Browsing Category

Jag

Jag, Min förstfödde, Projekt, Skapat av mig

Var tog helgen vägen?

4 november, 2018

Jag hade en helt ledig och oplanerad helg framför mig. Nästan. Jag och Rocky skulle ta en förmiddag i jaktlaget. Vi skulle gå i drevet och jaga fram djur. Jag frågade vilka djur man fick skjuta men det var så förvirrande med horn och inte horn och dov men inte kron, eller älg? Så jag stannade vid att man fick skjuta gris. Tur att inte jag har nån bössa att hålla i.

Jag har aldrig gått i nåt drev och kände mig faktiskt lite nervös. Tänk om ett djur skulle hoppa rakt mot mig och nån skulle säga till mig att hoppa höger? Jag vet ju inte vilket håll det är utan att ropa ”hej hej” och innan jag hälsat färdigt hade jag säkert fått en galt på smalbenet. Man skulle låta mycket och jag tänkte att det var ett säkert kort. Problemet var bara att det är så FEL att skrika i skogen. Jag hyssjade Rocky flera gånger, jag försökte verkligen koppla bort honom och jag sjöng gullefjun, jag sjöng egenkomponerade låtar om djur som skulle visa sig och sen lät Rocky lite plötsligt, scchhhhh! Ja jag vet, det är fel på mig. Jag släppte allt och glodde ner i marken istället, letade horn och trattisar istället. Det blev en stor gris skjuten och den blev inte skjuten för att jag och Rocky gjorde nåt bra jobb i alla fall.

Jag ville verkligen visa Rocky hur en gris såg ut inuti men han har inte alls samma intresse som jag själv hade i den åldern. Han gick in till gammelmoster och jag mindes när jag glodde på ett påkört rådjur och varvade det med att spy utanför, och glo fascinerat. Vi åkte hem och Rocky sov nästan 3 timmar på soffan.. Jag fick med mig ett vildsvinsben som jag just nu kom att det ligger kvar i bilen. Gott. Vi firade mamma i förväg på kvällen. Hon fyller egentligen inte år förrän på onsdag men då ska jag iväg med jobbet på mässa för vår leverantör. Det blir tredje året jag är med och vi brukar faktiskt ha riktigt kul där. Förra året gick det kanske lite överstyr och jag mådde inte särskilt bra på morgonen efter. Jag hoppas dom håller lite på dryckesbiljetterna i år.

När vi skulle iväg och jaga letade jag efter stövlar till Rocky. Finns inga hela. Kängor då? För små. Vi har tydligen inga skor som passar våra ungars fötter längre. Nä, jag blir inte mom of the year i år heller. Jag förberedde kidsen med att kolla in skoaffärens hemsida och låta dom välja ut lite skor, det visade sig inte alls vara nån bra idé. Vi packade in ungarna i bilen och körde. Tror ni där alls fanns några såna skor vi hade kollat på? Nej. Det gjorde det inte. Nikki fastnade i Elsa-skor i storlek 30, och när jag sa att dom inte funkade skulle hon minsann inte ha några skor alls! Rocky valde bra skor fastän det inte fanns dom han ville ha, och till Nikki sket jag i att fråga till slut. Hon inser väl nån gång att det blir kallt med sandaler? Snålheten kickade in när jag insåg att jag hade 4 par skor och jag skulle faktiskt tjäna på att ta ett par till. Jag har nog aldrig handlat till mig själv så smidigt utan beslutsångest och så här i efterhand är jag jäkligt nöjd. Visst är det snygga skor?!! Dessutom på rea, prissänkt med 200 pix!

