Browsing Category

Min förstfödde

Jag, Min förstfödde, Projekt, Skapat av mig

Var tog helgen vägen?

4 november, 2018

Jag hade en helt ledig och oplanerad helg framför mig. Nästan. Jag och Rocky skulle ta en förmiddag i jaktlaget. Vi skulle gå i drevet och jaga fram djur. Jag frågade vilka djur man fick skjuta men det var så förvirrande med horn och inte horn och dov men inte kron, eller älg? Så jag stannade vid att man fick skjuta gris. Tur att inte jag har nån bössa att hålla i.

Jag har aldrig gått i nåt drev och kände mig faktiskt lite nervös. Tänk om ett djur skulle hoppa rakt mot mig och nån skulle säga till mig att hoppa höger? Jag vet ju inte vilket håll det är utan att ropa ”hej hej” och innan jag hälsat färdigt hade jag säkert fått en galt på smalbenet. Man skulle låta mycket och jag tänkte att det var ett säkert kort. Problemet var bara att det är så FEL att skrika i skogen. Jag hyssjade Rocky flera gånger, jag försökte verkligen koppla bort honom och jag sjöng gullefjun, jag sjöng egenkomponerade låtar om djur som skulle visa sig och sen lät Rocky lite plötsligt, scchhhhh! Ja jag vet, det är fel på mig. Jag släppte allt och glodde ner i marken istället, letade horn och trattisar istället. Det blev en stor gris skjuten och den blev inte skjuten för att jag och Rocky gjorde nåt bra jobb i alla fall.

Jag ville verkligen visa Rocky hur en gris såg ut inuti men han har inte alls samma intresse som jag själv hade i den åldern. Han gick in till gammelmoster och jag mindes när jag glodde på ett påkört rådjur och varvade det med att spy utanför, och glo fascinerat. Vi åkte hem och Rocky sov nästan 3 timmar på soffan.. Jag fick med mig ett vildsvinsben som jag just nu kom att det ligger kvar i bilen. Gott. Vi firade mamma i förväg på kvällen. Hon fyller egentligen inte år förrän på onsdag men då ska jag iväg med jobbet på mässa för vår leverantör. Det blir tredje året jag är med och vi brukar faktiskt ha riktigt kul där. Förra året gick det kanske lite överstyr och jag mådde inte särskilt bra på morgonen efter. Jag hoppas dom håller lite på dryckesbiljetterna i år.

När vi skulle iväg och jaga letade jag efter stövlar till Rocky. Finns inga hela. Kängor då? För små. Vi har tydligen inga skor som passar våra ungars fötter längre. Nä, jag blir inte mom of the year i år heller. Jag förberedde kidsen med att kolla in skoaffärens hemsida och låta dom välja ut lite skor, det visade sig inte alls vara nån bra idé. Vi packade in ungarna i bilen och körde. Tror ni där alls fanns några såna skor vi hade kollat på? Nej. Det gjorde det inte. Nikki fastnade i Elsa-skor i storlek 30, och när jag sa att dom inte funkade skulle hon minsann inte ha några skor alls! Rocky valde bra skor fastän det inte fanns dom han ville ha, och till Nikki sket jag i att fråga till slut. Hon inser väl nån gång att det blir kallt med sandaler? Snålheten kickade in när jag insåg att jag hade 4 par skor och jag skulle faktiskt tjäna på att ta ett par till. Jag har nog aldrig handlat till mig själv så smidigt utan beslutsångest och så här i efterhand är jag jäkligt nöjd. Visst är det snygga skor?!! Dessutom på rea, prissänkt med 200 pix!

I eftermiddag har vi käkat langos. Rocky åt 3 och jag (som försöker va lite duktig och gå ner ett par hekto) åt 4. Jag har fått till receptet riktigt bra och brödet är så jäkla gott! Sen försvann Morgan ut och jag satte igång stereon. Då får jag alltid energi och jag gjorde en ny horn-ljusstake. Denna gång med värmeljus. Jag fick dåliga borr och knäckte ett i hornet, och efter det försökte jag vara lite mer försiktig. Jag var så jäkla försiktig att jag inte ens höll borrmaskinen rakt och lyckades borra allt helt snett. Nu rinner värmeljusen åt sidan och jag funderar på att köpa värmeljus med batteri på rusta istället.

