det, utan här tas det nästan överpriser trots alla besökare är på väg hem, klockan är mycket och det är dags att slänga skiten till tippen. Man vill ha 50 pix för en gammal kanna utan lock, vägrar ta 30 och istället slängs alltihop i en container.

Men så var det inte i Everöd, här skulle grejerna bort så man slapp slänga.

Och som jag fyndade. Jag hittade en fin tavla med rosor på. Den kostade 20 och jag tackade och sa nej tack. ”-10:- då?” Fynd! Sen hittade jag en gammal köttkvarn från Husqvarna, nr 8 till och med, som jag fick ge en tia för. Jag hittade nån slags kruka på fot, en maffig sak som jag inte vet vad jag ska ha till? Men jag kan nog komma på nåt – även den en tia.

Jag letar efter gamla böcker för jag har nån idé om att jag ska kunna hitta fina bilder eller illustrationer som jag kan rama in. Det går inte så bra så nu skulle jag mest ha nåt. Och det blev Den heliga skrift från 1896, Lund i bilder från 1921 och en nothistoria Beethoven Fidelio okänt årtal, och för dessa fick jag ge 20:- Jag kan berätta att dom kostade rätt mycket mer på tradera.. Den där boken om Lund har fina bilder, egentligen såna jag ville ha, men vad ska jag med Lund till?

Sen började vi väl dra oss hemåt, vi hade egentligen span på ett par grejer till som vi skulle se om dom var kvar, men det glömdes bort när vi kom till möblerna. Jag såg ett gammalt skåp precis när vi gick in, men dom brukar säljas rätt så direkt (i Önneköp var alla gamla möbler sålda inom 15 minuter) men det stod kvar när vi dit. Jag letade efter såld lappen men kunde inte se nån. En säljare kom fram och ville att jag skulle köpa det här skåpet, nja, jag var väl inte helt pigg på det utan att låta nån bestämma över mig, och så var den ju rätt trög i låset och så var det ju.. ”Det är rea nu!” Sa säljaren. Jag tittade på honom, ”20:-!” Ta det! Sa mamma.

Så jag stoppade nyckeln i fickan så ingen skulle sno den (…) och sen gick säljaren på, ”nåt mer ni vill ha? Här är ett annat skåp!” Nu gick mamma igång, och det var ju märkligt att vi inte såg det skåpet alls innan? Ett gammalt vitrinskåp typ. Och sen hade mamma köpt ett skåp sen innan, och hur skulle vi få hem detta?

Vi hämtade släp, kontakten passade inte i bilen konstigt nog, fick låna annan bil och iväg! Det var precis vi fick plats med allt på släpet, och sen kom nästa tanke? Var ska vi ställa skåpen?

Nåväl, ett skåp kunde vi ta in nånstans men två skåp (inkl mitt) står kvar på släpet.. Jag är inte helt säker på hur jag ska lösa logistiken runt det här.. Men det är ett fint skåp, och billigt!

Jag, Utflykt

Min första

3 augusti, 2018

Året var 1994, mamma gillade Orup och Niklas Strömstedt. Dom startade ett band tillsammans med Anders Glenmark och mamma köpte såklart skivan. Jag tror vår cd-spelare var rätt ny då (?) och vi hade väl inte så många andra skivor. Vi hade en med Mikael Jackson men vi höll på att skita på oss när ett glas krasade på den skivan, så den lyssnade vi inte på så ofta.

Mamma hittade en knapp där det stod repeat och jag kan nu nästan alla låtar på deras första skiva. Jag skyller inte på repeat-knappen, för Orup-skivorna hade vi bara på LP och jag kan minsann alla hans låtar med. Och rätt många av Niklas med..

Nu skulle GES återförenas och jag sa till mamma att det hade varit rätt kul att gå. Och i julklapp fick jag en biljett dit! Så jag och mamma och KH ska dit imorgon kväll. Det blir min första konsert (!) och frågorna är många.

  • Vad har man på sig
  • Hur tidigt ska man vara på plats
  • Är det konstigt om man skrålar ikapp med GES
  • Varför får man inte ha med eget vin
  • Står man framme eller sitter man långt bak
  • Är man töntig om man står längst fram och sjunger med
  • Vad snaskar man på
  • Ska man ha med myggstift
  • Eller myggljus

Ja ni hör ju, totalt lost.

