Allmänt, Kläckning, Leksakshuset, Lillasyster

Ett uruselt humör

22 april, 2017

Jag vaknade i morse, solen sken in och jag såg att det slutat blåsa. Jag kollade på klockan och den stod på 06:21! Vem vaknar så tidigt på helgen? Jag vände på kudden men när jag låg där kändes det onödigt att somna om, jag hade mycket att göra idag. 

Så jag steg upp och bryggde kaffe, Rocky hade också sovit gott och kom upp samtidigt. Jag gick ut med Troja och öppnade för hönsen. Jag skulle göra rent till dom idag men det var lite för kallt så på morgonen så jag tänkte göra det senare. 

Det gick en timme och sen var stormen igång. Jag verkligen HATAR när det blåser, det får hellre regna faktiskt. Bara det regnar rakt ner. Så det var rätt kört att göra rent till några höns, ni kan ju själva föreställa er det här med storm och kutterspån. Men okej, jag behövde ju verkligen städa eftersom vi ska fira Nikki imorgon. Hon fyllde 2 i onsdags men det är rätt olönt att försöka ha nåt kalas för henne mitt i veckan med tanke på att hon absolut inte kan vara uppe mer än till halv 7. Efter det förvandlas hos till gremlingens ungar. 

Försök plocka undan med en tvååring i huset.. Så jag lämnade det till senare och drog fram dammsugaren istället. Då kom tvååringen och skulle vara där, och i släptåg hade hon sin dockvagn. Jag kom till toaletten och då ställde sig Nikki, med sitt släptåg, mitt på mattan som jag skulle dammsuga. Må hända att humöret inte direkt var på topp just då, och jag dammsög så gott jag kunde på den jäkla mattan. Då gick dammsugaren sönder. Helvetes jävla fan, skrek jag, samtidigt som jag slängde dammsugar-helvetet och insåg varför Nikki säger fan så fort det går emot henne. 

Nikki gjorde nåt med dammsugaren för en månad sen så adaptern mellan ny slang och gammalt rör gick av. Innan dess höll den i typ 5 år. Nu går denna nya sönder, på exakt samma vis. Unge! 

Jag satte mig i soffan och gjorde nån slags förlossningsandning när telefonen ringde. Det var farmor och hon fick allt jag hade inombords just då. En timme senare svänger en Kia in på parkeringen och i Kian låg det en dammsugare. Jag dammsög hela huset och svabbade av alla golv. Under tiden fick farmor skriva inköpslista till kalasets smörgåstårta. Sen fick farmorn följa med och handla allt, och sen fick hon lägga ihop skiten. Hepp. Nu är jag lugn. 

Vi bor som sagt i ett minihus och jag bjuder aldrig på nåt större, kaffe och kaka får det bli. Nu tänkte jag göra det liite finare, men bara med maten. Man får ändå äta vid tv-bordet, och på papptallrikar. Finns inte så mycket att välja på. 

Mitt kläck gick åt helvete. Maskinen började strula på dygn 15 med temperaturen och av 25 ägg blev det 7 (kanske 8 om den sista överlever) kycklingar. Så ni som ville ha kycklingar, det blir inget. Dessa vill jag behålla själv. Men om ni fortfarande är intresserade kan jag lägga in av mina egna ägg. 

Allmänt, Valpen

Vad ska du heta?

21 april, 2017

Idag är det en vecka kvar tills vi får hem lilla valpis. Jag längtar så, och det gör Rocky också. Han frågar varje dag om vi ska hämta valpen idag? Jag fick hem hennes mat idag, och jag har letat fram ett fint halsband som hon kan ha. Ett litet rosa med stenar på, Nikitas gamla. Jag har kollat upp försäkring men har inte tecknat den än, väntar tills jag får chip-numret. 
Det enda som inte är klart, är namnet. Vad ska hon heta? Nikita fick sitt namn innan vi ens visste vilken hund vi skulle ha, jag skulle bara ha en Nikita. Som kom Troja, väldigt hastigt och lustigt, och det var Tobbe som kom på hennes namn. Nova var Morgans förslag, synd hunden blev så dum när hon hade ett så fint namn. Sen kom Vera, och hon var namnlös ett bra tag vill jag minnas. Hon hette Pippi i den påhittade stamtavlan men det gillade jag inte. Efter många om och men bestämde vi oss (eller jag) för Hera. Skickade in papper till försäkring och Jordbruksverket, och då sa nån smartskalle, ”varför inte Vera stålull” och det satte sig direkt. 

