Browsing Category

Race

Livet, Race, Running

Inställd Ultravasa

9 augusti 2018

Usch vad det känns tråkigt att skriva.. tråkigt och dumt och ja, allt möjligt.. För första gången någonsin har jag bestämt mig för att ställa in ett lopp.

18 augusti är det dags för Ultravasan igen och jag anmälde mig redan i vintras. Inte visste jag då att det skulle bli så här. Jag har velat fram och tillbaka senaste veckorna och i helgen när jag bestämde mig kändes det som en lättnad vilket tyder på att beslutet var rätt.

Det finns två anledningar till att jag valt att ställa in, eller tre egentligen men kan skriva om det senare. Första grejen är ju att jag helt enkelt inte tränat ordentligt. Det har helt enkelt varit för varmt. Jag har inte fått till pass längre än 15 kilometer och sen har jag inte orkat mer. Och visst, jag hade väl kunnat gå upp jättetidigt på morgnarna och sprungit långpass men det har jag faktiskt inte orkat. Det finns fler saker jag prioriterar. Men, jag hade säkert kunna ta mig igenom 45 kilometer ändå då jag är grundtränad och hållit igång regelbundet länge. Men så kom hälsporren och eftersom jag får så ont efter att jag sprungit vågar jag inte chansa. Är så rädd för att få någon bestående eller större skada. Kanske inte i hälen men smärtan kan göra så jag belastar fel och det kan bli någon annanstans jag får ont.

Och jag vill gärna ha en bra upplevelse igen av Ultravasan. Inte minnas det som ett helvetslopp där det var varmt och jag hade sjukt ont och inte orkade springa för då kommer jag troligtvis inte göra något mer sånt lopp igen. Mitt psyke fungerar så iallafall. Och att ställa upp och bryta känns tråkigare än att inte ställa upp alls.

Så, så ligger det till men jag hoppas att jag kan komma igen till nästa år för det var en fantastisk upplevelse och ett jätteroligt lopp.

Lovely, Race, Running

Wienerbrødsløbet 2018

6 augusti 2018

Igår gick årets tredje lopp av stapeln, Wienerbrödslöpet i Helsingör. Det var jag och Sussie som skulle springa och pappa hängde med, vår eviga supporter ❤️.

Det blev en tidig morgon och vi tog båten från Helsingborg till Helsingör klockan åtta. Frukost hade vi med och intog på båten, 20 minuter senare var vi framme. Det gick ett tåg till startplatsen för loppet men då vi hade gott om tid bestämde vi oss för att promenera. Helsingör är en otroligt mysig stad så det var mysigt att få se lite av den.

2,3 kilometer senare var vi på plats vid starten, hämtade nummerlappar och buffar och träffade en kollega till Sussie och hennes man som också skulle springa. Det är ett ganska litet lopp med cirka 500 anmälda och folk började sakta men säkert fyllas på.

Vi åt lite wienerbröd och väntade in vår start 10.35. Vädret var jättebra, temperaturen hade sjunkit avsevärt och det var strax över 20 grader och växlande molnighet.

Och så gick starten. Trångt i början och ingen idé att stressa. Första kilometrarna gick inne i skogen, en liknande terräng som jag springer i här hemma. Jättefint och mysigt med små broar här och var. Efter knappt fem kilometer kom vi ner till stranden och där började det jobbiga, det som tog tid. Att springa i lös sand är sjukt jobbigt och jag fick massor av sand i skorna. Och sen kom vi till mitt värsta, klättra över stora stenar. Två partier med stenbumlingar som vi skulle ta oss över så det var bara att hålla tungan rätt i mun och klättra på och försöka att inte halka eller trilla.

Men över kom jag ovh det tog kanske 10 minuter extra skulle jag tro. Efter två sträckor av sand och stenar sprang vi upp i stan och det var jättemysigt att springa längs med de fina gatuhusen. Vi sprang in bakom ett slott och på dess promenadstråk en bit innan vi kom in i bokskogen igen och närmade oss målgången.

11 kilometer senare så spurtade jag i mål, lite trött och svettig och med skorna fyllda av sand. Jag tog vatten, en öl och wienerbröd och satte mig för att vila och vänta in Sussie. Hon kom strax därpå och vi kunde enas om att vi båda var riktigt nöjda med loppet. Ett roligt arrangemang, bra ordnat och en kul bana.

Vi bestämde oss för att promenera tillbaka till båten istället för att ta tåget. Nu gick vi lite mer i centrum och jag har blivit totalt förälskad i Helsingör. Har varit där förut men det minns jag inte då jag var ganska liten. Jag vill verkligen åka dit snart igen, kanske på min födelsedag? Strosa runt och titta, äta på något mysigt ställe.

Jag springer gärna det här loppet igen och jag rekommenderar det verkligen till andra som tycker om löpning. Det finns tre distanser: 5,5 kilometer, 11 kilometer och 22 kilometer. Något för alla!

Race, Running

En månad kvar & Hälsporre

20 juli 2018

Snart är det dags för Ultravasan45 och det är mindre än en månad kvar. Och jag tror jag har fått hälsporre.