Allmänt, Jag, Lillasyster, Min förstfödde

Kaosartad dag

27 september, 2018

Jag är så himla glad att jag berättade för er! Jag har fått så mycket stöd, och massor med ”inside information” som hjälper oss den dagen vi känner vi behöver ställa krav. Jag vet mer vad vi har för rättigheter pga det här, jag har mest gått och tänkt att jag har skyldigheter.

Jag är inte helt vän med tanken på att kalla till föräldramöte och berätta läget, för jag vill inte sätta mer stämpel på honom än han redan har. Jag anser det finnas fler i klassen som kanske skulle behöva ett vakande öga, men är det bara Rocky det pratas om är det lätt han får skulden även om han inte borde fått det. Idag hade det skett en incident, där Rocky och en annan pojke lekte. Det började gå vilt till och dom började springa, och pojken ramlar över nåt och skadar sitt ben. Personalen hade sett alltihop och det handlade helt och hållet om lek. Där började jag fundera – hade jag berättat om hans svårigheter, hade han fått skulden för att vara dum direkt? Det är kanske bara jag som är paranoid, men så funkar min hjärna. Meckade om en lampa, eller ett hamsterhjul till katten?

Natten till måndag vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i halsen. Jag får sånt ibland och det brukar gå över i höjd med morgonkaffet, men jag drack mitt kaffe och kände mig faktiskt inte alls bra. Jag kom till jobbet och insåg att jag hade dragit på mig feber också. Det börjar alltid med att jag fryser, hjärnan skvalpar omkring i skallen, sen börjar huden på benen göra ont och sen gör höfterna ont. Känner igen det för väl.

Ingen kunde komma in och jobba med så kort varsel så jag fick nån pilla av chefen och sen körde vi på. Det gick rätt bra ändå och vid 14 ville dom skicka hem mig. Det var ju inte så mycket lönt då jag hade tid för Nikki 15:30 på BVC – en tid som har tagit ett halvår att få pga att jag inte bara kan släppa allt och köra dit. Skittidigt eller skitsent säger jag alltid. Så jag höll mig på jobbet till 15 och sen skulle jag hämta Rocky. Jag hittade inte honom först och det berodde på att han hade blivit trött och ville vila.

Jag kom in på fritids och får reda på att han hade ont i huvudet. Han är helt vit i skallen och supersvettig, det är nu det gäller att handla snabbt så jag tar hans grejer och ungen över axeln och sen skyndar jag allt jag kan därifrån, men hinner bara ut på parkeringen där han börjar hosta och sen kommer spyorna.

Där står vi, jag helt matt och slut i kroppen, med en Rocky över axeln där jag samtidigt INTE känner för att bli spydd på. Jag undrar hur många som såg det där? Han ska tvunget in och hämta Nikki, och där kommer nästa besked – Nikki har varit så förkyld idag och vi tror hon har feber. Skjut mig. 5 minuter kvar till BVC-tid, jag kan ju inte avboka det här. Och jag vet ju att Rocky spyr av huvudvärken, ingen magsjuka.

Så vi rallykör till VC, sladdar in i väntrummet, Rocky gnäller och jag är livrädd för en ny pizza. Nikki har snor i halva ansiktet, och jag undrar om jag egentligen bryr mig just nu? Jag vill bara lägga mig ner. Rocky somnar över bordet hos sköterskan, Nikki fattar inget av det sköterskan vill, och jag bara sitter där och försöker se lite käck och kry ut.

Vi kommer hem, Rocky somnar på soffan av utmattningen, jag somnar på soffan med 39.4 graders feber, Nikki är pigg som en mört och vi får höra på green color ungefär tusen gånger. Har aldrig drömt så grönt förr.