I eftermiddag har vi käkat langos. Rocky åt 3 och jag (som försöker va lite duktig och gå ner ett par hekto) åt 4. Jag har fått till receptet riktigt bra och brödet är så jäkla gott! Sen försvann Morgan ut och jag satte igång stereon. Då får jag alltid energi och jag gjorde en ny horn-ljusstake. Denna gång med värmeljus. Jag fick dåliga borr och knäckte ett i hornet, och efter det försökte jag vara lite mer försiktig. Jag var så jäkla försiktig att jag inte ens höll borrmaskinen rakt och lyckades borra allt helt snett. Nu rinner värmeljusen åt sidan och jag funderar på att köpa värmeljus med batteri på rusta istället.

Jag

Att dejta mig

23 oktober, 2018

Jag har nästan varit ledig idag. Hade tid på habiliteringen för uppföljning på lekobservationen vid 11. Jag hade tagit ledigt från 10 och såg fram emot en dag all by my self.

Det körde ihop sig på jobbet och jag lyckas bli 20 minuter sen till hab.. Dom stod nästan och väntade på mig i dörren haha. Vi kom inte fram till så mycket mer än att dom ska komma till skolan nu och hjälpa till, och det är där hjälpen behövs! Jag känner att vi funkar ganska bra hemma nu, men i skolan är det så mycket konflikter. Han beter sig illa när han känner för det, och sen är det ju svårt att komma tillbaka till det ”snälla”. Har han precis varit sur och otrevlig kan man inte bara vända på myntet och tro att alla ska vara glada på en igen, för att man själv känner sig på bra humör. Han har mycket att lära, och jag hoppas han kan få lära rätt med hjälp.

Sen åkte jag faktiskt till C4 shopping! Fattar ni?! Bara jag! Nåväl, det fanns en viss tidspress med veterinärbesök inbokat, men ändå. Jag sprang igenom hur många affärer som helst, märk väl – sprang igenom. Jag har skitdålig på att gå i affärer faktiskt, men det var kul att vara där. Jag gick förbi ett sushiställe och senare ett buffeställe, sen såg jag New Yorker. Beredd att springa genom den affären också men där fanns ju grejer jag fastnade för. Det fanns flera snygga jackor, och tröjor! Jag som precis letade i min garderob efter en tröja, och hittade inte en enda! Jag kom ut med 3 nya och hela 293:- fattigare.

Nu var klockan nästan ett och jag kände att jag var tvungen att äta just här. Skulle det bli sushi eller buffé? Jag hittade sushistället och kollade menyn och sen skulle jag kolla vad som fanns på buffén. Jag var helt säker på att det låg på höger sida, lite längre fram. Och jag gick och jag gick, gick förbi samma saker som sist och snart är jag framme hos sushi igen. Jag blir sjukt irriterad på mitt eget lokalsinne som kan svika mig på detta viset.

Det var rätt mysigt ändå, att ha dejt med sig själv. Jag kunde tänka på vad jag ville, det var ganska tyst och maten var god. Den enda som inte var riktigt bra var att den tog slut för fort.

Nu är jag klar och ska hem, gissa vad som är typ 10 meter fram, och på höger sida? Just det ja, buffén. Det är inte bara fel på mitt lokalsinne – utan även mina ögon. Och eventuellt mitt luktsinne.

Allmänt, Jag, Lillasyster, Min förstfödde

Kaosartad dag

27 september, 2018

Jag är så himla glad att jag berättade för er! Jag har fått så mycket stöd, och massor med ”inside information” som hjälper oss den dagen vi känner vi behöver ställa krav. Jag vet mer vad vi har för rättigheter pga det här, jag har mest gått och tänkt att jag har skyldigheter.

Jag är inte helt vän med tanken på att kalla till föräldramöte och berätta läget, för jag vill inte sätta mer stämpel på honom än han redan har. Jag anser det finnas fler i klassen som kanske skulle behöva ett vakande öga, men är det bara Rocky det pratas om är det lätt han får skulden även om han inte borde fått det. Idag hade det skett en incident, där Rocky och en annan pojke lekte. Det började gå vilt till och dom började springa, och pojken ramlar över nåt och skadar sitt ben. Personalen hade sett alltihop och det handlade helt och hållet om lek. Där började jag fundera – hade jag berättat om hans svårigheter, hade han fått skulden för att vara dum direkt? Det är kanske bara jag som är paranoid, men så funkar min hjärna. Meckade om en lampa, eller ett hamsterhjul till katten?