Nalle, Bus och Dilba hade redan sina namn när dom kom till oss. 

Nu har vi den här nya valpen, som inte kan kallas lilla valpis hela livet. Vad ska hon heta? Jag har fått förslag på Lucy, Joy och Blanca. Jag hade Holly, Bonnie och Sally kvar sen det senaste barnafödandet. Holly fanns det redan en i kenneln, Bonnie lät för sött (eller stripp-aktigt?) och Sally? Njae. Jag har finkammat internet och har typ 30 namn uppskrivna, Isa, Aska, Billie, Frigga, Glimma, Ila, Isis, Jacky, Jolly, Kaxa, Kila, Kitty, Loka, Morran, Tekla, Roxy och Stella, för att nämna några.. 

I stamtavlan heter hon Brinks Notorious Crazy in Love, hon är blå och världens sötaste lilla staffevalp. Har du nåt förslag?

Leksakshuset

Förändringen tid

18 april, 2017

Det är ingen hejd på grejerna jag får igenom här. Först var det rummet vi sitter och äter i, svart var jag trött på så Morgan köpte färg och målade. Det var klart en dag innan jag ens kom hem från jobbet. Nu är det grönt och skönt. Då var det ju inte bra att vi hade svart kakel i köket. Inte bra alls. Då köpte Morgan vitt kakel och kaklade om. Jag insåg att jag varit inne i nån svart era när jag kom på att tapeten jag varit så förälskad i, var svart. Jag har nog bara sett det rosa. Jakten på en ny tapet tog fart, och jag fick en insikt om att jag har en otrolig beslutsångest. Jag sket i allt till slut och i helgen har Morgan spikat upp panel. Så här är vi nu. Ikväll har Morgan fixat till dörrahålen och det känns inte som det är jättelänge tills det är klart. Nu är det ju bara dom tre andra väggarna kvar i rummet. Jag målar över skiten för jag är trött på tapet. Det är det här med spacklade och slipande jag drar mig för. Så det får nog vara så ett tag. (Tills Morgan tar tag i det)

Allmänt

Min favorit högtid

13 april, 2017

Påsken är den bästa högtiden. Jag firar att sommaren kommer snart, och allt är så färgglatt. Jag gillar ju färg. Påskriset slår ut, jag har ingen pollenallergi (thank you lord) maten är god, och det är fan ta mig bara bara underbart. 

Denna påsken – not so much. Min hjärna funkar inte alls och jag känner mig så stressad inombords. Vera dog. Hon dog. 

Jag kan inte fatta det. Det var Troja som skulle gå först, jag var helt säker. Och när hon inte fanns mer skulle Vera få en ny kompis, en valp. Det känns helt overkligt. 

Nu är påsken här och jag har inte gjort nånting. Jag hade sparat en massa mönster på pärlplattor, jag har sparat pärlhönsfjädrar men jag har inte gjort nånting. Jag kokte ägg i söndags som jag tänkte vi skulle måla, det gjorde vi idag och det kändes inte så kul som jag hoppats. 

Jag längtar efter lilla valpis, och jag längtar efter ro i kroppen igen. Förra året påskpysslade vi i alla fall. 

Kläckning

Dygn 12

11 april, 2017

Ikväll fick jag äntligen tummen loss för att lysa äggen. Jag försökte på dygn 7, men alla olivgröna ägg var störtomöjliga att se nåt i. Alldeles för mörka och ficklampan var inte så bra den heller. Ikväll bytte jag batteri och sen assisterade Morgan mig. Skönt att ha nån som håller i lampan och snuslocket. 

