Personligt

31 augusti

31 augusti 2016

Idag är det min älskade farmors födelsedag. En tung dag eftersom det även är ett år sen som jag träffade henne för sista gången. Hon skulle ha fyllt 82 idag och hon borde ha fått fylla 82 också. 87 år ville hon bli, sen kunde det räcka. Men det fick hon inte, så fruktansvärt orättvist.

Sista dagen vi träffades så var hon så trött. Hon orkade inte prata utan låg i sängen och jag höll hennes hand. Jag hade bakat till henne (som alltid då hon älskade mina bakverk) men hon åt nog aldrig de muffinsen. Jag skulle jobba samma kväll så jag var tvungen att åka. Jag ville säga så mycket men jag kunde inte för jag bara grät men jag hoppas att hon vet att jag var där. Jag gav henne en puss på kinden och den var varm..

Jag skulle åka och hälsa på henne på torsdagen igen men hann inte det för dagen efter min födelsedag, på onsdagen, somnade hon in. Jag åkte inte dit och tittade på henne och jag har ställt mig frågan så många gånger under året om det var rätt eller fel. När jag blir riktigt riktigt ledsen så kan jag inte fatta beslut. Jag blir helt handfallen och vet varken ut eller in men jag tog beslutet att inte åka eftersom jag ville att mitt sista minne av henne skulle vara varmt och levande.

Min fina farmor, världens bästa person. Hon har alltid varit så otroligt speciell för mig och jag saknar henne så himla mycket.

image

Djuren, Running

Slut

31 augusti 2016

Nu är det slut. Alla kaniner är borta. Jag hittade Jack imorse i sitt hus och jag reagerade knappt. Det var liksom bara det jag gick och väntade på. Nu har jag inga kaniner mer, sjukdomen tog dem allihop.

image

Så sorglig bloggen blev nu.. Jag ska försöka skriva om något annat. Idag hade jag och Dixon vår premiär-springtur tillsammans och den gick över förväntan. Vi gick med barnen till skolan och förskolan och sen sprang vi hem. Det är bara en kilometer och det kändes som en lagom början. Dixon var jätteduktig, jag trodde han skulle försöka stanna och nosa och kissa en massa men han sprang så fint framför mig. Ett par gånger blev han lite hoppig och så såg vi en katt och då blev han lite hetsig men annars gick det finfint och han verkade tycka att det var kul.

Sen stack jag ut på en egen runda och det kändes fint i kroppen. Inte ont någonstans, inga trötta muskler. Åtta kilometer blev det och det känns väldigt bra att vara igång och att det gick så smidigt. Nu måste jag bara bestämma mig för nästa utmaning och jag tror att jag vet vad det blir..

image

Djuren, Livet, Personligt

Tuff vecka

30 augusti 2016

Det är bara att inse att den här veckan kommer bli tuff. Dagen idag har varit deppig, sorglig. Jag är arg och ledsen och känner mig maktlös och tog på mig en omogen t-shirt dagen till ära.

image

Jag har tagit det lugnt hemma, packat upp, vikt tvätt, klippt gräset, handlat.. Nemo hade med en kompis hem från skolan och de lekte så himla fint och jag planterade om blommor och släppte ihop kycklingarna med hönsen. Det gick över förväntan och kycklingarna blev himla glada av att få komma ut. Hönorna går ju och lägger sig vid sju men kycklingarna var kvar ute och hade inga planer på att sova. Så kul med höns alltså, jag rekommenderar alla som vill ha höns att göra slag i saken.

image

image

Två saker har värmt mitt hjärta idag. Det första var ett blombud och paket som Maggi skickat. Så otroligt omtänksamt och fint, vad gjorde man utan fina vänner?

image

Och när jag egentligen borde börjat med maten messade Nina och bjöd över på ett glas rose i kvällssolen. Jag nappade direkt. Kramar, vin och snack behövde jag verkligen.

Sen fick jag veta att en kollega från Brunslövs-tiden gått bort idag. Hon har haft cancer och jag har väl förstått att det inte sett så så bra ut men ändå.. Det är så hemskt.