Jag har haft ont under hälen ett tag nu och min kompis Marie upplyste mig om att det nu de vara hälsporre.

Igår sprang jag ett långpass och efter det har jag haft mer ont. Speciellt om jag varit stilla ett tag, då kan jag knappt gå. När jag kommit igång gör det fortfarande ont men jag kan gå normalt.

Läste lite om hälsporre:

När du har hälsporre brukar det göra ont under eller på insidan av hälen när du går och står. Smärtan brukar gå över när du gått en stund.

Det är senfästet och inte själva hälsporren som gör ont. Man kan få långvariga besvär av hälsporre, men de brukar gå över med tiden. Efter ett år är de flesta bra.

Det är inte ovanligt att man får problem med hälsporre igen.

När du har hälsporre bör du i första hand se över dina skor. Skorna ska vara stadiga och sulan ska vara mjuk under hälen. Du kan prova stötdämpande inlägg som kan köpas i skoaffärer, sportbutiker och apotek. Det är viktigt att du avlastar foten när du börjat få ont under hälen.

Du bör vila från framför allt löpning och promenader tills du inte längre har ont om besvären beror på motion. Aktiviteter som inte belastar hälen går däremot bra, till exempel cykling och simning.

Du kan ta kortare promenader efter att du inte längre har ont och utöka dem allt eftersom besvären minskar.

Jag HATAR att ha ”vanliga” skor på sommaren, sandaler med tunna sulor eller träskor är det jag använder. Och hur ska jag kunna vila när jag ska springa 45 kilometer om en månad?? Och hur bra är det att springa den sträckan med hälsporre..?

Men tillbaka till långpasset. Den här sommaren har ju inte varit någon jättebra springsommar då det är sjukt varmt hela tiden. Igår åkte jag till Skrylle för att springa Skåneledsrundan på 17 kilometer. Det var riktigt jobbigt och riktigt varmt. Nu hade jag endast grundat med en proteinshake för att komma iväg så fort som möjligt utan att behöva vänta på frukost som smälte så energin tog slut fort och värmen var jobbig. Sista fem kilometrarna var skitjobbiga.. Hur ska allt gå?!?!

Race, Running

Mora Trail 2018

8 juli 2018

Det är lustigt hur man kan ignorera sjukt jobbiga saker på två år. Minnet jag hade av Mora trail var den tre kilometer långa uppförsbacken i början av loppet och sen ”Väggen” efter sex kilometer.

Men det var ju sjuuuuukt många backar! Och jag hade förträngt hur teknisk banan är.. kanske tur det? De hade gjort om bansträckningen så det var ännu fler backar i slutet istället för typ fyra kilometer flack bana vilket gjorde att det drog ut på tiden.

Och värmen, värmen! Mitt huvud kokade när jag sprang i direkt sol och man undrar ju varför man utsätter sig för sånt här, och betalar pengar för det.

Halsen var lite sämre än igår men jag bestämde mig för att starta ändå. Kände av halsen hela loppet men kroppen kändes ändå helt okej. Jag hade bestämt mig för att gå ut försiktigt och gick i de tuffaste backarna vilket var smart då det var tufft nog som det var. Drack ordentligt i vätskekontrollerna och stressade inte.

Pappa och Sussie sprang åtta kilometer och startade innan mig och kom i mål innan mig och det var skönt med lite pepp sista biten. Vi körde inom Mora på väg hem och köpte pizza och när vi kom till Kättbo gick vi ner till sjön och badade bort all ingrodd svett. Jag fick en härlig blåsa på ens stortån då en strumpa skavde under loppet och skav från sömmet av linnet på insidan av höger arm.

Vi satt nere vid sjön och njöt och drack Xante och firade en väl genomförd prestation och sen låg jag i en solstol uppe vid huset och låste tills det var dags att äta.

Jag känner mig nöjd med dagen, sprang på 1.58 vilket inte är någon kanontid men i den terrängen och värmen är jag glad att jag kom i mål överhuvudtaget.

2C9BC994-D35E-470B-9A90-87F01A997778

827A4952-1D9E-49E9-8DF2-18A875074B3A

6AF9F40B-B0D8-4F2C-88A5-39A49D329C85

A693D24E-1510-484E-8B8B-745210D2ABF9

C2176F6C-3454-4472-9AA0-DC4368F5796D

97E37119-3488-44BE-8EC4-8A787AAD5410

8D0BC143-57AE-4C63-9BD0-D1B36891DAA2

91651E49-1A56-4A80-9EF2-89CC5711A7A7

0415F75B-944C-4D0D-BCFF-21CA89DDBBE1

863EAB7A-F874-49EC-831E-6F4DBB9C4D9D

9A0817F4-F7E3-4CA8-B0BF-F2386D71BA89

Dalarna, Race, Running

Dåliga förutsättningar

7 juli 2018

Imorgon är det dags för Mora Trail 15 kilometer. Jag har glömt mina trailskor och jag har hela dagen känt av halsen och känt mig tung i huvudet. Inte bra. Hoppas på att vakna imorgon och känna mig tip top. Sen ska det bli varmt också och banan är väldigt tuff. Men det ska bli roligt för det är otroligt vackert ställe att springa på.