Min förstfödde

Tack som fan

20 september, 2018

Ni är underbara! Tack för allt stöd och pepp! Flera har gett råd och sagt snälla saker, det är verkligen fint. Rocky fick diagnosen Autism grad 1 och det är just det där med autism.. När jag tänker på Autism är det inte så Rocky är. Jag har känt ett par barn med autism, och dom pratade inte, var helt i sin egen värld, blev aldrig rumsrena bl.a. Idag heter mycket Autism men det är graderat istället, Aspbergers syndrom tex blir man inte diagnostiserad längre.

Rocky är smart. Han kan mycket som barn i hans ålder inte kan. Han faller på den sociala biten, och på det han inte förstår svarar han med att slåss. Det är ett stort problem.

Det var en incident med en flicka andra veckan i skolan. Han gillar den här tjejen och vill gärna vara med henne, men han vet ju inte riktigt hur han ska ta kontakt. Det blir så att dom ska gå och äta, flickan står först i kön och Rocky springer fram till henne, hon tror att Rocky tränger sig och puttar iväg honom, varpå han svarar med att ta henne runt halsen och blir arg. Han förstod ju inte varför han blev bortputtad.

Det här blir så klart en grej och Rocky blir jätteledsen efteråt och vill nu inte ens gå in i matsalen men personalen fattar och sköter det här skitsnyggt och får dom här två att prata med varann och allt är frid och fröjd. Tills… Mamman kommer dagen efter och är arg, det förstår jag. Rocky tar med det godaste flickan vet för att bjuda, och för att bjuda in, men nu vägrar flickan att prata med honom, och enligt honom sparkar hon så fort han kommer nära.

Hur förklarar jag det här för honom? Nu gör han väl ändå rätt?

Rocky är inte dum. Förklarar man varför man inte kan göra på ett visst vis köper han det. Men det kommer inte naturligt, han behöver hjälp med hur han ska bete sig.

Rocky har svårt för förändringar, har han tänkt sig att nåt ska vara på ett visst vis faller världen isär när det inte blir så. Vissa grejer han man förbereda honom på, ibland får man bakslag och migränen kommer som ett brev på posten. Han vet inte hur han ska ta kontakt med kompisar, han går in som en bulldozer och det uppskattas väldigt sällan. Men om man sätter sig hos honom och hjälper honom in i leken funkar det.

Jag vill vara tydlig med att hans diagnos inte är nån ursäkt för eventuell konflikt, men kanske kan han få nån slags förståelse för att saker ibland blir som dom blir? Han är inte elak. Vi kämpar hårt med att berätta hur man beter sig, all personal vet läget men man kan inte vara på alla ställen samtligt.

Så. Här är det. Känns ändå skönt att få berätta för er 💜

Min förstfödde

En diagnos

19 september, 2018

Rocky fick en diagnos i våras. Och allt blev väldigt konstigt.

Jag, som oftast är väldigt öppen och frispråkig, utan filter skulle somliga säga, visste inte hur jag skulle (ska) förhålla mig till detta.

Jag skäms inte. Det är inget vi kan hjälpa, och diagnosen kan hjälpa honom att bli förstådd. Det är bra att vi kommit så här långt. Men jag har nästan inte sagt det till nån.

Jag har tydligen nån slags spärr ändå.

Jag har skrivit om att det har varit jobbigt men på nåt vis har det varit på skoj, inte allvar, och nu blev det på allvar. Jag hade rätt i att nåt inte stämde. Fastän jag kanske sa det för att dumma mig lite egentligen.

På ett vis vill jag berätta för hela världen om honom, i hopp om att man ska förstå honom och inte bara säga att han är en jobbig unge. På ett annat vis vill jag inte berätta för nån. Det är jobbigt. Jag vill inte prata om det. Jag orkar inte förklara. Och jag vill inte ha det som en ursäkt för hans beteende ”jamen han har ju en diagnos”.

Hans skolstart blev nästan som jag trodde. Inte så bra. Telefonsamtal hem. Blängande föräldrar.

Vi har kommit till habiliteringen nu. Jag var på möte idag och jag kände mig ändå stark, och fick ur mig hur jag tror han skulle kunna få hjälp. Pratade med skolan igår och det känns bra.

Jag läser min text och ser bara jag jag jag, men det handlar bara om Rocky Rocky Rocky. Jag vill att han ska kunna funka i klassen, och på rasterna, må bra, kunna samspela med kompisar, inte bli missförstådd, vara glad, vara barn.