Resultatet blev full pott, inget ägg var obefruktat eller hade avstannat. Alla ägg behöver ju inte kläckas, men jag hoppas alla fyra blå ägg kläcks. Och att det inte bara blir tuppar. 

Spännande. 

Valpen

Som det var ”meant to be..”

9 april, 2017

Det känns konstigt utan Vera, men jag vet nu vem det var som hittade på hyss här. Maten ligger kvar på bordet fastän vi gått därifrån, kattlådan är orörd, och det här var väl inget hyss men ingen står i vägen var man än ska. Det var hon specialist på, alltid framför mig, och det spelade ingen roll om jag skulle gå och pinka eller dammsuga under henne. Hon borde haft en skylt som det stod oflyttbar på.  

Den där fredagen för två veckor sen, när jag åkte till djursjukhuset för att få reda på vad som var fel, och få medicinen för det, och allt skulle vara bra igen? Det var den värsta dan. Jag var inte alls inställd på att få det besked jag fick, och det är nog varit den dagen jag skulle haft körhjälp. I fredags när jag ringde djursjukhuset sa dom till mig att jag behövde nån med mig som kunde köra. 

Jag känner att jag gjorde vad jag kunde göra, och det är jag glad för. Både för hennes skull – att hon fick en chans, och för min egen skull. Jag fick faktiskt två veckor på mig att ställa in mig på att det inte skulle gå, och jag kunde själv se och ta beslutet om när det var dags. Och så som hon var för två veckor sen, ville jag inte avliva henne fastän prognosen såg illa ut, hon var ju pigg och glad, och kändes inte alls nära döden. 

Men nu fick jag det här beskedet och jag insåg att jag är snart helt utan hund. Troja fyllde 10 för några dagar sen, och hon har haft problem med lederna länge. Hon ser ut som en gammal hund med utväxter både här och där. Jag har bestämt att hon får vara med så länge hon kan gå, äter och är glad. Hon fattas promenader men vi får ta lite mental stimulans istället. 

Jag gick in på blocket. Jag scrollade igenom alla annonserna och insåg att jag har inte ändrats alls, det enda som tilltalar mig är muskelhundar. Jag sparade ett par annonser, en på blå amstaff och en på staffe. Men jag ringde aldrig. Det kändes inte sådär klockrent. 

Jag hade gillat en sida på Facebook för ett tag sedan och i onsdags dök det upp bilder på valpar i flödet. Det var staffar, och det är rasen som ligger högst upp på önskelistan, och så var alla blåa, också högst upp. Jag hade inte sett dessa hundarna på blocket och tänkte att dom var säkert sålda allihop. Men jag chansade och frågade om det fanns nån kvar. Jag fick svar om att det fanns en tik kvar som såldes med bibehållen avelsrätt och jag kunde höra av mig om jag var intresserad. Och det var jag ju. 

Jag och Morgan pratade om detta fram och tillbaka, och i fredags efter jobbet bestämde vi oss för att tacka ja ❤ Jag meddelade uppfödaren och en timme senare blir Vera så sjuk att jag får åka iväg akut. 

Det känns skönt att ha nånting att se fram emot istället för att älta detta jobbiga som varit, något jag gärna gör. Om tre veckor kommer denna fantastiska blåa, namnlösa, flicka hem till oss. Måtte tiden gå snabbt. 

Vera

Det gick inte längre

7 april, 2017

Redan i tisdags tyckte jag det kändes skit. Jag ringde djursjukhuset och ifrågasatte medicineringen, men den var helt rätt enligt dom. Det enda som fanns kvar att göra var att åka till Helsingborgs djursjukhus för att göra en CT, eller skiktröntgen, kommer inte ihåg. Det kändes inte bra alls så jag kände inte att det var nåt alternativ. Jag var redo att avsluta det hela, men det var inte Morgan. Han ville prova lite till för att se om medicinerna började verka. Jag tyckte att en vecka borde räckt för det, men man hoppas ju. 