Ser så mycket fram emot detta, så det blir en heldag med mamsen, snacksshop, loppisshop och GEShopp..?

Allmänt, Running Life, Utflykt

Bästa sommaren

2 augusti, 2018

Alltså vilket flyt jag har nu. Kommer ni ihåg i vintras? Det var så mycket snö att det var inte klokt, och det var så kallt att man nästan frös ihjäl när man behövde gå utanför dörren. Jag var så låg och ville faktiskt inte gå ut sängen alls, men jag var ju tvungen. Jag tänkte att allt skulle bli bättre till sommaren, om det nu blev nån sommar i år.. Förra året tror jag inte att jag stoppade in vinterjackan i garderoben ens, den behövdes när jag var ute på kvällar och morgnar.

Men vilken sommar vi fick! Nästan 30 grader varmt, sol och så jäkla underbart. Vi hade tre veckor semester och vi kunde utnyttja alla dagar till fullo. Vi har varit på Skånes djurpark, på barnens dag i stan, Halmstads äventyrsland, Helsingör. Vi har badat och Aska har ställts ut, och fått sin första placering i final. Rocky har lärt sig att gilla vatten och vi har varit på stranden flera gånger. Vi har haft det oförskämt bra. Ingen semester utan lite dåliga grejer. Rocky fick två migränanfall första veckan, och det är väl ”straffet” för att rutinerna inte följs. Det går över på några timmar men det är synd om honom när det slår till. Första gången hände det inne på barnens dag och det gick liksom inte att få honom att gå till bilen direkt, så vi fick snällt vänta tills det gick över. Sen har en fågel hittat hit, och det är ingen skojig fågel. Först tog den en höna, och när jag minst anade det tog fanskapet min lilla dvärghöna, som dessutom hade 4 kycklingar. Och till sist så hittade jag ohyra i min gamla skänk. Först hittade jag sågspån i det och det tyder på or, och när jag rensade hittade jag skalbaggar. Skåpet åkte ut fortare än kvickt, men jag hade kunnat vara lite lugnare. Det var nåt sånt ekologiskt godis till hundarna som hade dragit till sig en sorts änger. Så nu står skåpet ute, halvt slipat för jag kunde ju ändå måla om det om jag ändå skulle klödda.

Torkan slår hårt och det är väl ändå liiite typiskt att det skulle hända just det året jag kom på att jag gillade blommor..? I år har jag köpt japanskt körsbärsträd, och sen fick jag ett i present. Två magnolior, tre fruktträd, blåregn och massa klematis. Jag sådde massa i trädgårdslandet och köpte tomater till växthuset. Det är ett evigt vattnade och jag hoppas vattnet inte sinar i brunnen.

Men så underbart vi har det, eller hur? Det är synd om dom gamle som sitter ensamma och inte kan göra nåt åt värmen, och det är synd om djuren som inte hittar vatten, det är synd om bönderna som får dålig skörd, men vi andra.. Vi har det för jäkla bra!

Djuren

Där fick jag

11 juli, 2018

Ni såg ju så glad jag var förra veckan, när jag hittade mården på vägen INNAN den hittat hem till mig? Det bet mig i röven.

Vi var ute en stund i eftermiddag när Rocky kom och ville ha hjälp att hitta sin pickadoll. Han sa att det var skator inne och bråkade med pärlhönsen så han skulle skrämma dom. Minsann! Jag har ingen aning om var den där pistolen är, så jag gick dit för att skrämma bort dom själv. Men det jag möttes av var INTE nån skata i alla fall. Jag fattar inte hur den har kommit in där, och nästa fråga är: vad fan ska jag göra? Jag fick in Aska i uterummet i alla fall, och ungarna bakom. Sen skulle jag se var mina pärlhöns var, för nu när jag tänkte efter var det ett tag sen jag hörde dom? Jag kikar in och ser nåt dött iaf. Kollar under boden och liket ligger såklart kvar, men jag kan inte riktigt se vad det är.

Nu har väl åbäket lugnat ner sig och har kommit genom nätet på nåt sätt, och flyger den helt sonika därifrån. Jag ser att pärlhönsen har sökt skydd inne i boden och klarat sig, i hönsgården ligger min roliga rymmarhöna.

Hon var fenomenal på att ta sig ut, och hon var den enda som rymde genom en lite större maska i taket. Fattar inte hur hon kunde hitta det? Nåväl, hon var ute och fågeln har flugit in genom samma maska hon upptäckt, och ätit upp stackarn. Lite sorgligt faktiskt.