Allt känns så skört just nu, ta hand om varandra. ❤️

Djuren, Personligt

Helvetet

29 augusti 2016

Nu är Tusan också borta. Fina fina Tusan. Han var som vanligt när jag åkte till jobbet idag men när jag kom hem såg jag direkt att något var fel. Han bara låg i sitt hus och såg trött ut. Jag har suttit med honom i famnen ett par timmar och han har varit lugn, andats tyst. Han har slickat mig på halsen och velat ha min mun och näsa över sin nos och panna, så som man kan se kaniner ligga mot varandra.

Kalle undrade vad jag ville göra men jag kunde inte fatta beslut. Det enda jag visste var att jag vägrade lämna honom att dö ensam ute i mörkret. Tillslut tog Kalle beslutet att vi skulle ta bort honom, så slapp han lida. Jag vet ju att det är det rätta men beslutet är så fruktansvärt att ta. Det var hemskt, han låg så lugnt hos mig men det gick fort och smärtfritt och han ligger nu begravd tillsammans med sin kompis Opie.

Jag fattar inte att det här händer, jag har förlorat nästan alla på bara några dagar. Det finns säkert många som tycker jag är löjlig som blir så här ledsen men kaniner är en väldigt stor del av mitt liv och har varit i nästan 20 år nu. Jag lägger ner mycket tid på dem och jag älskar det. Och nu känns det hopplöst. Jag har sån otur med mina kaniner, kanske jag inte ska ha några? Och nu har jag ju smittan här och den kommer ju vara kvar.

Det känns som ett jävla helvete just nu och veckan lär ju inte ska bli bättre.

image

Djuren, Personligt

Upp som en sol…

29 augusti 2016

Igår var jag så glad efter helgen. Allt jag upplevt, människorna jag träffat, loppet jag genomfört.. När Kalle och barnen mötte mig på stationen fick jag blommor och när vi kom hem hade de gjort så fint hemma, städat och torkat golven och tvättat.. Jag nattade barnen och Kalle gick ut och gav djuren mat.

När han kom in berättade han att Opie var död. Han hade mått bra hela helgen och tidigare idag var han som vanligt. Nu kan jag ju konstatera att det är RVHD2 och får ställa in mig på att Tusan och Jack antagligen kommer att gå bort.. Det är ett jävla helvete det här och jag känner mig så ledsen.

Den här veckan kommer bli tuff känner jag. Vänta på att kaninerna ska dö, på onsdag är det farmors födelsedag och ett år sen jag träffade henne sista gången, på torsdag fyller jag år (och förknippar den dagen med allt annat omkring den från förra året) och på fredag är det ett år sen farmor gick bort. Och jag ska jobba mycket torsdag-söndag så jag kommer inte ha stöd sv familjen då jag knappt kommer träffa dem.

Usch, upp som en sol och ner som en pannkaka. Som en käftsmäll tillbaka till verkligheten.

image

Livet, Lovely, Race, Running

Världens bästa helg

28 augusti 2016

Nu sitter jag på tåget från Göteborg och är på
väg ner mot Lund. Vi lämnade Sälen strax efter nio imorse så det har varit en lång resdag.

Men vilken helg det har varit! Helt underbar! Och det var vi alla varit rörande överens om. Så härligt ändå med bloggar och sociala medier, att vi kan lära känna varandra och sen träffas och uppleva ett riktigt äventyr tillsammans. Kroppen känns lite stel idag men annars bra och jag förvånas över hur lätt det kändes igår. Det gick så bra och tiden gick så fort, kroppen orkade hur mycket som helst och jag var så glad.

Och så roligt att sen få prata prata prata om loppet med de andra som varit med om exakt samma sak. Diskutera vartenda steg vi tagit och varenda känsla vi känt och man vet att ingen tröttnar på det.

image

Igår efter loppet gick vi upp till lägenheten, pratade, varvade ner och duschade innan vi gick till O’Learys för en väldigt sen lunch. Åh så gott det var med mat! Och så trött jag blev.. Vi gick upp till lägenheten igen och vilade. Så skönt att få krypa ner i sängen på eftermiddagen och läsa bloggar och kolla serier. Malin, Ida och Mari hade bokat banketten på kvällen så de gick dit vid sju men jag, Sussie och Jenny stannade kvar och drack vin och åt chips och pratade.

image

image

image

En helt fantastisk helg med ett helt fantastisk gäng, det här måste vi göra om!