Min förstfödde, Valpen

Tappad tand, skola och biatch!

7 februari, 2018

Igår var en stor dag i det gaddarödska hemmet. Tanden i Rockys mun var nu så lös att jag var rädd att en viss liten tand skulle hamna i en viss liten mage. Tänk er det, att tappa första tanden, svälja den, vänta på att den kommer ut, och leta efter den i en bunke skit? Nä, det låter inte ens spännande.

Jag bad Rocky vicka på tanden, men den var ju så lös att det var inte lönt att vicka, den hängde bara framåt hur han än gjorde. Morgan hämtade sytråd och här var jag väl liiite orolig att allt skulle skita sig och ungen skulle somna med den kvar i munnen och vakna med den i magen. Men en bit sytråd knöts fast och ungefär 7 sekunder senare hoppade tanden ut med ett plupp, ner i soffan, mellan soffkuddarna, och lagom till jag lyfte min feta röv trillade den ner i all skit som redan låg där. Ja, det var ju inte riktigt läge att hämta dammsugaren, men efter ihärdigt rotande och sorterande med gamla popcornsrester, kunde vi hitta den. Men jag tror att tandfen kommit även om det varit en bit popcorn vi lagt i glaset.

Oj vilken stor kille, tänker ni säkert nu, eller hur? Annars kan ni ju börja tänka det för idag KOM KALLELSE ATT BÖRJA SKOLAN! Oh maj gadd. Man har väl inte annat än väntat på att brevet skulle komma, ändå fick jag en chock när jag öppnade. Rocky är placerad i Huaröds skola! Varför det? Vad skulle han göra där? Vi tillhör ju inte ens huaröd? Sen går det väl ungefär fem minuter och jag kommer på att dom som gick i min parallellklass, som bodde här uppe gick i Huaröd. Hur kunde detta undgå mig? Jag som är så skärpt annars. Jag har inte ens tänkt tanken att han skulle gå där.

Det får ju ändras så klart. Han har ju alla sina kompisar på dagis här, och dom har till och med en grupp där alla som ska börja skolan till hösten träffas och bondar. Skulle jag ta bort all den förberedelsen är det bäddad för katastrof. Ett litet problem kan vi väl kalla att ingen verkar vara rektor på småskolan just nu. Rektorn slutade för hon hittade annat jobb och den nya ska inte börja på ett tag. Jupp, så är det visst. Och just det, man måste ansöka om fritids, 4 MÅNADER innan. Är inte det längre än att ansöka om dagis?

Jag, Mattias och Aska var ute och gick när Rocky gympade innan ikväll. Vi miljötränar fortfarande visst, och det är sjukt läskigt med ljud och rörelser i byn. Vi möter lite hundar idag och Aska tittar, men inget mer. Det är jag nöjd med. Sen möter vi en tant (jag skriver tant för jag är sur, hon var säkert inte över 50) med två små sängvärmare. Jag ser innan mötet att hon halar in dom, för att sen släppa ut dom igen i sina 5 meters flexikoppel, why? Men hundarna håller sig på sin sida tills… hundmötet är över och dom är bakom oss, jag hör hur dom bjäbbar och när jag vänder mig om är dom uppe i Askas röv, och jag blir så jäkla irriterad. Jag säger till Mattias, VARFÖR HAR MAN JÄVLA FLEXIKOPPEL OM MAN INTE KAN HANTERA DET! exakt lika högt som jag skrev det. För varför i helvete har man flexikoppel om man inte fattar att hala in eller låsa? Det handlar om respekt mot både människor och andra djur. Tänk om Aska blev skiträdd nu, och känner att hon behöver vara på sin vakt när vi möter andra hundar? Då är all träning förstörd på grund av att en människa inte kunde kalla in sina hårbollar och låsa knappen.

Allmänt, Lillasyster, Min förstfödde

Nu är den över

28 december, 2017

Så. Nu är äntligen julen över. Jag slutade skriva ett tag, ungefär som jag brukar – för jag vet att jag är exakt 0% positiv vid den här tiden.