Jag tyckte att hon hade blivit ännu större, men det kan ju vara som man inbillar sig. Men så igår, då slutade hon äta igen. Jag fick inte i henne medicinerna och jag sa till Morgan att det var kört nu, vi måste. La skulden lite på honom (förlåt) för nu var det helg och det var ju inte bra alls.

Sen mailade jag Per, det skulle jag gjort redan när jag fick provsvaren från djursjukhuset men allt var så jobbigt just då. Jag berättade om hela historien och berättade att jag hade gett upp, hon skulle få sluta kämpa nu. När han hade tid. Jag hann väl bara skicka det här mailet när Vera lägger sig under bordet, på sidan. Hon har legat på mage hela tiden så jag har haft svårt att se hur det ser ut, men nu var det ju tillfälle. Det ser inte bra ut, huden har bristningar och när jag sitter där och glor ser jag en droppe vatten rinna till golvet. Och en till. Får panik och springer ut till Morgan, nu kan vi inte vänta längre säger jag, och han håller med. Ringer Per, inget svar och han har ju stängt. Ringer evidensia i krst och till slut djursjukhuset i Hässleholm. Jag har panik och är helt övertygad om att hon spruckit. (Det hade hon inte, men det var så högt tryck på vätskan i magen att hålen där de tagit prover på kunde inte hålla emot).  Det är klart dom tar emot mig och vi slänger oss i bilen. På väg mot byn ringer faktiskt Per och han är så snäll att han öppnar upp mottagningen så vi slipper köra till Hässleholm. Hämtar upp mamma på vägen för lite moraliskt stöd, tack mamma. Vera tycker om veterinären och hälsar glatt på honom, det gör ont i mig. Konstaterar en viktuppgång på 3 kg 10 dagar och det finns inget alls att diskutera. Vera äter godis tills det är slut och då somnar hon. Det är över nu. Sov gott min bästa vän. Älskar dig. Saknar dig. 

Allmänt, Djuren

Helgen

2 april, 2017

Den som säger att julen är ”the most wunderful time of the year” kan slänga sig i väggen, för det är nu. Det är nu det är den bästa tiden på året, det blir bara bättre väder, naturen utvecklas varje dag, jag njuter. Vitsipporna blommar i skogen, påskliljorna blommar, träden knoppar och allt är fan bara härligt. Dessutom är mjukglassmaskinen igång och jag tryckte in en glass i ansiktet klockan 9 i fredags morse. 

Helgen har gått åt att njuta och vi har mest varit ute. Morgan och Rocky har jämnat i mitt trädgårdsland och Nikki har åkt nerför rutschkanan med ansiktet först. Jag har sått i mitt trädgårdsland, och jag har grävt upp min rabarber som, otroligt nog, har överlevt 15 år överkörd av gräsklipparen. Nu fick jag nog och grävde ner den i mitt land. Rocky har fått jordgubbsplantor av mormor och morfar, och en paket med pumpafröer. Det är planterat nu och vi hoppas på det bästa, dvs att hönorna inte äter upp dom. 

Dem största nyheten denna veckan är väl att Jordbruksverket har sänkt skyddsnivån till klass 1 och hönorna får gå ute igen. Mina hönor är skitglada över sitt nya proteintillskott, i form av mask, och dessutom hittade dom ett par nya kompisar i kärret. Vi har ett ankpar som kommer hit varje år, och i år fick dom sällskap. Jag har försökt hitta deras ägg men inte lyckats ett enda år. 

Innan Nikki vaknade från sin middagslur idag hann jag fixa ett bättre boende till vaktlarna. Pysen dog ett par dagar efter sitt sista ligg (Rip), jag hade det på känn för han var rätt gammal, så jag parade honom med den blåögda och tre dagar senare var han död. Hans son fick ta över hans bur och hans två-våningsbur fick bli ett nytt hem till vaktlarna. Dom har bott i källaren hela vintern så det har inte gått nån nöd på dom, men det har varit för mörkt för ägg. Jag har plastat tre sidor på den här buren så det inte blir skitkallt direkt, och snart ska dom få gräs under fötterna. Känns bra. Nu är det bara ett marsvin som ska flytta in på Rockys rum så är lite av det dåliga samvetet bättre. 