Race, Running

Sälen Fjällmaraton 2016

27 augusti 2016

Klockan 5.40 imorse vaknade jag, tittade på klockan och sen kunde jag inte somna om fram till klockan ringde 6.30. Vi gick upp och laddade med gröt, mackor, ägg, juice, kaffe och te, breakfast for Champions.

Alla var nervösa, mycket spekulationer kring banan och hur det skulle gå. Solen sken men det blåste sinnessjukt mycket vilket fick alla att vela angående klädval. Jag tog det jag planerat att ha vilket visade sig vara perfekt.

image

Vid 8.45 gick vi ner till starten, nervositeten höjdes men ändå skönt att det äntligen var dags! Det vi planerat och peppat för sen i mars då den här idén lades fram i Facebook-chatten.

image

image

Klockan nio släpptes vi iväg och vi tog det lugnt genom byn och mot första skidbacken. Och vilken jävla backe.. Bara att börja gå och åndå kändes det som fan i vaderna. Backen var lång och det tog tid att komma upp och att komma igång att springa. Benen återhämtade sig snabbt när jag väl kommit upp och jag hade inga problem att komma iväg. Utsikten var så himla fin, vi kutade på och kom efter ungefär 5,5 kilometer kom första vätskekontrollen där Camilla stod och hejade och tog bilder.

image

Vid vätskekontrollen kom jag ifatt Mari som dragit iväg i backen och vi kom snart till nästa backe och det var bara att kämpa sig uppför. Vilken pärs alltså, men ändå gick det så himla bra!

image

image

Vi kom upp för även den backen och hade därmed nått den högsta punkten och det kändes bra. Det var så fantastiskt vackert där uppe och det var lite synd att man var tvungen att hålla koll på fötterna så mycket och inte bara kunde titta ut. Vi fick springa ganska platt och härligt ett tag och sen gick det nerför och vi kom ner i Storfjällsgraven.

image

Storfjällsgraven var den värsta delen av hela banan. Det var så sjukt mycket sten och mina fötter vrickades hit och dit och jag var livrädd för att skada mig ordentligt. Det gick helt enkelt inte att springa! Det partiet sträckte sig i ungefär tre kilometer och jag var så frustrerad för jag ville inget annat än att få springa. Kroppen kändes pigg och fräsch och jag hade mycket att ge.

Mari drog ifrån mig igen och jag kämpade på med mina stenar, min akilleshäl. När jag äntligen kom ifrån stenpartiet var det väldigt geggigt ett tag och det blev klafsigt och lite jobbigt att springa och snart kom tredje och sista backen! Den backen var lång och seg men inte alls lika brant som de två första så jag kunde springa en del uppför och snart såg jag Maris rygg igen och kämpade för att komma ikapp. Fram till nu hade vi haft vinden i ryggen och från sidan men nu blev det motvind och det var helt galet vad det blåste, inte jättevälkommet men inget att göra åt.

När jag kom ifatt Mari insåg jag att om vi kämpade på och det inte kom några oväntat svåra partier så skulle vi komma in under tre timmar vilket var en riktig drömtid, och jag sprang första halvan av loppet på 1.28. Jag sa det till Mari och vi taggade till och satte fart. Det gick nerför och vi höll 5.20-tempo och jag tänkte att det går för jävla bra för att vara sant! Kroppen var med, konditionen var på topp och kroppen ville bara ge mer!