Det handlar inte om att vara snälla och träffa familjen längre, utan mer om vem som köper dom dyraste och bästa julklapparna, och vem som vinner den här tävlingen.

Nu siktar vi på ett nytt år istället, och att det är länge till nästa jul. Jag kom ju på att det hade varit sköj att köpa en fin klänning inför nyår, och det kom jag på i måndags kväll. Lugna puckar? Jo jag tänkte ju det. Jag tänkte flådigt och fastnade för de här klänningarna på bonprix:Glad i hågen beställde jag båda och tänkte skicka tillbaka den som inte var så snygg, eller passade den numera svullna kroppsformen. Sen väntade jag i tisdags på ett mail där man kan följa försändelsen, och sen kom jag på att folk jobbade visst inte i tisdags, det var bara jag som gjorde det. Sen väntade jag i igår, och sen fick jag gå in och kolla på hemsidan och tro det eller ej, men det är 7-10 dagars leverans! Vem kunde ana? Så nu har jag väl ingen klänning, trots mitt halvhjärtade försök.

Jag måste ju ändå berätta om några av mina julklappar – Morgan, han gick all in denna julen och det var den roligaste presenten han gett. Jag fick ett paket, stort som en vinbox, och flinade lite och uuundrade vad det kunde vara? Det var ingen vinbox utan en ihopskruvad låda med en tillhörande skruvmejsel. När jag skruvat upp denna låg där ett spärrmejsel-set. Okej? ”Hade jag varit som du hade jag lagt det i väskan”, sa Morgan. Sen åkte vi till mamma och firade jul där, och vilken julklapp jag fick av mamma! En biljett till GES på ovesholm i augusti! Jag såg det på reklamen och sa till mamma att vi borde gå dit, och så blir det! Skitkul!

Morgan kommer med ett nytt paket, större än en vinbox? Och här får jag skruva med mitt nya set och fram kommer en… *trumvirvel..*

skruvdragare! Okej..? ”Hade jag varit som du hade jag laddat den”, sa Morgan. Och jag laddade. Jag är faktiskt rätt glad över att ha en egen och inte behöver fråga hela tiden, men jag spelar cool.

Vidare mot farmor och farfar, och här en en lite rolig grej, Tobbe har skaffat en tjej och hon har en flicka som är lika gammal som Nikki, det skiljer 19 dagar eller nåt, och dom har så himla kul ihop och tycker om varandra. Det kramas och skriks och springs, och Rocky har för första gången börjat visa lite ansvarskänsla och har fullt upp med att fostra dom här vildingarna. Vi öppnar julklappar där med och Rocky får en tom toarulle i julklapp, och blir glad. Jag highfivear mig själv inombords för att han är tacksam vad han än får.

Sen kommer mitt paket, nu börjar det bli rätt stort, och jag undrar vad det kan vara? Kan det vara massor med pengar? Eller en hundvalp? Den som skruvar får se och jag märker att min skruvdragare är för jäkla bra… ut kommer en.. wait for it…

En VINBOX! Tänk att han vet exakt vad jag vill ha! ☺️Nikki kramar tomten, eller var det tomten? Det kanske var morfar? Man kan ju tro det eftersom hon vinkade och skrek ”Hej morfar” när tomten knallade in hos farmor och farfar..

Leksakshuset, Min förstfödde, Projekt

Nya möbler

30 september, 2017

Jag har slösat massa pengar idag. 

Jag åkte till lokalföreningen direkt i morse, det gör jag alltid första lördagen efter lön, för då ska det inhandlas mat till alla djur som räcker en månad, och tanken på bilen ska fyllas, men den räcker absolut inte en månad. 

Sen skulle Rocky på kalas och vi fick uppleva ett utbrott som inte ens kan beskrivas. Jag blir ledsen och frustrerad, tappar tålamodet, och det hela slutar med att Rocky åker upp på sitt rum och jag tar Nikki och valpen i bilen för att åka och lämna paketet iaf. Han ger sig på oss när han blir sådär arg och jag ville helt enkelt inte lämna alla med Morgan. 

