Allmänt, Running Life

Testa lite..?

27 juni, 2018

Vet ni? Nu var det hiskeligt längesen sist, men jag har en bra förklaring. Vädret! Har ni nånsin varit med om mer fantastiskt väder? Det är varmt och skönt och jag är så glad. Jag är en sån som i vanliga fall brukar pricka in att jobba när det är fint väder, men nu är det ju fint alltid!

Och jag testar lite idag. Jag har nämligen ny telefon. Lite klurigare att skriva på (iPhone 5s was the best) så stavfel kan förekomma (jag är inte full)

Man kan tycka det är lite otippat att jag skaffar en ny, eftersom jag är så snål, och tanken var inte att köpa en ny. Jag hade en 6s innan och den funkade rätt bra, jag hörde lite dåligt i högtalaren men det kan jag stå ut med för ett billigt abonnemang. Den var nästan 3 år gammal och tarmen har sugit lite efter en iPhone x, men snål då som sagt. Sen blev jag nr 2 att bada i dammen. Vi hade besök i söndags. Min kusins tjej och deras lille pöjk som fyller 2 i oktober. Han hade skoj här, och han klättrade själv upp och åkte rutschkana och han körde gator, han tittade på kycklingar och kaniner och getingar, och tiden gick och vi vuxna satt och snackade. Sen var han borta. Vi kallade och gick efter där han sist sågs, och jag var rätt lugn. Jag var säker på att han satt och tittade på kycklingarna. Så säker att jag nämnde på vägen att ”vi har inte hört honom trilla i dammen i alla fall, haha”. Så kommer vi fram där han var sist, men jag ser inte honom. Jag funderar ett par sekunder på om jag ska gå mot vägen eller dammen? Vi kallar igen och jag tar ett steg fram och tittar igen. Jag ser att han sitter precis vid dammen så jag pinnar dit, lite rädd att han ska trilla i, men ändå rätt säker på att han inte ska göra det.

Sen bara ser jag hur han bara tar sig fram, och rakt ut i vattnet. Jag är så jäkla nära honom att jag tror jag är Jesus som kan gå på vattnet och bara kliver efter. Det blev kallt. Jag fick tag i ungen och tanken går genom huvudet, hur ska jag komma upp, kommer jag ut på det djupa kommer jag inte upp, kan jag simma?” Camilla får tag i Chris, som nog inte är speciellt rädd för att han kom i vattnet, utan mer för mig som inte får fram orden ordentligt, tänk kallt. Camilla drar upp mig ur vattnet och då kommer jag på att jag har telefonen i bakfickan..

Jag kutar in till Morgan som tittar på mig med världens största ögon, det bara rann av mig, och sen fick han skruva sönder telefonen. Det tog ett dygn för skärmen att rätta till sig, och högtalaren la av helt nu, men den är igång och jag kunde synka ihop gammal mobil med ny. Skönt!

Så lille chris blev den första att bada i vår damm, och jag blev bara tvåa. Så är det alltid, sist på bollen. 😉

No Comments

Leave a Reply