Jag, Utflykt

Tur och, inte tur

5 juli, 2018

Ni vet, vissa dagar, allt går fel och går illa och man känner att man borde bara gått och lagt sig igen.

Fast igår började dagen med världens tur, men den fortsatte inte.

Vi har en gaaanska krävande vecka på jobbet, jag är trött och somnade tidigt i tisdags kväll. När jag vaknade i onsdags morse insåg jag att jag somnat från alla hönsen och jag hade storhönsen ute i hönsgården, och hönan med kycklingar gick fritt. Hoppsan ja. Men det var ju ingen fara och jag drack mitt kaffe och gjorde mina vanliga morgonsysslor.

Jag backade ut bilen från uppfarten och solen stod så lågt, jag fick knivar i ögonen så jag fick kisa. Jag kommer inte mer än 100 meter och så ser jag att det sitter fåglar på vägen. Dom lyfter men en ligger kvar, jag tror ju att det är en överkörd hare eller en katt kanske och jag glor när jag kör förbi. Vänta! Det där var varken en hare eller katt, var det inte en hönsmördare?! Jag fick backa tillbaka, och jo minsann! Där låg en jättedöd mård! Jag vet inte när jag var så glad klockan halv 6 på morgonen? Men nu var jag verkligen glad, alla hönsen och kaninerna lever, men den jäkeln var säkert på väg hem till mig. Kolla på bilden, jag gör nog segertecken med? Och kolla så nära, vid träden bor jag..Nu tänker man kanske att dagen fortsätter i denna takt? Men nej. Jag blir sen med maten som ska levereras, nyckeln sitter kvar i bilen när jag ska dra den ur tändningslåset (är det jag som har en skruv lös?) mina skor tappar sulan och jag strular mest allmänt. Jag lägger det åt sidan och åker till Hörby marknad med Rocky och mamma istället. Vi käkar langos och jag får munsår. Man får väl ändå anse det som en 50/50 dag?

Allmänt

Kämpa!

3 juli, 2018

Semestern är nära, men innan dess är det en lång, lång vecka.

Leksakshuset, Projekt

Döda liten bajskorv

1 juli, 2018

Jag uppfostrar mina barn till att bli mördare. Jag sätter en kniv, spik, sax eller vad som helst i deras händer, och sen ber jag dom att leta efter små bajskorvar.

För jag vet inte hur många gånger jag backat undan, eller tänkt varför har hundarna bajsat här? när jag sett en sån där jäkel. Jag pratar om sniglar. Dom där bruna, slemmiga, äckliga som äter allt i sin väg.

Jag gillar djur, men nån måtta får det vara. Det här är ett helt onödigt djur som jag inte får in i nåt kretslopp alls. Lika onödiga som fästingar och loppor.

Allt började förra året, när jag skaffade mig ett trädgårdsland. Innan dess har jag inte sett en enda bajskorv. (Som rörde på sig i alla fall) Men så en dag, när jag tyckte det hade försvunnit alldeles för mycket sallad, så satt den där, på ett salladsblad, och skrattade åt mig. Ögonen stod som pittar på den så kul den hade åt mig. Men jag lärde den jäkeln en läxa, och den dog en långsam död.

Oturligt nog hade den redan berättat för sina kompisar om sin nyfunna salladsbar, och dom hade dessutom besudlat min sallad med sina parningslekar och snart hade jag fullt med små-bakskorvar överallt.

Jag dödade dom alla, (trodde jag) långsamt. Jag lärde dom riktigt att dom inte skulle komma hit nåt mer. Men dom är inte bara fula, dom är korkade också, och till och med i vintras hittade jag en som gömde sig i källartrappan bakom ett löv. Den skrattande inte så mycket när jag hittade den.

Nu har vi ju haft det så varmt och torrt så jag trodde faktiskt dom hade självdött. Men så kom det ju ungefär regn så det blev halvblött och genast började fanskapen para sig i buskarna igen. Idag har jag hittat fyra stycken under grejer som vi inte rör så ofta, och nu så sitter dom uppradade på spik utmed tomtgränsen. Sånt funkar ju på kråkor i alla fall? Nåväl, sitter du inne med nåt bättre tips får du gärna dela med dig. Tills dess springer vi runt här med diverse vapen.