Det började ju jättebra, han ville att jag skulle sy med mössa med superman till kalasbarnet, och han hjälpte till med att sy, slå in paket, och rita på ett kort. Sen kom vi till att han skulle ha kläder på sig och då flippade allt ut. 

När allt lugnat sig åkte vi till Hammenhög istället. En kund tipsade mig om hans affär när jag sa att jag letade efter linneskåp. Han var en sån som tömmer dödsbon och det är väl där jag ska leta. Jag snokade runt i butiken och hittade några skåp i stilen jag ville ha, men måtten var helt fel. Däremot hittade jag några kistor med platt lock, och jag har varit lite sugen på att använda ett sånt som soffbord. Morgan tyckte dom var för små. Precis när vi ska gå ser jag kunden och han vinkar in mig på lagret. Jag kollar några skåp till men ser inget jag gillar. Jag hittar en ny kista, men den är också för liten. ”Vill du ha ett bord?”, sa han. ”Jag har ett fräckt här.. nånstans.” Så snor han runt, och hittar ett jättefräckt! Ett fyrkantigt, i gammal stil med lådor i. Jag ser en prislapp, 900:- och det ligger inte i min budget. Så säger han själv att det är en hund som gnagt på hörnorna, och jag kontrar med att då måste det vara billigt? ”Tja, du kan få det för 350:-.” Så jag köpte mig ett nytt soffbord. Men innan jag gick berättade jag om mina kriterier för ett linneskåp och han upplyste mig om att då heter det drängaskåp. Så jag hann väl bara komma hem innan jag öppnade blocket-appen och sökte på det istället. Och jag hittade. I djurröd för 500:- och det har vi också kört och hämtat. Nu ska det visst penslas med nåt för det kunde finnas or i det, och sen ska jag måla det vitt. Och så ska jag googla hur man tillverkar (eller köper) ornament för det hade varit fint på. Imorgon är det djurmarknad i brunnslöv, på franks zoofor. Egentligen har jag väl knappt råd att åka dit, men jag vill väldigt gärna ha nya pärlhöns. Jag håller ett par tummar att några försäljare jag träffade i Hästveda ska vara där. 

Min förstfödde, Motion

Lördag

19 augusti, 2017

Jag hade precis vaknat när telefonen ringer. Jag får ett besked som chockar mig så pass att jag inte vet vad jag ska säga till personen som ringer. Det var inga bra besked och jag hoppas snart kunna prata med personen det gäller. 

Men innan det ringde hann jag väga mig, och my gosh vad jag har släppt mig själv sen jag bytte jobb. Firade 1 år häromdagen förresten. Jag väger 3 kilo mer än vad jag tillåtit mig själv, och jag vet att det beror på hamburgare och pommes. Du kanske inte tycker att det är nån Big deal, men det är inte så att jag gått upp 3 kilo på ett år, utan det är mer. Men jag vill inte väga mer än ett visst antal kg och det gör jag. 

Så jag snörade på mig springskorna, snus och lypsyl i bakfickan och gav mig ut på gåtur. Jag fick snabbt feeling idag och började springa. Jag har fått mycket bättre kondition sen jag slutade röka (2 år sedan) och jag har tydligen skaffat mig nån slags teknik under tiden (23 månader) jag vilat mig i form. Det kändes riktigt bra, långa och starka steg, och jag tänkte på Linnea hela tiden som sprang ultravasan på 45 km idag. Jag var snabb som en vessla tills… jag såg en kantarell. Jag skulle bara snabbt se om det fanns fler, och det fanns massor! Paus på runkeeper och det var väl en jäkla tur att jag stoppat en bajspåse i brallan just in case of, ja jag vet inte..? Om jag skulle hitta en svamp kanske?

Efter det gick det inte lika bra och jag hade totalt tappat mitt steg och det kändes precis som då för 2 år sen, att jag absolut inte kunde lyfta mina ben. Men jag gåsprang 7,5 km på under en timme och snitthastighet 7.59, och det tycker jag är bra för att inte ha motionerat på nästan 2 år. 