Och så fint det är här i Kättbo, och kvällarna är magiska. Det är så ljust och fint och det kan jag sakna med Skåne, där blir det mörkt mycket tidigare. Jag kom precis hem från en kvällspromenad runt byn med Marie och det var så himla fint ute.

Men nu är det dags att sova. 11.05 går min start imorgon. Pappa och Sussie ska också springa men de ska köra 8 kilometer och startar klockan 11. Kul det ska bli!

Race, Running

Österlen spring trail 2018

16 april 2018

Igår var det dags för årets första lopp! Jag hade jättesvårt att bestämma mig för vad jag skulle ha på mig då väderappen sa en sak och det faktiskt vädret ett annat.

Jag åkte i god till till Christinehofs slott där starten och målgången var för att hämta ut min nummerlapp och där mötte jag även upp Lina och hennes kompis Camilla. Så himla kul att ses och roligt med sällskap. Lina har varit en internetkompis i flera år och är också från Dalarna. Vi sprang Immeln trailrun tillsammans för tre år sen och jag hoppas kunna få med henne på Mora trail i juli.

DCC3E76D-3308-41DA-BD71-A99D77CF0B40

CEFEE212-6604-48F4-8C18-4DB3F13A0084

DEAAA51D-322D-4755-935A-A280756E6378

Det var kallt och ruggigt ute, inte alls någon sol som appen lovat och jag kände mig frusen i korta tights men efter det obligatoriska bajamaja-besöket värmde vi oss i ett tält fram till starten som gick klockan 12.30.

65D47BA9-2216-4994-BDDC-66AFB18642D2

Starten gick och det var lugnt och lite trångt. Ingen idé ändå att stressa iväg på ett traillopp, det blir jobbigt nog ändå. Det var okej terräng, inte svårt men ganska mycket lutning uppför. Men sen kom den, BACKEN. Jag trodde inte mina ögon när jag såg den men det var bara att kämpa sig upp och det suger i benen alltså. Och sen skulle vi igen, lika brant och hade jag inte haft trailskor hade det nog varit lätt att ramla.

6F7707A6-97E7-461D-A8C9-6CBEE2480EFF

Terrängen var varierad och rolig. Lera, stegar in och ut ur hagar, backar, spångar, hopp över fallna träd och stenar. Jag blir mer och mer förtjust i traillopp, det är kul med det tekniska och handlar inte om tiden. Resten av loppet flöt på bra, ungefär halvvägs la min bluetooth av och att fippla med telefonen samtidigt som man springer på stigar är inte det lättaste. Men jag fick tack och lov igång den så jag kunde lyssna vidare på Mordpodden och sen Seriemördarpodden.

Kroppen kändes stark och ändå i bra form. Jag gick i de väldigt branta backarna men pinnade annars på bra tycker jag. Vid 11 kilometer började benen kännas trötta men med bara två kilometer kvar måste man kämpa på. När jag skymtade slottet mellan träden fick jag lite mer energi och ökade farten och sprang för att få komma i mål. Två svinhala trappor var det sista vi fick ta oss an innan spurten mot mål och var det bara att kuta in och ta emot en medalj.

514772D5-1BC2-4458-A29B-770850BE0995

Jag kom in på 1.34 vilket jag är nöjd med, hade tippat på mellan 1.30 och 1.40 så det var en bra gissning. Nu är det barast träna vidare mot nästa utmaning som blir Mora trail 15 kilometer den 8 juli.

Barnen, Djuren, Livet, Race

Kalkben & Lopp

14 april 2018

Sååå himla skönt med helg! Igor kändes det verkligen att det varit en lång vecka med många arbetstimmar. Jag var så trött på kvällen, trots en timmes vila på eftermiddagen. Leon var på kalas hos en kompis på kvällen och såg ut som en stjärna när han gjort sig iordning.

328789CB-1E49-40A3-89C9-A4737DC6B725

Idag sken solen när vi vaknade och jag planerade en härlig dag i trädgården. Efter simskolan åkte vi till Granngården och köpte kaninmat, planteringsjord, vattenautomater till kaninerna och lite annat. Lagom tills vi kom hem och vi ätit lunch och det var dags att gå ut så blev det mulet och sen regn. Såklart. Men jag städade till djuren, brände bort gräset mellan kullerstenarna på framsidan och planterade lite penséer. Hönsen fick vara ute och tyvärr upptäckte jag att några av dem fått kalkben så nu måste de behandlas. Suck, vilket jäkla jobb det kommer bli. Alltid ska det vara något.

911B8FE3-E963-423C-A89E-1DAAF2026ED7

Och kaninerna då. Jag parade Jon Snow och Stealth Elf i början av mars och förra torsdagen trodde jag det skulle komma ungar. Men inget hände. Men nu håller både Storm och Stealth Elf på och boa i omgångar och jag fattar ingenting. Jag vill gärna ha en kull och det vore så typiskt att när jag för första gången faktiskt planerat för en kull så blir det inget.