Natten till måndag vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i halsen. Jag får sånt ibland och det brukar gå över i höjd med morgonkaffet, men jag drack mitt kaffe och kände mig faktiskt inte alls bra. Jag kom till jobbet och insåg att jag hade dragit på mig feber också. Det börjar alltid med att jag fryser, hjärnan skvalpar omkring i skallen, sen börjar huden på benen göra ont och sen gör höfterna ont. Känner igen det för väl.

Ingen kunde komma in och jobba med så kort varsel så jag fick nån pilla av chefen och sen körde vi på. Det gick rätt bra ändå och vid 14 ville dom skicka hem mig. Det var ju inte så mycket lönt då jag hade tid för Nikki 15:30 på BVC – en tid som har tagit ett halvår att få pga att jag inte bara kan släppa allt och köra dit. Skittidigt eller skitsent säger jag alltid. Så jag höll mig på jobbet till 15 och sen skulle jag hämta Rocky. Jag hittade inte honom först och det berodde på att han hade blivit trött och ville vila.

Jag kom in på fritids och får reda på att han hade ont i huvudet. Han är helt vit i skallen och supersvettig, det är nu det gäller att handla snabbt så jag tar hans grejer och ungen över axeln och sen skyndar jag allt jag kan därifrån, men hinner bara ut på parkeringen där han börjar hosta och sen kommer spyorna.

Där står vi, jag helt matt och slut i kroppen, med en Rocky över axeln där jag samtidigt INTE känner för att bli spydd på. Jag undrar hur många som såg det där? Han ska tvunget in och hämta Nikki, och där kommer nästa besked – Nikki har varit så förkyld idag och vi tror hon har feber. Skjut mig. 5 minuter kvar till BVC-tid, jag kan ju inte avboka det här. Och jag vet ju att Rocky spyr av huvudvärken, ingen magsjuka.

Så vi rallykör till VC, sladdar in i väntrummet, Rocky gnäller och jag är livrädd för en ny pizza. Nikki har snor i halva ansiktet, och jag undrar om jag egentligen bryr mig just nu? Jag vill bara lägga mig ner. Rocky somnar över bordet hos sköterskan, Nikki fattar inget av det sköterskan vill, och jag bara sitter där och försöker se lite käck och kry ut.

Vi kommer hem, Rocky somnar på soffan av utmattningen, jag somnar på soffan med 39.4 graders feber, Nikki är pigg som en mört och vi får höra på green color ungefär tusen gånger. Har aldrig drömt så grönt förr.

Jag, Utflykt

Min första

3 augusti, 2018

Året var 1994, mamma gillade Orup och Niklas Strömstedt. Dom startade ett band tillsammans med Anders Glenmark och mamma köpte såklart skivan. Jag tror vår cd-spelare var rätt ny då (?) och vi hade väl inte så många andra skivor. Vi hade en med Mikael Jackson men vi höll på att skita på oss när ett glas krasade på den skivan, så den lyssnade vi inte på så ofta.

Mamma hittade en knapp där det stod repeat och jag kan nu nästan alla låtar på deras första skiva. Jag skyller inte på repeat-knappen, för Orup-skivorna hade vi bara på LP och jag kan minsann alla hans låtar med. Och rätt många av Niklas med..

Nu skulle GES återförenas och jag sa till mamma att det hade varit rätt kul att gå. Och i julklapp fick jag en biljett dit! Så jag och mamma och KH ska dit imorgon kväll. Det blir min första konsert (!) och frågorna är många.

  • Vad har man på sig
  • Hur tidigt ska man vara på plats
  • Är det konstigt om man skrålar ikapp med GES
  • Varför får man inte ha med eget vin
  • Står man framme eller sitter man långt bak
  • Är man töntig om man står längst fram och sjunger med
  • Vad snaskar man på
  • Ska man ha med myggstift
  • Eller myggljus

Ja ni hör ju, totalt lost.