När jag kom hem tog jag och Rocky en sväng med hans fyrhjuling. Han fick en sån förra sommaren och vi har sagt flera gånger att vi ska köra nån annanstans än på gräsmattan men det har inte hänt. Vi kan köra genom skogen till Jörgen utan att köra på stora vägen och det gjorde vi idag. Det är en sån där liten mojäng så vi satt inte bra, och jag såg inte bra eftersom vi skulle få plats med två stora hjälmar i synfältet. Jörgen mötte upp oss med sin fyrhjuling och då ville Rocky att vi skulle stanna så han kunde åka med honom istället. Rocky litar inte alls på mig när det gäller Morgans leksaker, jag förstår inte det..?

Jörgen har en bäck längs hela sin tomt, och jag är inte alls avundsjuk på det. Jag inspekterade varenda millimeter av den här bäcken och jag såg kräftor och bäcköringar. Jörgen berättade att nånstans där borta, och så pekade han, hade han sett en kräftbur. Jag hittade dem direkt för det var ett par röda klor som vinkade på mig. Han fick hämta grejer så vi fick tag i den där buren, och den var så full av dynga att vi inte visste om den var gjord av metall eller nåt annat. Som tur var var den av plast och den innehöll till och med kräftor. En kräfta hade stuckit ut sina klor genom gallret och det var den jag såg vinka, och den satt fast där. Jag kunde trycka tillbaka den och det fanns tre kräftor till i buren varav en med bara en klo. Undrar hur länge den buren legat där? Vi gjorde en god gärning i alla fall, och Rocky höll sig på säkert avstånd från klorna. 

Imorgon är det loppis i everöd och jag ska leta efter linneskåp, eller klädskåp. Det får inte vara bredare än 116 cm iaf. Och orange krukor, tycker det är fint till pelargoner och såna har jag också nu. 

Allmänt, Djuren, Min förstfödde, Tips, Utflykt

Redovisning av veckan 

23 juli, 2017

Nu har det gått en hel vecka sen sist igen! Att ha semester innebär inte alltid att ”ha semester”. Jag vet att ni verkligen vill veta vad vi haft för oss, så här kommer det. 

Måndag. Jag, Rocky, mormor och morfar, åker till Kinna och tygriket! Jag har läst så mycket om Skroten och ville uppleva det själv. Det skulle inte vara så långt från Ullared så det blev en sån här tvåflugesmäll. Allt var billigt på skroten, sånt som brukar kosta 170-200/m kostade 98-109 här. Det enda som var ett problem var att där var så mycket folk och allt jag vill ha låg redan i folks kundvagnar. Jag vaktade den gigantiska högen där man la tyget när kunden fått sin bit, men jag kände mig ändå helt snurrig. Jag rafsade åt mig några tyger och gick till kassan, bad om hjälp att få ut tyger ur den här högen och sen började det klippas. Kunden bredvid mig hade fina tyger så när hon fått sin bit knyckte jag rullen. Det blev en kasse full med tyg för 500:-  

Vi var på Karlssons i Veddige där Rocky tjatade sig till ett par Elsa & Anna skor, och efter det en lila paw patrol-keps. Det fanns skor med blixten på med, men nej. Vi hade bokat vandrarhem på stättareds 4-gård, och där var det mysigt. Rummet var bara ett rum, men omgivningen var supermysig. Det låg mitt ute i skogen och när jag såg parkeringsautomaterna trodde jag det var ett skämt. It was not. Tisdag. Morfars inre väckarklocka ringer innan kl 6. Okristligt på semester men vi skulle ju till Ullared! Vi kommer dit innan dom öppnat och jag har för första gången köat in pga inte öppnat än. Allt var lugnt och det var nog även första gången man kunde kolla på kläder utan trängsel. Vi åt frukostbuffé i salladsbaren och den är kanon! Vi går där och strosar när telefonen ringer, det är Morgan. -Vad är svart och långsvansat och tar höns? Det är väl själve fan att nånting alltid ska hända när man är iväg?! Morgan har lagt Nikki, är ute med hundarna och släpper precis in hundarna när han hör ett jäkla liv på pärlhönsen, så han springer ut och ser hönan ligga död, och tuppen står bredvid henne och skriker. Nånting svart och långsvansat kommer från under boden, klipper tuppen blixtsnabbt och drar in honom under boden. Som tur (?!) är har jag en massa skit runt hönshuset så Morgan får tag i en skyffel och kastar på det svarta, och sen hittar han en skyffel till och prickar en gång till. Trist att vara mink i Gaddaröd. 