Snart nådde vi liftarna och då visste vi att nu är det bara nerför fram till målet. Men hur brant det var förstod inte jag först. Har ni provat att springa neråt i en brant skidbacke?? Helt galet, jag visste inte hur jsg skulle göra. Mina tår gjorde ont och ljumsken började smärta, det var så brant att det inte gick att springa på. Mari drog ifrån igen och jag fattar inte hur hon kunde ha sån fart! Jag kunde höra speakern och visste att nu var målet nära, det planades ut och snart hade jag bara serpentinbanan ner mot mål. Samma bana som vi tittat på genom fönstret från där vi bodde. Och jag ökade, plockade ett par placeringar och spurtade in i mål! Så jävla glad!

image

Och jag kom inte bara in på under tre timmar utan under 2.50! 2.47 närmare bestämt och jag kunde knappt fatta det. En drömtid! Mari kom i mål en minut före och vi plockade på oss banan, chips och vatten och satte oss på ett soligt ställe i lä och njöt av att vara i mål. De andra trillade in en efter en och alla var så nöjda och så glada. Så roligt att vi alla hade en fantastisk upplevelse och att det gick så himla bra. Jag är så glad att jag hoppade på det här äventyret och fick uppleva det här med fem andra underbara löparnördar. Vi kickade ass och planerar redan för nästa lopp!

image

Livet, Race

Ski Lodge

26 augusti 2016

Resan upp till Sälen har gått bra! Tågen var i tid och jag, Ida och Malin lämnade Alingsås strax efter halv tio. Himla kul att ses IRL och löparhistorierna avlöste varandra. Vi stannade till på Grön Ko utanför Säffle som var jättemysigt och jättegod mat, jag tog chili con carne.

image

image

image

Vi kom till Sälen vid 17-tiden och då var Mari som åkt från Sundsvall redan på plats. Jag trodde vi skulle bo i en stuga men vi på bor på Ski Lodge och har start och mål precis utanför fönstret.

image

Kvällen har spenderats med att hämta nummerlappar, handla mat och frukost och sen har vi lagat pasta carbonara. Sussie och Jenny kom från Norrtälje och vi har ätit, skrattat och fasat för backarna vi ska uppför imorgon. Nu chillar vi lite och ska väl snart krypa ner i sängarna, jag sover i en överslaf. Bredvid en varg.

image
Att bo med bloggare….

Livet, Race

På tåget

26 augusti 2016

Jag hann med bussen imorse. Barnen var jätteduktiga och samarbetade så allt gick smidigt. Det var kallt på bussen till Lund och sen kallt på tåget och då blev jag rädd för att dra på mig en förkylning då jag är väldigt känslig för att sitta och frysa. Hämtade en stickad tröja i väskan men jag tror någon sagt till om värme för nu är det riktigt varmt.

Jag har ätit frukost och sett ett avsnitt av Suits och nu har jag varit och köpt te (22 jävla kronor!) och ska de ett avsnitt till. 9.20 är jag framme i Göteborg!

image

image

Barnen, Djuren, Livet, Race, Running

Tårar

25 augusti 2016

Vilken ledsen Nemo som jag nattade idag. Han tycker det är så orättvist att Julia inte finns mer och jag håller med. Men ändå fint att se vilka känslor han har för en liten kanin. Önskar vi slapp det här..

Jag var ute hos kaninerna länge idag. Imorgon åker jag tidigt och kommer hem söndag kväll och det enda jag kan tänka på är att de kanske inte finns mer när jag är hemma igen. Det känns fruktansvärt måste jag säga. Jag hoppas så innerligt att de klarar sig.

Men nu måste jag fokusera på resan imorgon. Sex kan barnen tidigast lämnas och då på två olika ställen och bussen jag vill hinna med går 6.16. Det blir jäkligt tight alltså. Jag kan nog ta bussen som går efter men då blir det lite tight med tid till tåget som går 7.11 från Lund. Därifrån åker jag till Göteborg och sen vidare till Alingsås och därifrån ska jag och Ida ska åka bil med Malin resten av vägen. Jag är nig klar med packningen hoppas jag, får gå upp tidigt imorgon och dubbelchecka allt.

Magen är bra igen förresten. Lugnade sig framåt kvällen och idag är den som vanligt. En jäkla tur alltså, ska akta mig för vad jag stoppar i mig i fortsättningen.

image

Djuren, Personligt

En sorglig dag

24 augusti 2016

Usch det har varit en ledsam och tung dag idag. Julia gick bort, hastigt och oväntat. Jag satt på uteplatsen och hörde plötsligt konstiga ljud från kaninerna så jag gick dit. Hittade Julia liggande på sidan, hon andades men jag såg vart det var på väg. Jag gick in till henne och tog upp henne. Hon ville liksom snurra runt så jag höll henne i famnen. Hon krampade och jag klappade henne och strök henne i pannan. Hon verkade bli lugn av det och strax därpå slöt hon ögonen och så var hon borta.