Kalle är på fest ikväll och firar härliga Camilla som fyllt 40. Vi fick ingen barnvakt så jag är hemma och eftersom jag ska springa lopp imorgon så är det ändå okej. Det är dags för Österlen spring trail och jag känner mig alldeles för otränad egentligen. 13 km trail ska jag springa och jag som mest sprungit på löpbandet i år, och inte speciellt långt. Och alla extrakilon jag får kånka runt på, de är ju ett kapitel för sig.. men kul ska det bli iallafall!

Race, Running

Queen of the hill

7 mars 2018

Jag är förkyld och kan inte träna. Det är skittråkigt och jag googlar styrkeövningar och intervallpass som jag ska köra när jag blir frisk. Och så har jag anmält mig till ännu ett lopp!

Den 8 juli är det Mora Trail och även om jag trodde att jag skulle dö när jag sprang det för två år sen vill jag delta igen. Jag har bara inväntat på att få min semester godkänd vilket jag fick igår och då bokade jag direkt. Så den 8 juli är jag Queen of the hills igen och tar mig an 15 kilometer trail i Mora.

29B8D7D1-3837-4666-BE2C-DACA24535033

C9352F07-7256-4DED-A720-657F194F340D

Livet, Race, Running

Anmälan till lopp

4 mars 2018

Jag har läst om förkylningar och långdragna influensor lite överallt men vi har klarat oss bra, barnen har varit lite snoriga på sin höjd. Men idag har jag vaknat med rejält ont i halsen, hoppas det stannar där. Har jobbar sen 9.30 igår, slutar 9.30 idag och hade tänkt åka till gymmet direkt men får nog hoppa det idag. Jäkla hals, var förstör.

I helgen anmälde jag mig till årets tredje lopp! I nyårspresent gav jag mig skälv en strartplats till Ultravasan 45 och för ett tag sen anmälde jag mig till Österlen Spring Trail 13+ kilometer och senast anmälde jag mig till Wienerbrödsloebet i Helsingör. Så roligt, 10 km trail med wienerbröd i vätskekontrollerna. Det loppet är den 5 augusti och UV45 den 18 augusti. Springtrail är i april så det börjar närma sig. Kul att ha lite att se fram emot, lopp är verkligen roligt.

83ED3EBB-E6EB-40F2-B856-1B49B104CB15
Dyngsur men glad under Ultravasan 2017

Race, Running

Långpass i sol

13 november 2017

Idag har det varit kallt, minusgrader imorse när vi gick upp. Det har dock varit strålande sol och när jag skulle ut och springa hade jag beslutsångest om hur jag skulle klä mig. Valet föll på fodrade tights, tröja och väst för det var inte mer än någon grad men som jag misstänkte blev det lite för varmt i solen.

Dixon var pepp på spring och vi tog en lite längre tur idag som slutade på 12 kilometer. Det kändes väldigt bra men jag blev lite stel efteråt, längesen jag sprang över en mil.

IMG_6435

IMG_6535

Jag har nog bestämt mig för nästa års mål också. Har varit sugen på Köpenhamn Marathon och nästa år ska jag nog göra slag i saken! Vill gärna springa med någon men det verkar svårt att hitta någon som vill. Vill du?

Race, Running

2018 års utmaning

8 november 2017

Löpturen idag gick jättebra! Det behövde jag då det inte gick alls förra veckan. Två 5-kilometerspass som var sjukt jobbiga pga förkylningen. Men idag hade det släppt och till och med Dixon var riktigt pepp på att springa. Han travade på så fint, försökte inte stanna hela tiden och skuttade fram och ”log” emellanåt. Nio kilometer i bra tempo blev det och det kändes riktigt bra, pepp!

IMG_6295

Jag har börjat klura på mål inför 2018. Jag inser att jag börjat föredra ett eller två större lopp än flera kortare och de långa loppen kräver mer träning och planering i god tid. Förra året var det Ultravasan som var målet och året innan Sälen fjällmaraton. Båda de loppen var fantastiska så de finns med på listan över sånt jag vill göra nästa år men de är nästan samtidigt så jag måste välja. Köpenhamn marathon har jag varit sugen på länge och det är ju på våren så då skulle jag kunna få in både det och ett annat långt lopp nästa år. Men hur ska jag kunna välja??

Race, Running

Tankar efteråt

21 augusti 2017

Jag är så tacksam för det jag fick uppleva i lördags, det var helt fantastiskt. Att det är helt min egen förtjänst är också frikkin’ amazing. Att jag som (snart!) 37-årig tvåbarnsmamma fixade en sån här utmaning, det var mer än jag trodde. Min kropp återhämtar sig jättebra, lite stel och öm i högra höften bara, that’s it. Jag jämför med när jag sprang marathon och då fick jag jätteont i foten efter loppet och kunde knappt gå på en vecka. Jag mådde sjukt dåligt efteråt på grund av att jag inte fick i mig tillräcklig energi. Jag hade ont i prick hela kroppen då, nu hade jag ”bara” ont i underdelen.