Jag är jätteledsen att mina pärlhöns är döda, men så himla tacksam att 1, Morgan var hemma 2, pärlhönsen varnade så han förstod att nåt var fel 3, att Morgan tog det på allvar och inte irriterade sig på att dom lät 4, att alla mina andra höns fortfarande lever, tack vare pärlhönsen. Jag har två ägg från dom kvar och kommer lägga dessa i kläckaren. Evigt tacksam för er pärlhönsen 💕 Och när vi kommer hem möts vi av nyheten att nån kört in i väggen på gekås och kastat bensin efter folk. Den obligatoriska buffén på rosegarden. Onsdag. Linnéa, Kalle och barnen kommer hit för firandet av att våra årliga vinkvällar fyller 5 år! Vi äter pizza, dricker vin, tittar på djuren som är kvar och jag visar stolt upp vårt ”nya” hus. Det känns ju som ett nytt hus efter allt vi gjort om sista tiden. Vi har det trevligt och äntligen nån som uppskattade min cd-spelare och skivor från -97 och framåt. Jörgen kom också hit och hade med sig ett par kompisar, och när jag tittar ut börjar det bli ljust?! Klockan var 4 (!!!!) på morgonen och jag hade druckit alldeles för mycket vin. 
Torsdag. Jag är sjukt trött. Jag ligger på soffan hela dan. Men en tur till Sjöbo marknad får jag ställa upp på, och en langos går alltid ner. 

Fredag. Annelie och Ida kommer hit, som jag gick i skolan med. Vi äter tangos, dricker blått vin och jag plockar fram alla mina skolkataloger och alla såna här småkort man bytte med varandra när vi gick i skolan. Jag är ju en samlare och i det där gamla har jag ett jäkla minne. Det var roligt att gå igenom allt igen. Lördag. Jag knäcker extra som servitris på bröllop. Inser att jag fått bättre självförtroende och är inte ett dugg nervös! Söndag. Det är idag det. 3 veckor har redan gått och imorgon börjar jag jobba igen. Varför varar inte semestern längre?

Min förstfödde, Vera

Dålig dag 

20 mars, 2017

Alltså tack! Ni var så många som grattade mig på min födelsedag, tack så mycket! Det värmer mitt hjärta ❤

Jag har haft en rätt pissig dag. Jag har varit på dåligt humör, fått tråkiga saker till mig och så skulle jag ringa djursjukhuset och beställa tid. Per fick svar på blodprovet i fredags och ringde mig sent på kvällen. Lite förhöjda levervärden, han kollade hur mycket hjärtmuskeln jobbade och den låg på gränsen mot det högre. Det enda som var nåt var egentligen att gallvärdet var skyhögt. Han hade kollat på bilderna igen och tyckte hjärtat såg förstorat ut och skickade därför en remiss till Hässleholm. När jag googlat och sånt får jag det till levern mer än hjärtat. Känns inte bra.
Nackdelen med mitt jobb är att jag kan inte bara dra för att jag har nåt att göra. Det är jag och Mange på dagarna, och ingen mer. Det är kaos när nån unge är sjuk och mitt samvete mår så dåligt. Vi behöver vara två helt enkelt. Jag fick en tid på fredag eftermiddag men jag har inte fått svar om nån kan komma in tidigare. Det får lösa sig på nåt sätt helt enkelt. Vera måste iväg. 

Sen skulle jag hämta ungarna på dagis och ja, jag vet inte hur öppen jag ska vara här, men jag har frågat massor med gånger om Rocky var som andra barn? Är det han gör normalt? Och det har pratats bort. Men nu är det jobbigt även för dom som jobbar där – som har massor med vana och tålamod. Dom ser att han inte bara ger sig på mig, utan även på sina kompisar och nu är karusellen igång. Det känns skönt för att nu kanske man kan få nån slags hjälp, både han och vi.