Kläckning

Dags för kläck!

30 mars, 2017

Då var det dags att sätta igång kläckaren! Jag saknar gröna ägg i min samling, så Morgan han har minsann fixat ägg till mig. Där jag köpte appenzeller hönorna har dom många slags ägg så Morgan beställde ett gäng gröna till mig. Idag blev dom hämtade och nu var det dags att se så kläckaren funkade som den skulle. Allt verkar okej och jag lägger in äggen imorgon (och hoppas på lyckat kläck och bara hönor). Passande med tanke på att skyddsnivån sänktes idag, hurra, nu får hönorna gå fria igen!

Jag tänkte lägga in några av mina egna ägg också, mest för att se vad det blir. Det ska bli roligt! Ett par av mina egna ägg så man ser färgskillnader, så fint!

Vera

Totalt urlakad

28 mars, 2017

Idag har vi varit på djursjukhuset igen. Vi skulle ta ett ammoniak-prov på blodet. Det var avancerat minsann. Det blev en kanyl i benet, ett provrör i en kylpåse, en sköterska som stod beredd att springa iväg med det här provet i kulpåsen och labbet stod redo för att göra proverna direkt när det kom in. 

Provet visade ett högt ammoniak-värde, men inte så högt att det var alarmerande. Vad proteinvärdet i blodet var nu uppfattade jag inte, men hon sa att det var bättre. Vera har gått ner 200 gram sen i fredags, och det var bra med tanke på att hon gått upp 2,1 kilo på 9 dagar innan. Hon hade kristaller i urinen och e-coli bakterien var inte resistent utan svarade bra på medicinen jag redan fått. Att hon fått en uvi hängde ihop med levern. Hon berättade en massa men jag uppfattade nog bara hälften. Det fanns inget konstigt i vätskan i buken iaf, hon poängterade att det inte fanns några cancerceller och inte många celler alls faktiskt. I och med det här har blodet svårt att hålla vätskan och därför blir hon vätskefylld istället. 

Det lät i varje fall inte hälften så illa som hon sa i fredags, eller var det för att inte ge mig falskt hopp då? Eller det såg verkligen illa ut men proverna sa annat? Hon sa ju att hon blev positivt överraskad. Det blev ett ultraljud idag med, men det sa mig inte så mycket. Levern såg likadan ut, och gallblåsan var full. Det var väldigt svårt att se för allt simmade liksom runt i vätska. 

Hon fortsatte prata om shunten och för att få bättre svar (inte tillräckligt bra svar av blodprovet) var det en biopsi som gällde när hon är sövd. Man kan göra ett ul också men med all vätska hon har blir det omöjligt. Men. Jag vet inte om jag är beredd på det, en operation av shunten går på ca 60.000:- och det är inte alla som blir bra. Det är en riskfylld operation, både biopsin och själva operationen, och dom pengarna har jag inte. Det låter så hemskt att säga att man inte har råd, men ja. 

Eftersom hon redan svarat bra på medicinen har jag fått både kortison och antiinflammatorisk utskriven för ett bra tag, och så plussade hon på nåt mot gallsyran och laktulos för magen. På Apoteket trodde dom att det var fel, det var mycket! Så nu ger det sig, ska hon bli av med vätskan? Jag upplever att det är den som besvärar henne mest, tänk, minst 5 kilo som en badboll på magen. Det är bara att hoppas. Den 20:e april ska vi på återbesök och se hur det går. Jag hoppas såklart på att hon bara har en infektion i levern och efter det här är hon kärnfrisk. Inte speciellt troligt, men låt mig drömma. 

Jag kom hem, satte mig i soffan, och luften fick fullkomligt ur mig. Allt som hänt sen i fredags kom verkligen ikapp. Jag gick ut och matade djuren, sen la jag mig i soffan och somnade. Jag känner mig helt slut. Massor med medicin till Vera, vin och ägg till mig. Vill nån ha ägg har jag kylen full..