Ser så mycket fram emot detta, så det blir en heldag med mamsen, snacksshop, loppisshop och GEShopp..?

Jag, Utflykt

Tur och, inte tur

5 juli, 2018

Ni vet, vissa dagar, allt går fel och går illa och man känner att man borde bara gått och lagt sig igen.

Fast igår började dagen med världens tur, men den fortsatte inte.

Vi har en gaaanska krävande vecka på jobbet, jag är trött och somnade tidigt i tisdags kväll. När jag vaknade i onsdags morse insåg jag att jag somnat från alla hönsen och jag hade storhönsen ute i hönsgården, och hönan med kycklingar gick fritt. Hoppsan ja. Men det var ju ingen fara och jag drack mitt kaffe och gjorde mina vanliga morgonsysslor.

Jag backade ut bilen från uppfarten och solen stod så lågt, jag fick knivar i ögonen så jag fick kisa. Jag kommer inte mer än 100 meter och så ser jag att det sitter fåglar på vägen. Dom lyfter men en ligger kvar, jag tror ju att det är en överkörd hare eller en katt kanske och jag glor när jag kör förbi. Vänta! Det där var varken en hare eller katt, var det inte en hönsmördare?! Jag fick backa tillbaka, och jo minsann! Där låg en jättedöd mård! Jag vet inte när jag var så glad klockan halv 6 på morgonen? Men nu var jag verkligen glad, alla hönsen och kaninerna lever, men den jäkeln var säkert på väg hem till mig. Kolla på bilden, jag gör nog segertecken med? Och kolla så nära, vid träden bor jag..Nu tänker man kanske att dagen fortsätter i denna takt? Men nej. Jag blir sen med maten som ska levereras, nyckeln sitter kvar i bilen när jag ska dra den ur tändningslåset (är det jag som har en skruv lös?) mina skor tappar sulan och jag strular mest allmänt. Jag lägger det åt sidan och åker till Hörby marknad med Rocky och mamma istället. Vi käkar langos och jag får munsår. Man får väl ändå anse det som en 50/50 dag?

Jag

Dyra tops 

4 oktober, 2017

Jag är snål. Jag köper mina tops i Ullared och jag köper så många paket att dom varar ett år. 
Detta sista paketet jag öppnade var inte bra. Bomullen var lite lös, men jag är för snål för att slänga dom. Det fixar sig nog, tänkte jag. 

Häromdagen tappade jag bomullen i örat, men jag fick ut det igen. TRODDE JAG. Så nästa gång jag pillade öronen tryckte jag in det. Långt. 

Så jag kom till vårdcentralen idag, dom såg nåt som kunde vara en tops och då hämtade man läkaren. Läkaren kom in i rummet, sträckte fram handen, ”-Hej, man ska inte stoppa in tops i öronen, och nu vet du det!” Sen skulle den ju ut. Mitt örhänge var i vägen så det skulle plockas bort, och då (såklart) tappade jag baksidan och den trillade fan in mot örat! Så jag slängde mig på sidan och då trillade den ut. Såklart. Och då fick jag slänga mig på golvet för att leta upp den. Såklart. Det är ju äkta guld. Inte så klart. 

Sen skulle dom tända lampan, och det gick inte. Dom pratade om glapp i kontakten och skulle leta efter andra lampor, men då säger jag, ”-om ni trycker på On-knappen kanske det funkar”. Det gjorde det och jag skämdes inte lika mycket längre. En liten liten tång plockades fram, men det gick inte att få ta i den. Dammsugaren blev nästa steg, men det gick inte där heller. Men den kom fram en bit och på nästa försök med tången kom den ut. En hel jäkla bomullsbit! Hur kan jag ha missat den? 