Då sprang jag 42 kilometer på 4.45, i lördags sprang jag 45 kilometer på 5.14 och den tiden inkluderar två kisspauser, några drickpauser, två ätpauser och gång i branta backar. Det händer grejer alltså.. och när jag sprang marathon för tre år sen var jag i superform och mycket lättare.

Bara lite tankar som snurrar i mitt huvud, visst är jag självgod? Kollade resultatlistan och jag kom på plats 136 av 690, inte för att det egentligen spelar roll men det är fan inte illa pinkat heller. Nu låter det som satt tiden var väldigt viktig för mig, så är det inte. Jag är mest förundrad över att det gick så mycket bättre än väntat.

Nu ska jag försöka sova, första arbetsdagen imorgon efter en lååång semester…

IMG_4173

IMG_4183

Race, Running

Ultravasan45 2017

20 augusti 2017

Hur ska jag kunna beskriva gårdagen med ord som gör det rättvisa? Det känns nästan omöjligt men jag ska ge det ett försök och börja från början.

Jag har ju varit väldigt nervös för loppet, inte känt att jag tränat mycket och rädd för att viktuppgången skulle göra det för jobbigt. Jag tänkte mig att det skulle bli sinnessjukt jobbigt och en mental kamp, så blev det inte.

Klockan ringde sex på lördagsmorgonen. Jag hade somnat strax efter 22 och sovit bra så jag kände mig utvilad. Hade svårt att få i mig frukost, något jag haft ett tag nu, men tryckte i mig en portion havregrynsgröt med ägg och drack te.

7.15 åkte vi mot Oxberg och starten. Och regnet började ösa ner, underbart. När vi närmande oss starten blev det plötsligt tjock dimma och förutsättningarna för ett bra lopp blev plötsligt ännu sämre. Efter ett toabesök var det dags att kliva in i startfållan och det spelades mäktig musik och det kändes som vi skulle skickad upp i rymden eller något. Jag kände mig faktiskt pepp och förväntansfull och klockan nio gick starten.

IMG_4172
IMG_4124

Starten gick och jag hittade snabbt ett behagligt tempo att ”lunka” på i. Min strategi var att ta det lugnt och gå i branta backar. Det fortsatte regna och tilltog emellanåt, det tog inte lång tid innan jag var genomblöt. Men känslan var god och kilometrarna tickade på snabbt. Stigar, grusvägar och skogsvägar avlöste varandra och det var väldigt vacker natur.

IMG_4127

Jag började bli riktigt hungrig och i Oxberg (som vi kom tillbaka till efter ungefär 17 kilometer) tryckte jag i mig en Vasaloppsbulle och drack blåbärssoppa, så otroligt gott! Sen sprang jag vidare och hade en fantastisk känsla! Varje kilometer satt en skylt med hur långt man hade kvar till nästa kontroll och hur långt det var kvar totalt och jag tyckte att ”bara” 28 kilometer kvar kändes lätt som en plätt.

IMG_4136

När vi kommit 26 kilometer till Hökberg så var det en matkontroll och jag tryckte i mig pannkaka med sylt, pasta med köttfärssås och chips i ösregnet. Så fantastiskt gott det var! Lite orolig för hur det skulle kännas med så mycket mat i magen men det gick hur bra som helst. Jag startade en livesändning på Instagram och hejade på lite vänner de, skröt om hur bra det gick och att jag bara hade lite känningar i hälsenorna och vaderna. Det skulle jag inte ha gjort. Strax efter sändningen, vid typ 27-28 kilometer så började knäna, höfterna och ljumskarna göra ont.

IMG_4129

Det gick ganska snabbt från en mycket god känsla till en väldigt smärtsam känsla. Varje steg gjorde ont och när jag gick i ett par uppförsbackar var det sen väldigt svårt att komma igång, kroppen kändes så stel. Men jag tänkte aldrig tanken på att jag inte skulle ta mig i mål, det fanns inte på kartan och det var en väldigt skön känsla. Jag visste bara att jag var tvungen att härda ut. Vid 30 kilometer nådde jag en milstolpe, bara 15 kilometer kvar.

IMG_4138

Och vid 30 kilometer slutade det regna, äntligen! Det blev till och med nästan lite sol och det var skönt att få torka upp lite. Mina blöta strumpor skavde under tårna och på skogsvägarna var det små sjöar så vi fick springa på sidan av dem vilket gjorde det lite tuffare. Jag hade ont, såg fler som hade ont och pratade med en kvinna som jag hängt ihop med sen start. Hon hade också ont.

Och sen kom den, den magiska gränsen på 40 kilometer, och där var det som att jag kom in i en andra andning. Jag kände mig stark, sket i att benen, hälsenorna, fötterna, knäna, höfterna och ljumskarna värkte och ökade farten. Jag hade haft som ett hemligt mål att komma under sex timmar. En bit in i loppet insåg jag att, kanske jag kunde klara det på under 5.30? Och med fem kilometer kvar tänkte jag att, fan… jag kanske kan fixa det på under 5.15?!? Så jag satte fart, och jag sprang. Jag sprang på riktigt, och kilometrarna passerade. När jag förstod att jag snart skulle komma in i Mora fick jag en klump i halsen och började nästan gråta. Jag skulle klara det, jag skulle få passera målgången.