Och jag är så ledsen. Fina fina Julia. Även om jag bara haft henne i lite mer än två månader så var hon väldigt speciell. Otroligt söt och snäll, busig och rolig. Sprang längs med sitt staket när man kom och mötte en alltid när man öppnade grinden. Ofta satt jag hos henne på kvällarna och då hoppade hon upp i mitt knä och ville bli klappad.

Och Nemo älskade henne, stackars Nemo. Han klättrade ofta in till henne och det tyckte hon var roligt. Jävla skit är jag det är!

Och jag misstänker RVHD-viruset. Många döda kaniner har påträffats och det sprider sig som fan. Och inget vaccin finns för det här är en ny muterad variant. Oerhört smittsamt är det så nu är jag rädd att alla kaninerna ska dö, en efter en.

Usch så ledsen jag är. Tänker på hennes mjuka päls och hur mysigt det var att ”gosa in sig” i den..

image

image

image

image

Race, Running

Inte i min planering!

24 augusti 2016

Okej, nu händer det grejer som INTE är med i min planering inför Sälen Fjällmaraton! Inatt har jag sovit dåligt för jag har haft väldigt mycket magknip. Det hör inte till vanligheterna och när jag gick upp imorse och gick på toa så var jag riktigt jäkla kass i magen (varsågod för info). Promenerade med barnen till skolan och förskolan och det var väääääldigt knappt att jag kunde hålla tätt på vägen (varsågod igen).

Jag åt lite turkisk yoghurt med granola till frukost och magen gör lite ont och jag får bråttom till toaletten emellanåt. Jag är inte sjuk utan troligtvis har jag ätit något dåligt. Igår hade vi möte på jobbet (kickade igång efter semestern med en 13 timmars arbetsdag) och på eftermiddagen till fika fanns det BabyBel-ost. Jag jobbade sen till 22 och på kvällen var jag lite hungrig så jag åt två av ostarna då, tänkte inte på att de legat framme hela dagen. Kan det varit det?

Iallafall, jag hade tänkt springa sista passet inför fjällmaran idag men det går bara inte. Får se om jag kan ta någon liten runda imorgon. Jag är inte alls sugen på mat men ska nog göra en smoothie snart. Perfekt att inte kunna äta ordentligt dagarna innan ett långt lopp…

image

Lovely, Race, Running

Tankar kring….

23 augusti 2016

Jag tänker mycket på Sälen Fjällmaraton nu. Inte så konstigt kanske, det är bara några fjuttiga dagar kvar tills vi står där på startlinjen. Hur kommer det vara? Kommer det vara sinnessjukt jobbigt? Hur jobbigt i jämförelse med Mora Trail? Vad ska jag ha på mig? Hur ska vädret bli? Vad ska jag lyssna på? Kommer jag ha sällskap av någon?

Många tankar som sagt. Fick se ett diagram över bansträckningen på Instagram igår. 1000 höjdmeter och MYCKET uppför. Tack och lov mycket nerför i slutet.

image

Är sugen på äventyr och utmaningar. Tänker på marathon och ultravasan och känner pirr i magen. Få se vad jag tänker efter lördagens äventyr…?

Och att få träffa alla de här tjejerna som jag följt via nätet så länge nu. Så himla coolt att en fråga slängs ut om långlöpning i fjällen och alla bara hänger på! Vi ska bo i en stuga tillsammans och laga mat ihop på fredag kväll, peppa med stor frukost på lördag morgon och fira med bubbel efter målgång. Så himla häftigt att få dela den här upplevelsen med ett gäng likasinnade!

På torsdag ska jag packa och ordna med allt och tidigt på fredag morgon bär det av. Och jag längtar.

image
Gå in och lär känna de andra!
Ida
Susanne
Mari
Malin
Jenny

Are U kidding me??