”-Ja då får du betala för ett läkarbesök, det kan inte hjälpas!” Nä, jag hade inte räknat med nåt annat faktiskt, men nu känns det som jag har råd att köpa dyra tops, för det blir ju inte så billigt om jag ska springa hos läkaren och dra ut skiten för 200 pix per gång. En bit bomull, värd sin vikt i guld. Eller diamanter. 

Jag

Vad sa du?

3 oktober, 2017

Jag har en massa idiotgrejer för mig. Jag spottar varje gång jag kommer till vasken, snyter mig hela tiden, och måste ha lypsyl på läpparna – hela tiden. Och så är det öronen. Ni vet när man vaknar på morgonen och så har man blivit lite svettig i örat på natten? Jag måste ha tops!

Bäst är det när man duschat, då måste det gnidas runt ordentligt med tops. 

I söndags när jag topsade efter dusch kändes det som att bomullen lossnade på topsen, jag kollade men kunde inte se nåt så jag topsade lite till. Och sen var det lock för örat. 

Det är fortfarande lock för örat, och det låter liksom konstigt i örat? Jag hör lite illa, och när jag topsade igår kändes det väldigt mysko. Men inget syns. 

Jag kom ju på att jag tappat bomullen nån dag innan, och jag trodde jag fått ut allt. Nu är jag ganska osäker på det. Imorgon ska jag till vårdcentralen för en möjlig tops i örat. Hoppas med på en tops än en tvestjärt i alla fall. Eller spindel. Öra med möjlig tops i. Eller tvestjärt. 

Hundträning, Jag, Motion, Valpen

Höstdeppen

28 september, 2017

Den kom i år med – höstdeppen. Nu är jag i varje fall så gammal att jag lärt mig känna igen den. 

Den kommer varje höst och en gång precis innan våren (vinterdepp..?) och jag har så tråkiga tankar varje gång. Jag hoppas att jag inte ska vakna nästa morgon, för jag är helt värdelös. Och dum. Och dålig. Och dålig på ALLA vis. 

Plötsligt har jag glömt bort att jag tänkte så och sen rullar allt som vanligt igen. Jag inser att jag är väldigt styrd av vädret, jag är alltid besviken på sommaren och hade hoppats på mer värme. Har det ändå varit en bra sommar, har det säkert varit dåligt väder när jag var ledig och jag är sur för det. Och på vintern har det varit vinter länge och jag har säkert frusit alla mina vakna timmar. Jag är väl en sommarmänniska helt enkelt. En negativ sådan. 

Sen vi hördes sist har jag börjat på gympa. Jag sa ju att jag hade 3 kilo att gå ner? Helt plötsligt är det 5. Så nu har jag och min kompis Linda börjat på powergympa i everöd. Och det var en bra gympa, jag hade ont i muskler jag aldrig kännt förr. Igår trodde jag på allvar att mina nedre magmuskler skulle gå av. Det kändes som en kniv och jag blev nervös. Nu ska vi träna 2 gånger i veckan och jag känner mig riktigt pepp på det. Inte depp alls. 

Och jag och Aska har börjat kurs på ett ställe i Hässleholm. Jag är fast besluten över vilka metoder jag vill jobba med, men lite nytt tänk skadar inte. Jag går hos en tjej som heter Jessica som är utbildad av hundens utbildningsakademi, och hon har två staffar. Vi trivs jättebra och hon gör en massa roliga saker. Vissa har jag varit med om förr men så har det glömts bort, vissa är helt nya. Jag och Aska har jättekul ihop och jag är oerhört imponerad över hennes arbetsglädje. Hon fixar allt vi tar oss för, och hon jobbar gärna med instruktören. 

Vi har 3 gånger kvar, och vad vi ska gå sen vet jag inte än. Jag gillar det här med att ha roligt med sin hund, mycket lydnad kommer av sig själv om man har en bra relation. Hon är en klickerklok hund, så vi kanske skulle satsa på nåt sånt? Tips någon?