Jag kom in i Mora och på campingen, folk stod och hejade och jag ökade ytterligare. Med en kilometer kvar kunde jag inte annat än att springa allt jag orkade. Det blev mer och mer folk på sidorna och jag passerade flera löpare, och så såg jag målet. Några från Kättbo stod och hejade längs vägen och precis innan mål stod pappa och filmade. Jag tyckte att ja flög fram (filmen visar annorlunda) och hörde speakern ropa ut mitt namn, jag passerade mållinjen..

IMG_4149

Jag tittade på klockan som stoppat på 5.14.48, en riktig drömtid! Jag trodde verkligen inte att jag hade det här i mig, verkligen inte, och jag är så jävla glad för att det blev en sån underbar upplevelse. Efter loppet kände jag direkt att det här måste jag göra igen, så jäkla roligt!

IMG_4146

Och hela arrangemanget var så himla bra. Efter målgången fick jag en medalj och en tröja och hämtade ut ett diplom. Inga köer, inget krångel. Hoppade på en buss som körde oss till en idrottshall och duschar. Jag duschade, bytte om och hoppade på en buss tillbaka till målgången. Nemas problemas. Gick in i ett tält och fick mat, pannkakor, soppa, godis, chips, vatten, saft, ölkorv och ost. Supersmidigt.

IMG_4161
Min fot efter att strumpan dragits av, varsågoda!

Jag och pappa väntade in Sussie och tittade på när folk gick i mål, så himla häftigt att se de som sprungit 90 kilometer stappla i mål. Hatten av för dem, så jäkla grymma.

Och NI är grymma! Alla kommentarer på Instagram och Facebook, alla sms och snaps med pepp och hälsningar, så himla fint! Jag blir så rörd. Satt idag och läste 50 kommentarer (!) på en (!) bild och de var så fina att jag fällde en tår. Ni är bara bäst. ❤️

IMG_4166

Idag har jag ONT och jag så glad och lycklig. Och planerar redan för nästa äventyr, vad ska det bli?!? Måste springa Ultravasan igen, vore kul om fler ville hänga på, ett år att träna på nu ju! Jag lovar att om ni kunde känna känslan jag känner efter en sån här grej skulle ni anmäla er direkt.

Race, Running

Kvällen före

18 augusti 2017

Imorgon är det dags. Ultravasan 45 som jag väntat på sen i julas. Jag har då svårt att föreställa mig att jag kommer vara där ute i spåret och kämpa.

Jag kom till Mora 15.38 idag och mamma och pappa mötte mig på stationen. Vi körde direkt och hämtade min nummerlapp och då fick jag feeling! Jag gick förbi målgången och jag hoppas så innerligt att jag kommer få springa över mållinjen imorgon och jag kommer kämpa som ett djur för det. Jag bryter bara om jag skadar mig så jag inte kan springa mer.

Efter en pastamiddag med bröd till (ladda ladda) så ligger jag ute i friggeboden och ska sova. Sex ringer klockan och 7.15 åker vi mot starten i Oxberg.

IMG_4113

IMG_4114

Race, Running

På tåget

18 augusti 2017

Jag sitter nu på tåget uppåt landet. Har precis bytt tåg i Mjölby och har fyra timmar till Borlänge innan sista bytet till Mora. Mår lite illa eftersom jag åkte bakåt från Lund men nu har jag satt mig åt rätt håll. På tåget hit fanns det wi-fi så jag tittade på två avsnitt av Ozark men nu är det hederlig gammal läsning som gäller resten av vägen.

Tänker mycket på morgondagen och får lite panik. Det är så jäkla långt! 4,5 MIL! Hur tänkte jag här?? Det kommer vara så jobbigt och göra så ont.. Jag måste tvinga mig att äta under loppet. Det är svårt då jag inte är sugen på att äta när jag springer men när jag sprang Österlenmaran brände jag ut alla reserver totalt och mådde så sjukt dåligt efteråt.

Sussie skickade en bild från dokumentären om Barkley Marathon, det sjukaste jag sett. Den finns på Netflix och ni borde se den.

IMG_4103
Jag imorgon…..

Race, Running

Sista passet..

16 augusti 2017

.. innan Ultravasan45 på lördag. PÅ LÖRDAG!! Jag fattar inte att det snart är dags. Helt sjukt och jag är både taggad och skräckslagen.

Jag har börjat ladda genom att dricka resorb varje dag den här veckan och äter lite extra kolhydrater. Idag köpte jag färdkost till tågresan och har bett min mamma handla lite matgrejer jag behöver och inte vill släpa på. Har även önskat pasta carbonara till middag på fredag. Jag har lånat böcker till tågresan och det jag behöver köpa nu är mer ormsalva och något att sätta på ryggen då jag får skavsår av sport-bh’n på långpass. Sen ska jag väl vara redo?