Ett jävla skämt

23 augusti 2016

Läste den här artikeln på Aftonbladet igår:

image

Eksjö tingsrätt dömde mannen mot hans nekande för upprepade fall av våldtäkt och sexuellt ofredande.
Mannen har bott tillsammans med flickan och hennes mamma samt flickans yngre halvsyskon.
Under fyra månader utsattes flickan för styvpappans beröringar på bröst och underliv. Styvpappan penetrerade dottern med fingrarna och utförde också oralt sex.
Vid ett tillfälle har han använt en dildo på flickan.
Flickans mamma har arbetat oregelbundet och styvpappan har ofta varit ensam hemma med barnen.
Det var flickans skolkamrater som slog larm till mamman när de förstod vad som pågick i hemmet.
Eksjö tingsrätt har dömt mannen till fyra års fängelse för 7 fall av våldtäkt mot barn och 22 fall av sexuellt ofredande samt för sexuellt övergrepp mot barn.

Fyra år. FYRA ÅR! Och de fyra åren kommer han inte ens behöva sitta utan bara två tredjedelar av det. HUR kan det vara så lågt straff när en vuxen man ger sig på ett barn?? Jag kan inte förstå det. Make a statement för fan och spärra in asen i 20 år, eller varför inte livstid? En sån människa har en störning och kommer göra det igen, och igen och igen. Fy fan så jävla vidrigt.

Running

Slottsrunda

22 augusti 2016

Jag körde till Svaneholms Slott som ligger ungefär 1,5 mil härifrån och sprang två varv runt den röda slingan där. Den går förbi slottet, en bit i skogen och sen runt sjön. Jag borde tagit mina trailskor för det var geggigare och terrängigare i skogen än jag mindes och jag höll på att trilla två gånger.

Det gick bra att springa, jag tog det lugnt och sprang mina två varv. Tyvärr skavde låren mot varandra så det sved, ett tydligt tecken på lite för mycket holiday-weight. När jag har min trivselkropp skaver det ingenting.

Åtta kilometer senare hoppade jag in i bilen, svepte massa vatten och körde hemåt igen. Näst sista passet innan Sälen Fjällmaraton avklarat..

image

Livet, Mat, Workout

Nya rutiner

22 augusti 2016

Och så var semestern slut och det känns helt okej. Jag har haft en lång semester fylld med roligheter och känner mig redo för vardag igen. Det är skönt med rutiner faktiskt och idag kickar vi igång dem.

Jag och barnen har kommit överens om en ny morgonrutin, allt för att det ska gå smidigt och undvikas tjafs. Min plan är att vi går/cyklar till skolan och förskolan varje dag och att Dixon följer med så att han får börja dagen med en promenad. Jag ska starta nya rutiner med mig själv också då jag lagt på mig en hel del vikt i sommar. Jag tänker inte vikthetsa och hålla på men byxorna får gärna passa igen och jag känner mig svullen och trivs inte. Så bättre matrutiner och lite koll på hur mycket jag äter, det blir lätt onödigt mycket. Så mindre mål oftare är planen. Och mindre snacks. Jag äter ju fortfarande inte socker men har trappat upp snacksätandet istället och har ätit chips och ostbågar som aldrig förr. Stopp på det, bara att inse att jag byter beroende.

Och med träningen är planen att efter fjällmaran på lördag (!!!) så ska jag få in ett styrkepass i veckan också. Har inte tränat styrka sen i februari och sen började jag träna inför Womens Health Halfmarathon och sen föll styrketräningen helt bort.

Så, det är mina planer inför hösten. Hösten är ju en riktig nystart tycker jag, mer än nyår är.

Dagens planer är att plocka undan lite här hemma. Har precis ätit grötfrukost och regnet ÖSER ner ute och det blev sjukt mörkt. Sen blir det en springtur, funderar på att köra iväg någonstans och springa. Ha en bra måndag!

image

Barnen, Livet

Kalaspanik

21 augusti 2016

Igår när vi la oss sa jag till Kalle: Så skönt att ha en lugn helt oplanerad dag imorgon. Vaknade, tog det lugnt, segade oss med frukost… Halv elva säger Leon: När börjar mitt kalas? Kalas? KALAS! Ungen ska ju på kalas! Kollade tiden, 11! Fan! Och kungligt kalas var det också så i superfart fick vi slå in paket, görarn kungakrona och leta fram en mantel och sen kastade sig Kalle och Leon i bilen.

