Summering av mitt löparår 2016.

31 december, 2016
image

Jag är så jäkla badass. På riktigt! Målet i år var att träna i för och springa Lidingöloppet men det hände lite saker på vägen dit. Först och främst så hade jag redan 2015 bestämt mig för och bokat upp mig på Womens Health Half Marathon som jag trots vissa motgångar med en envis förkylning ändå genomförde tillsammans med Linnea i april.

Sen bestämde jag mig bara en dag för att jag behövde en rejäl utmaning och anmälde mig till Stockholms Brantaste. När jag såg Hammarbybacken på vägen till loppet fick jag kalla fötter. Den var högre och längre än vad jag trott men när startskottet gick gav jag mig sjutton på att fixa det och matade mig uppför Hammarbybacken inte bara en eller två gånger, nej hela tre gånger blev det och sista vändan drog jag tom om en del på vägen upp!! Mjölksyra galore!

Sen körde jag och Jenny Stockholm Trail 10K som visade sig vara ett mkt trevligt, tekniskt krävande och alldeles underbart lopp! Här blev det en vända till i Hammarbybacken eftersom loppets sista kilometer gick där….

Mora Trail 15 km. Det var min första semesterdag och jag brände direkt upp till svärföräldrarna i Dalarna med dottern i baksätet. Linnea var redan anmäld och frågade om jag ville med. Ja varför inte, tänkte jag och anmälde mig direkt på plats 30 minuter innan start. Vilken bana! Vi började direkt med en stigning på 3 kilometer och jag och två andra blev snabbt lämnade då resten av löparna brände på och drog iväg. Det gjorde inte mig nånting. Jag jobbade mig uppför och när jag kom upp på bergets topp mötte mig en vidunderlig utsikt! Sen följde magiskt sagolika skogar och härligt hejjande lokalbor och så ” väggen”. Alltså, åsen som vi skulle klättra uppför. Men höjdpunkten kom vid ca 13 kilomter. Då var jag ensam på banan och hör hur en löpare knappar in på mig längre bak. När personen drar förbi mig ser jag att det var Jonas Buud! Han var då inne på kilometer 26!! Han är rackarns snabb den killen!! Väl i mål hejjades jag på av Linnea och svärfar och fick också en till skymt av legenden Jonas Buud :)

Bomarsund Trail 12 km. Inte mitt första lopp på hemmaön Åland men väl mitt första traillopp. Loppet gick på historisk mark och det var helt magiskt att få springa i och runt den gamla fästningen. Vi rundade flera torn och det bjöds på helt makalösa skärgårdsvyer. Banan var tekniskt krävande och regnet gjorde klipporna hala. Loppet var litet men välarrangerat och ett extra plus i kanten var att istället för medalj så fick alla ett halsband vid målgången gjort av läder och röd granit. Prisutlottningen efteråt var också ett trevligt inslag och jag kommer definitivt att springa igen.

Bagheera Fjällmaraton Sälen. 21km. Jag packade väskan, tog bilen till Sälen och tillsammans med 5 andra bloggare gav jag mig av på årets äventyr! Det var första gången för mig i svenska fjällen och det var helt magiskt! Jag tog mig uppför tre fjäll, blev friskt påhejad av maratonlöpare som sprang förbi mig och jag fick mitt liv utmaning. Banan var tuff, riktigt tuff men kroppen svarade bra och jag tog mig runt. Blåbärssoppa har aldrig smakat som bra som där uppe vid vätskestationerna och när jag sprang nerför sista skidbacken mot målområdet så spred sig en otrolig eufori i kroppen. Jag hade fixat det! Om detkommer bli fler fjällmaror? You bet!!

Så tog jag med mig hela familjen till Helsingfors! Det var dags för mitt andra Helsinki Midnight run 10km. Vi hade bokat mysig hytt på båten och samma hotell som förra året och jag var peppad till tusen. Då kom århundradets värsta regnoväder. Det fullkomligt vräkte ner hela kvällen och det blev ett blött lopp rakt igenom. Stämningen var ändå på topp och jag kände mig stark. Det kändes som att jag flög fram över Helsingfors gator. Det skulle visa sig senate att jag var långsammare än pret innan men det är väl känslan som räknas, eller hur? Hur som helst, jag är redan bokad för nästa år igen :)

Lidingöloppet. The Big L. Det var det här jag hade jobbat mot hela året. 3 backiga mil. Jag var skitnervös på startlinjen men hade laddat med en bra låtlista som peppade mig loppet igenom. Och det funkade! Jag sparade mig i backarna och gick uppför, sprang nerför och där det var plant. Jag följde med strömmen och kroppen följde med mig. Jag fyllde på med saft, saltgurka och blåbärssoppa och efter 4 timmar och 15 minuter sprang jag i mål. Öm i kroppen men så jäkla nöjd med mig själv!! Det omöjliga var nu möjligt. Kunde jag fixa LL så finns det inga gränser, eller hur? :)

Österlen Lyser. 21 km ( 23). Egentligen hade jag inte tänkt springa fler lopp efter LL men Linnea övertalade mig att testa Österlen maran. Vi var ursprungligen fem som skulle springa men sjukdom och annat kom i vägen så till slut var det bara jag och Linnea kvar. Jag tog tåget till Lund och senare på kvällen stod vi på startlinjen i ett regnigt och blåsigt Simrishamn. Det här loppet blev en utmaning i sig. Det var första gången jag sprang med pannlampa vilket i sig funkade bra men den hårda vinden, det piskande regnet och ensamheten ute på de mörka landsvägarna på Österlen slet hårt. Dessutom sprang jag och tre andra fel så vi fick 2 extra kilometrar i bonus. Jag var i te speiellt sugen på att göra om det nör jag väl kom i mål men själva loppet var bra arrangerat och vill man ha en utmaning så rekommenderar jag Österlen Lyser maran. Vid bättre väderförhållanden så kan jag tänka mig att detta lopp blir en roligare upplevelse.

Så avslutar jag detta löparår och börjar ladda om för 2017. Min förhoppning är att jag kommer sitta här om ett år och skriva om hur jag fixade Ultravasan 45. Mycket hinner hända på vägen men målet är iaf satt. Nu ska jag bara jobba mig dit. Sista dagen 2016 dras jag med en envis förkylning men för sakens skull drar jag på mig löparkläderna senare och tar en kort runda, bara för att knyta ihop säcken. Jag är så glad över allt jag åstadkommit i år. Det har handlat om att utmana mig själv och inte hur snabbt jag kan göra det vilket jag tror är anledningen till att kroppen har hållit bra och att jag har lyckats. Jag fortsätter på samma väg nästa år och hoppas att jag även inspirerat flera att pröva på det ” omöjliga”. Det är ju faktiskt bara att springa!

Gott Nytt År!!

 

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Camilla 1 januari, 2017 at 19:54

    Du är så grym!! Oj vad springsugen jag blev nu!

  • Reply Trail & Inspiration 2 januari, 2017 at 13:53

    Vilket år!! :-)
    Jag är (fortfarande) lite sugen på UV 45.. Den som lever får väl se….. 😀

    Kram M

  • Leave a Reply