IMG_4047

Imorgon ska jag packa och på fredag klockan 7.17 går tåget till Mora. Jag är framme 15.38 och ska då åka och hämta nummerlappen. På lördag går starten klockan nio i Oxberg och sen får det bära.. eller brista tänkte jag skriva men det får det ju inte för jag vill otroligt gärna få gå i mål. Min stora skräck är att behöva bryta men jag hoppas verkligen att det inte händer.

Jag kommer kanske eventuellt att sända live på Instagram under loppet när det blir jobbigt och jag behöver pepp så ser ni mig starta en live så hoppa gärna in och underhåll mig en stund så jag kan tänka på annat.

Idag sprang jag sista passet innan loppet, ett lugnt distanspass på 8,5 kilometer och det kändes bättre än på länge.

Så, något jag glömt?

IMG_4044

Race, Running

En vecka kvar…

11 augusti 2017

En vecka kvar till Ultravasan45. En vecka… Jag känner i dagsläget att det kommer gå åt helvete, att jag borde tränat mycket mer än det jag gjort. Och jag har gått upp i vikt och känner mig tung, det är också oroande.

Å andra sidan har jag tränat löpning regelbundet i över fem år och borde kunna ta en hel del på den rutinen och sen har jag ett bra pannben när det gäller.

Men. Jag har inte sprungit så många långpass som jag borde och inte kommit upp i närheten av varken den distans eller tid jag kommer ta mig an om en vecka.

Vi får väl se hur det går helt enkelt. Kroppen har känts oerhört trött den här och förra veckan och jag hoppas på att det är mitt undermedvetna som trappar ner, jag har haft den här känslan förut innan lopp. Jag har sprungit maraton, jag har sprungit långt i fjällen och jag har sprungit 32 kilometer trail. Nu är det dags för nästa utmaning.

IMG_3906

Race, Running

Långpass & Kalvinknatet

18 maj 2017

Vilken dag det var igår! Intensiv men väldigt bra, satt knappt ner en sekund. Fixade med lite allt möjligt på morgonen och vid 10.30 stack jag iväg på ett lite längre löppass med Dixon. Vi tog det lugnt eftersom det var varmt men tog oss förbi rapsfält, på asfalt och genom skog. Skåne är ju så fantastiskt vackert nu, rapsen är så gul att det gör ont i ögonen. 11,5 kilometer senare var vi hemma igen, törstiga och varma.

IMG_1046

IMG_1047

På kvällen var det dags för lopp – Kalvinknatet! När Nemo kom hem med lappen från skolan så var han inte så sugen men när han kom att tänka på medaljen, tröjan och chokladmjölken så ändrade han sig. Leon var på och ville springa direkt. Jag har peppat barnen i några veckor nu och sagt att om de gör sitt bästa och springer hela vägen så käkar vi på Sibylla på vägen hem. Eftersom loppet var 700 meter tänkte jag att det orkar de, det handlar bara om viljan.

IMG_1054

Igår insåg jag att förstaklassarna skulle soribda 1500 meter, ganska så mycket längre och jag tänkte att det kommer Nemo aldrig orka, så jag började peppa att man ska göra sitt bästa, inte ta i för mycket i början och så vidare..

Leon startade 17.45 och var supertaggad, trodde han skulle göra slut på all energi på uppvärmingen. Jag hejade på honom i starten och sen gick jag till målet. Efter en stund kom han, springande, och han var så himla fin. Spurtade ordentligt på upploppet och var trött och jättenöjd när han kom i mål.

IMG_1069

18.45 var det dags för Nemo att starta och han stack iväg i ganska hög fart. Jag ställde mig vid målet och efter en stund började barnen trilla in.. tillslut såg jag Nemo och han sprang! Han sprang hela vägen in i mål och hade sprungit hela loppet, så himla duktigt!

IMG_1079

Jag var så himla stolt över barnen alltså. Det spelar ingen roll hur snabbt de springer eller vilken plats de kommer på, men att de kämpar och gör sitt bästa blir jag så glad och stolt över.

Efteråt blev det välförtjänt mat på Sibylla och sen var det två riktigt trötta barn jag körde hem med.

Race, Running

Lundaloppet 2017

14 maj 2017

Igår var det dags för Lundaloppet och jag sprang det tillsammans med två kollegor, Andreas och Isak. Vi bestämde att vi skulle springa tillsammans och eftersom de nästan aldrig springer så blev det det första loppet som jag inte pressade mig själv på.

Jag sprang Lundaloppet första och enda gången för fyra år sen och då körde man två varv på en femkilometersbana men nu var det ny bansträckning och 10 kilometer var bara ett varv, skönt.

IMG_0958

Innan starten behövde jag gå på toaletten och fick stå i kö i nästan 20 minuter. Jag fattar inte hur folk kan ta så lång tid på sig på toa när det är lång kö och man har en tid att passa. Men vi hann till starten iallafall och ställde oss ganska långt bak. Första tre kilometrarna gick jättebra och jag fick hejda killarna lite så det inte gick för fort. Men fan vad varmt det var. Ansiktet kokade och det märktes att jag INTE är van att springa i värme, igår var ju första riktigt varma dagen.