Sen har dagen gått i ett. Vi var hemma hos familjen Berneli igår och det blev sent då Nemo lämnade sin cykel där så vi gick och hämtade den och sen fixade jag matsäck och när vi hämtat Leon igen körde vi till naturlekplatsen i Skrylle och fikade och lekte. Sen körde vi hem, kompisar till Nemo och Leon kom så de leker för fullt. Det är en superskön sommarkväll och jag har absolut ingen lust att gå in och laga mat men har väl inget val antar jag..

image

image

image

Race, Running

Resultatet

21 augusti 2016

Sent igår kom resultatet från Veberödsrundan. Jag kom på fjärdeplats på tiden 35.03 och vinnaren kom in på 31.54. Jag känner mig nöjd ändå, bra jobbat!

image

Nu laddar jag om inför höstens stora utmaning – Sälen Fjällmaraton!

Race, Running

Veberödsrundan 2016

20 augusti 2016

Och så var ännu ett lopp till ända och det var det sjätte för i år. Banan var lite annorlunda än när jag sprang för två år sen men i stort sett likadan.

Starten gick 11.15 och jag gick ut i 4.45-tempo. Det kändes bra och jag kunde kuta på ett tag. Vi sprang runt Idala och vid ungefär 2,5 kilometer sprang jag förbi vårt hus och där stod Kalle, Nemo och Leon och hejade på. Jag fick hejarop från grannarna och sen var det bara att kuta vidare. Men jag märkte tydligt att jag inte tränat inför korta och snabba lopp för vid 3,5 kilometer började det höga tempot kännas och efter ytterligare en kilometer gick det svagt uppåt hela tiden. En sån där störig lutning som inte syns men som definitivt känns när man springer och är trött.

image

Vid fem kilometer började det bli riktigt jobbigt men med bara två kilometer kvar var det bara att kämpa på. Farten drogs ner till 5.00-tempo och jag orkade absolut inte öka. I slutet var det en sjukt störig avstickare som gjorde att det kändes som att vi aldrig skulle komma fram, sånt kan verkligen vara psykiskt jobbigt när man enbart springer på vilja.

image

Men målet var ju där målet var trots avstickare och när jag kom in på gatan där målgången var och där vi också startat ville jag gråta när jag såg att målet var flyttat längre bort än jag trott. Typ 30 meter men ändå. Jag orkade knappt spurta i mål, hade verkligen INGA krafter kvar. Men jag gjorde mitt bästa och blev påhejad av Kalle, Nemo, Leon, Nina, Erik och Noa in i mål. Stoppade klockan på prick 35 minuter. Ungefär 2,5 minuter långsammare än för två år sen och lite grämde det mig. Men jag ska inte tänka på det, snittempot låg på 4.54 och att hålla mig under 5.00-tempo i sju kilometer är inte illa pinkat. Nu har jag inte sett min officiella tid och placering, återkommer med dem.

Jag återhämtade mig med vatten och banan och sen promenerade vi hem igen. Så sjukt smidigt att ha så nära!

image

Kost, Mat, Race, Recept

Uppladdning

20 augusti 2016

Sitter just nu och laddar upp med gröt inför Veberödsrundan. Starten för 7 kilometer går 11.15 och man kan efteranmäla sig fram til start. Perfekt, då behöver jag inte gå hemifrån förrän typ tjugo i elva.

Jag testar ett nytt grötrecept som jag tänkte dela med mig av, gott och supermättande.

GRÖT MED JORDNÖTSSMÖR & BANAN
image

Koka 1 dl havregryn, rårisflingor eller andra gryn med vatten och salt enligt anvisning på förpackningen. Tillsätt 1 msk linfrön och 1 msk osötat jordnötssmör. Rör om tills smöret har smält. Häll upp i en skål och toppa med banan och goda bär. Häll över tex mandelmjölk eller annan valfri dryck.

image
Receptet hittade jag i senaste numret av Buffé.