Jag

Fick beröm av en engelskman

8 september, 2017

Har jag berättat om den gången, för 12-15 år sen, när polacken skulle köpa ägg?

Jag jobbade i affären, och på den tiden hade vi ett par minkfarmer runt byn, det var bara polacker som jobbade där. Det såldes mest öl och bröd men så en gång, skulle en man och en kvinna köpa ägg. Det är en liten affär och vi hade liten plats för äggen. Det löstes som så att vi endast sålde 6-pack, 12-pack och hela flak – 30 stycken. 

Den här mannen och kvinnan kunde inte läsa skylten och letade upp en fruktpåse och stoppade ner 4 ägg i. Nu ska jag alltså försöka förklara detta för dom, med min fantastiskt dåliga engelska. ”We dont sell egg in löcwikt, you have to take a fack”. Dom tittade på mig, och på varandra, och jag fick gå fram och visa, och ge dom ett 6-pack i stället. 

Det var inte förrän jag kom hem och berättade detta för Morgan jag förstod vad jag sagt. You have to take a fack. Säg det en gång. 

Nu har vi engelskmän i byn. Jag vet inte var dom jobbar egentligen, men dom är ett helt gäng och har stegar och grejer på taket på bilen. Så kom dom, och frågar om jag pratar engelska. Jag gillar det INTE och svarar alltid lite. Mange är ingen hjälp där för han är om möjligt sämre än jag. Men jag tar upp beställningen och mannen säger till mig att jag är bra på engelska. Snäll kille, tänker jag. 

Dom har handlat varje dag i några dagar nu och han kommer i eftermiddag igen, lägger sin beställning, och sen säger han (på engelska då men det skriver jag inte för jag kan fan inte stava heller) att jag är väldigt bra på engelska. Jag svarar att det var snällt sagt men det är jag inte. Jo det är du, har du bott i England? Jag blir förvånad för jag hör ju själv hur det låter när jag svarar, alltså, vad heter dressing på engelska? Jag använder svengelskan.. Han berättar att han själv pratar så snabbt att folk inte förstår honom, men jag förstår ju allt han säger, och det tyckte han var väldigt bra. 
Jo. Det var ju roligt att han sa det till samma person som bad några att ligga i affären några år tidigare. 

Jag

Sömn

18 juni, 2017

Vet ni, jag har inte sovit tills jag vaknat av mig själv sen augusti! Det var en fördel med att jobba oregelbundna tider. Jag går upp 6:10 varje måndag till fredag, och varje dag längtar jag till helgen. 

Sen kommer helgen och inte fan får jag sova ändå. Morgan går upp kl 6 varje morgon, och det har han gjort i flera år. Det är precis som att hans kropp är inställd på det för 6:15 VARENDA JÄKLA LÖRDAG OCH SÖNDAG börjar han låta. Och det är inte vilket läte som helst. Ni kan ju tänka er hur en karl låter när han snarkar, så låter det INTE. Utan tänk istället hur det skulle låta om näsan var totalt full av snor, och så ska man försöka andas ut genom allt snor. Så nån blandning av gurgling, samtidigt som det smäller på nåt vis? Oerhört irriterade ljud. 

Jag har läst om teorin ”pungen över rövhålet”, och den kan nog stämma till viss del. Han ligger alltid på rygg när lätena kommer, och ni ska bara veta hur många gånger jag sparkat på honom för att han ska vända sig. 

Imorse låg han faktiskt på nåt annat håll, och jag vaknade inte av honom. Istället var det så att jag glömt stänga för hönsen igår kväll vilket resulterade i att tre tuppar gol så fort dom såg solen. Gah!

Det här med helig sömn har jag fört över på våra barn, som tur är. Det är oerhört sällan man vaknar av dom. Rocky är till och med så duktig att om han vaknar först startar han tv:n. Det har hänt att han fixat frukost själv också. Nu ska jag bara lära honom att alltid sova på magen med. Två barn lika trötta som mor sin.