Vid fem kilometer var Andreas slut och vi sänkte tempot han fick springa på pannben. Att aldrig springa och sen springa en mil i värmen alltså, strongt! Jag är glad att vi höll ihop för jag hade annars kutat på som fan och också varit slut efter halva loppet.

Men vi kämpade på och jag är grymt imponerad av Andreas och Isak. I andra vätskekontrollen stannade vi till en snabbis för att dricka men annars sprang vi hela vägen. Vid 8,5 kilometer tyckte Isak att vi skulle dra på men jag sa att han kunde göra det då jag inte ville lämna Andreas som började se väldigt trött ut.

Loppet avslutades inne på Lunds IP och när vi kom in på banan så sprang jag allt jag orkade in i mål. 1.04 kom jag in på och det var därmed det långsammaste millopp jag någonsin sprungit, PB alltså! Isak var redan i mål och Andreas kom strax efter. Vi bälgade i oss vatten, fick våra medaljer och var grymt imponerade av att vi tagit oss runt. Vi gick till bilen, killarna snyltade till sig bullar av Svenska Kyrkan och sen åkte de hem och jag fick åka och jobba.

Även om det inte var ett sånt lopp jag brukar springa så var det himla kul, älskar att springa tillsammans med andra!

IMG_0961

Race, Running

Loppåret 2016

30 december 2016

2016 har varit ett FANTASTISKT loppår! Jag blir pirrig och glad i hela kroppen när jag tänker tillbaka på det. Jag har utmanat mig själv, sprungit på massor av olika ställen, på flera olika underlag och med några av de mest underbara människor. Jag har aldrig rest runt och sprungit på så många olika ställen under ett år – Åhus, Mora, Stockholm, Österlen, Båstad, Sälen, Malmö och Veberöd. Jag har sprungit trail, på asfalt, hinderbana med färg och i fjällen och distanserna har varierat från 5 till 21 kilometer och jag har sprungit tillsammans med Sussie, Emma, Mirijam, Ida, Malin, Mari, Jenny och Nina. Nu blir det en genomgång av årets alla lopp och vill ni läsa Racereporten så är det bara att klicka sig vidare på loppnamnet.

ÅHUS TRAILRUN

image

Loppåret inleddes med Åhus Trailrun 10 kilometer som jag sprang tillsammans med Emma. Ett lopp som var tuffare än jag trodde, terrängen var skitjobbig med backar, sand och strand. Men så roligt det var! Jag sprang in på 1.13 vilket jag var väldigt nöjd med.

WOMENS HEALTH HALFMARATHON

image

Åh vilket lopp! Jag åkte till Stockholm och sprang en helt fantastisk halvmara tillsammans med Sussie. Jag hade tränat hårt inför loppet och det gick mycket bättre än jag väntat mig då jag sprang in på 1.52.42, en drömtid!

KLÖVERNMILEN

image

I juni drog jag och Mirijam till Båstad och sprang Klövernmilen, ett millopp på Båstads gator som var jobbigare än jag förväntat mig. Men vi fick medalj och hade så himla roligt tillsammans. Jag sprang i mål på 52.36, inget PB men bra ändå.

COLOR OBSTACLE RUSH

image

I juli var det dags för hinderbana med färg och hade regnet inte öst ner hade det nog varit ännu roligare. Jag sprang med min granne Nina och två av hennes kollegor, loppet var fem kilometer och jag var gul från topp till tå när jag kom i mål.

MORA TRAILRUN

image

Jag och Sussie anmälde oss lite spontant till Mora Trailrun, ett 15 kilometerslopp som var nytt för i år. Fy fan så jobbigt det var, halva loppet var en plåga men ändå så himla roligt och en bra uppvärmning inför fjällmaran. Och så fick jag se Jonas Buud spurta i mål samt träffa Helena.

VEBERÖDSRUNDAN

image

Ett kärt lopp är Veberödsrundan som startar en knapp kilometer från vårt hus och i augusti sprang jag det, för sista gången tyvärr. Det blev inget PB och jag fick kämpa som ett djur halva loppet då jag gått ut för hårt i början. Sprang in på prick 35 minuter och var först lite missnöjd men vad fan, det var en bra tid.

SÄLEN FJÄLLMARATON

image

Årets höjdpunkt!Vilken resa, vilken upplevelse! Att få springa i fjällen tillsammans med ett gäng fantastiska tjejer var så mycket roligare än jag någonsin trott. Tack Ida, Malin, Mari, Jenny och Sussie för att jag fick dela det här med er! Och loppet gick sååå mycket bättre än jag kunnat ana och jag sprang in på 2.47.

ÖSTERLEN LYSER HALVMARATON

image

Årets sista, och värsta, lopp gick av stapeln en stormig och regnig kväll i november. Det var jag och Sussie som teamade upp och ja, vi både led oss genom halvmaran som var mörk och kall och längre än en halvmara. Min klocka stannade på 22.05 kilometer på 2.03. Det här loppet vet jag inte om jag springer igen…