Leksakshuset, Projekt

Döda liten bajskorv

1 juli, 2018

Jag uppfostrar mina barn till att bli mördare. Jag sätter en kniv, spik, sax eller vad som helst i deras händer, och sen ber jag dom att leta efter små bajskorvar.

För jag vet inte hur många gånger jag backat undan, eller tänkt varför har hundarna bajsat här? när jag sett en sån där jäkel. Jag pratar om sniglar. Dom där bruna, slemmiga, äckliga som äter allt i sin väg.

Jag gillar djur, men nån måtta får det vara. Det här är ett helt onödigt djur som jag inte får in i nåt kretslopp alls. Lika onödiga som fästingar och loppor.

Allt började förra året, när jag skaffade mig ett trädgårdsland. Innan dess har jag inte sett en enda bajskorv. (Som rörde på sig i alla fall) Men så en dag, när jag tyckte det hade försvunnit alldeles för mycket sallad, så satt den där, på ett salladsblad, och skrattade åt mig. Ögonen stod som pittar på den så kul den hade åt mig. Men jag lärde den jäkeln en läxa, och den dog en långsam död.

Oturligt nog hade den redan berättat för sina kompisar om sin nyfunna salladsbar, och dom hade dessutom besudlat min sallad med sina parningslekar och snart hade jag fullt med små-bakskorvar överallt.

Jag dödade dom alla, (trodde jag) långsamt. Jag lärde dom riktigt att dom inte skulle komma hit nåt mer. Men dom är inte bara fula, dom är korkade också, och till och med i vintras hittade jag en som gömde sig i källartrappan bakom ett löv. Den skrattande inte så mycket när jag hittade den.

Nu har vi ju haft det så varmt och torrt så jag trodde faktiskt dom hade självdött. Men så kom det ju ungefär regn så det blev halvblött och genast började fanskapen para sig i buskarna igen. Idag har jag hittat fyra stycken under grejer som vi inte rör så ofta, och nu så sitter dom uppradade på spik utmed tomtgränsen. Sånt funkar ju på kråkor i alla fall? Nåväl, sitter du inne med nåt bättre tips får du gärna dela med dig. Tills dess springer vi runt här med diverse vapen.

No Comments

Leave a Reply